Inlägg från: barnpsykologen margit |Visa alla inlägg
  • barnpsykologen margit

    2 år 9 månader, väääägrar dagis

    Hej!
    Du beskriver en inte alldeles ovanlig situation med ett bestämt litet barn som förmodligen har haft ganska gott rörelseutrymme och alltid haft tillgång till sin mamma. Plötsligt är det inte hon som bestämmer längre. Dessutom får hon lämna hemmet med mamma där lillasyster får vara men inte hon. Detta är det enda hon ser tills hon kommer till dagis och du har gått. Då har hon trevligt, blir stimulerad och roar sig precis som det ska vara.
    Jag tycker att det är ett klokt beslut du tagit att ha henne på dagis 15 timmar så att hon får utvecklas i sin egen takt och inte måste bevaka sin plats i familjen hela tiden. Beslutet är klokt eftersom du också har ett sjukt barn som kräver extra omsorg och ytterligare ett på gång som gör dig tröttare än vanligt.
    Då återstår utbrotten vid avfärd. Det jag vet är att den här typen av utbrott är extremt jobbiga för föräldrar men de är övergående. Det går snabbare för vissa barn än för andra. Så det gäller att inte ge upp. Däremot kan det kännas övermäktigt ibland. Därför tycker jag att du ska prata med pappa om situationen och trots att han har mycket att göra så tror jag att han skulle kunna göra en stor insats med relativt begränsad tid genom att vara den som lämnar dottern på dagis kanske under en vecka. Då bryter ni en trend och avleder dottern från mammakontrollen. 
    Just det faktum att dottern känner att du inte riktigt orkar ger henne en otrolig styrka. Om pappa lite resolut tar med henne så finns det inte så mycket att protestera mot. Hon kommer att sluta skrika utanför dörren.
    Lycka till!
    Margit Ekenbark 

Svar på tråden 2 år 9 månader, väääägrar dagis