• Anonym (Snart knäpp)
    Äldre 25 Sep 08:38
    1720 visningar
    2 svar
    2
    1720

    2 år 9 månader, väääägrar dagis

    Jag trodde jag var "snäll" när jag hade min dotter hemma länge, jag har inte sett anledning till att lämna henne på dagis då jag planerat att vara hemma med henne och sen även hennes lillasyster. Nu är hon 2 år och 9 månader och har börjat 15 timmar på dagis. Det var inga som helst problem så länge hon viste att jag var där, sen sa jag hejdå och helvetet braka loss. Hon börjar tidigt på morgonen och gallskriker och gråter och skriker att hon inte vill på dagis, hon ner mig inte lämna henne där och att hon vill vara ensam hemma. Jag får bokstavligen släpa henne ut utan ytterkläder och skynda mig låsa dörren och börja gå... Efter 50 m kommer hon grallskrikandes efter och drar i mig och ber mig komma hem och att jag ska ringa hennes pappa så han kommer hem... Jag har lust att bara lämna henne i diket och gå upp i rök! När jag väl lyckats få henne till dagis får någon fröken passa lillasyster (11mån) och jag får typ bända loss fingrarna från vagnen och bära henne in och lämna henne till nån fröken. De säger att hon slutar efter 3 min i h att hon har kul och leker när jag gått, tror inte de ljuger men varför gör hon så här på morgonen?? Jag blir knäpp och döv! Hatar tis-ons och torsdagar! Jag är föräldraledig med hennes syster och bi har en till bebis på g så jag kan ju ha henne hemma, ville bara ha lite avlastning då hon är en så jädra bestämd unge och det blir tufft på dagarna då hennes pappa jobbar mycket, lillan är född allvarligt sjuk och har en del vård här hemma och jag är gravid. Tänkte innan jag brakar kan hon börja på dagis men detta är ju mer slitsamt... Vad ska jag göra? Tänkte ringa Bvc och kolla om jag kunde få tid hos deras psykolog med antar att det tar några veckor så hör med dig om du har nåt råd först.

  • Svar på tråden 2 år 9 månader, väääägrar dagis
  • Äldre 5 Oct 16:06
    #1

    Hej!
    Du beskriver en inte alldeles ovanlig situation med ett bestämt litet barn som förmodligen har haft ganska gott rörelseutrymme och alltid haft tillgång till sin mamma. Plötsligt är det inte hon som bestämmer längre. Dessutom får hon lämna hemmet med mamma där lillasyster får vara men inte hon. Detta är det enda hon ser tills hon kommer till dagis och du har gått. Då har hon trevligt, blir stimulerad och roar sig precis som det ska vara.
    Jag tycker att det är ett klokt beslut du tagit att ha henne på dagis 15 timmar så att hon får utvecklas i sin egen takt och inte måste bevaka sin plats i familjen hela tiden. Beslutet är klokt eftersom du också har ett sjukt barn som kräver extra omsorg och ytterligare ett på gång som gör dig tröttare än vanligt.
    Då återstår utbrotten vid avfärd. Det jag vet är att den här typen av utbrott är extremt jobbiga för föräldrar men de är övergående. Det går snabbare för vissa barn än för andra. Så det gäller att inte ge upp. Däremot kan det kännas övermäktigt ibland. Därför tycker jag att du ska prata med pappa om situationen och trots att han har mycket att göra så tror jag att han skulle kunna göra en stor insats med relativt begränsad tid genom att vara den som lämnar dottern på dagis kanske under en vecka. Då bryter ni en trend och avleder dottern från mammakontrollen. 
    Just det faktum att dottern känner att du inte riktigt orkar ger henne en otrolig styrka. Om pappa lite resolut tar med henne så finns det inte så mycket att protestera mot. Hon kommer att sluta skrika utanför dörren.
    Lycka till!
    Margit Ekenbark 

  • Anonym (Snart knäpp) Trådstartaren
    Äldre 5 Oct 20:32
    #2

    Hej, tack för svar! Jag har redan "gett upp" och tagit bort henne från dagis. Min plan nu är att byta till ett annat dagis och ha en längre inskolning, även om det går bra så vill jag vara med henne de första dagarna. Kanske kommer vi in på ett dagis dör någon av grannkompisarna går så hon får lite trygghet i en kompis. Jag tycker redan att hon blivit gladare och roligare igen! Hon är inte så orolig längre och allt kretsar inte kring dagis. Hon kan äta frukost utan att fråga mig hundra gånger om hon ska äta för att hon måste till dagis, samma med kläder, tandborstning och allt. Vi går på öppnaförskolan mån, tis, tors och fre och hon tycker det är roligt och pedagogen där vet situationen och hjälper mig mycket med henne. Jag har bett hennes pappa med han gillar inte att hon är på dagis så han tycker gött hon kan vara hemma och gå på öppnaförskolan med mig. Min mamma är hemma mycket och vi har gjort upp att hon får åka dit ibland ist så jag får lite lugn och ro.

Svar på tråden 2 år 9 månader, väääägrar dagis