2 år 9 månader, väääägrar dagis

Jag trodde jag var "snäll" när jag hade min dotter hemma länge, jag har inte sett anledning till att lämna henne på dagis då jag planerat att vara hemma med henne och sen även hennes lillasyster. Nu är hon 2 år och 9 månader och har börjat 15 timmar på dagis. Det var inga som helst problem så länge hon viste att jag var där, sen sa jag hejdå och helvetet braka loss. Hon börjar tidigt på morgonen och gallskriker och gråter och skriker att hon inte vill på dagis, hon ner mig inte lämna henne där och att hon vill vara ensam hemma. Jag får bokstavligen släpa henne ut utan ytterkläder och skynda mig låsa dörren och börja gå... Efter 50 m kommer hon grallskrikandes efter och drar i mig och ber mig komma hem och att jag ska ringa hennes pappa så han kommer hem... Jag har lust att bara lämna henne i diket och gå upp i rök! När jag väl lyckats få henne till dagis får någon fröken passa lillasyster (11mån) och jag får typ bända loss fingrarna från vagnen och bära henne in och lämna henne till nån fröken. De säger att hon slutar efter 3 min i h att hon har kul och leker när jag gått, tror inte de ljuger men varför gör hon så här på morgonen?? Jag blir knäpp och döv! Hatar tis-ons och torsdagar! Jag är föräldraledig med hennes syster och bi har en till bebis på g så jag kan ju ha henne hemma, ville bara ha lite avlastning då hon är en så jädra bestämd unge och det blir tufft på dagarna då hennes pappa jobbar mycket, lillan är född allvarligt sjuk och har en del vård här hemma och jag är gravid. Tänkte innan jag brakar kan hon börja på dagis men detta är ju mer slitsamt... Vad ska jag göra? Tänkte ringa Bvc och kolla om jag kunde få tid hos deras psykolog med antar att det tar några veckor så hör med dig om du har nåt råd först.