Haha, MissMe, ja du. Vovven och sambon är tighta som aldrig förr, det är ett enda stort goskalas hemma hos oss nu. Hur tror du eran boxer kommer att ta ankomsten av en ny liten familjemedlem? Vi har en cocker spaniel. Han är såååå nyfiken på allt nytt som vi fått hem, går och luktar på bärselen osv. Gulligt :)
Härliga vovvar, kul att läsa! Jag tror det sitter i deras instinkt att ta hand om det lilla livet, bara man visar att detta är en ny medlem i flocken. Enzo ska få vara med på allt, precis som vanligt, kanske lite lugnare ibland bara :) Han är 2,5 år och en enda virvelvind till hund.
Vi har fikat semla på jobbet! Mums :)
Var hos BM i morse, mätte 24 cm på SF-måttet, vilket var precis lagom (v 24) sa hon. Har väldigt putig mage, men hon sa att i och med att jag är såpass kort så finns det liksom ingen annanstans för magen att ta vägen än rakt ut 
Blodtrycket låg på 116/67, är det någon som vet om det är bra, dåligt? Hon sa ingenting om det nämligen.
Lilleman var morgonpigg, rörde och vände på sig där inne så hon fick jaga honom med instrumentet för att höra hjärtat, hihi. Men 136 slag låg han på, även det normalt. Puh.
Nu längtar man ju ännu mer till den lille krabaten!
Sagolina: skönt att höra! :)
Lillpluttan: jag har också moderkakan i framvägg, och min BM sa att sparkar osv känns i regel lite senare då. Nu känner jag bebis varje dag, flera ggr, men det är en stor skillnad från typ en vecka sen. Men helt plötsligt så får man sig en box och sen har man lärt sig bebisens mönster. Oroa dig inte, har också hört från v 26 nån gång.
Madde: nej, jag skulle nog inte klara det själv ;) tur man har en granne som stickar åt en, har redan fått en jättefin kofta och mössa! ja, 95kr känns som ett överkomligt pris.
Vi ska inte heller döpa i kyrkan, ska ha en namngivningsceremoni sommaren 2014 på landet med nära och kära. Ev funderar vi på att viga oss i samband med det också :) känns helrätt! Och har absolut inga förväntningar på presenter som nån här skrev ;) känns bara fint för oss (och ex mor-och farföräldrar) att få dela den stunden!
Sagolina: så mysigt! Jag kan känna av hicka ibland, tror ni det kan stämma (v 25)?
Ser att det är många sjuklingar här... 
Kan då passa på att tipsa om en film jag såg i helgen - Livet som Tre!
Det är en fransk dramakomedi om - ja, livet som tre helt enkelt! Från första dejten, befruktningen, till vardagen som en familj med en ny liten krabat. Man skrattar igenkännande och gråter samtidigt för man vet hur jobbigt allting kan vara! Grymt bra skådespelare och jag satt fastklistrad hela filmen igenom.
Ni vet, när man önskar att man inte sett en film för man vill se om den på nytt igen, så känner jag! Perfekt i rusket. Bädda ner er i sofforna och fram med lösgodiset! Den har bara fått 6,2 på imdb, men tror man måste kunna relatera för att uppskatta den fullt ut, och vem kan det om inte vi :)
www.imdb.com/title/tt1987018/
Kram och krya!
Vi har valt en Kronan Duo S, olivgrön, ville eg. ha marinblå men den var i begränsad upplaga (undrar varför de gör så) men vi föll pladask för modellen båda två Får hoppas det blir bra!
Är det någon här som har erfarenhet av graviditetsdepression? Det går upp och ner för mig, men igår och idag så har jag bara varit ledsen utan egentlig anledning. Vill inte titta mig i spegeln, har svårt att förhålla mig till min kropp och magen som sticker ut. Kan känna en äckelkänsla ibland, när jag är bland folk, kan inte förklara det. Ont i ryggen konstant (sittande kontorsjobb), kan inte ha sex pga svamp, uvi, m.m. och oroar mig för framtiden. Skulle vilja ha en tid till psykologen på MVC men känner inte att jag kan gå iväg från jobb så mycket. Igår bara grät jag och till min sambos förtvivlan så kunde jag inte sätta ord på vad det var.
Tvivlar dock inte på bebisen i sig och känner mig bara lycklig och full av längtan till den lille.
Är så rädd att det här ska förstöra vår relation och kärleksliv, men har hört att det vänder efter förlossningen. Älskar min sambo så och har aldrig tvivlat på oss innan. Han är helt underbar, ställer upp, fixar och donar, vi har fin närhet med mycket pussar, gos och kramar, ändå känns det som att jag bara klagar och surar.
Eller så är det bara brist på sol och värme efter vintern... Långt klagoinlägg, sorry! Känner mig bara uppgiven. Det finns ju så mycket som gläder mig också, allt är inte bara svart som det låter just nu :)
Tack hea och Aries för svaren!
Jag ska ringa mvc och försöka få en tid till kuratorn där, det har varit på tal innan, men eftersom det går så mycket upp och ner, så har jag tänkt att det nog inte behövs ändå. Men man ska ju ta det på allvar. Kanske var det en liten start att skriva här :)
Idag är det sol och på lunchen jag satte mig på en bänk och kände värmen, det var gott. Och ikväll är sambon hos några polare, så då ska jag passa på att mysa med vovven och kanske krypa ner i badet.
Halloj! I morse ringde jag mvc och ska få en remiss till deras psykolog. Hon jag pratade med sa att det är ju faktiskt så, att en graviditet inte enbart behöver vara en dans på rosor, utan kan faktiskt också vara en livskris. Vissa dagar är ju värre än andra, men det vände ganska fort igår efter att jag fått ta ett bad och plocka lite där hemma.
Lilleman där inne i magen lever ett himla liv, spec på kvällarna. Då ser man magen guppa upp och ner om jag ligger i soffan tex :) Mysigt!
Bara 104 dagar kvar
MissMe: kanske kan det räcka med att du får tid till din BM och få höra att du är normal? Jag fick tid förra veckan och det hjälpte faktiskt, plus att jag la upp en samtalstid med min sambo. Gud vad det lättade för båda, vi är som ett helt nytt par efter det. Mycket ligger under ytan, man är inte riktigt sig själv, har ont och humörsvängningar, han kanske inte alltid förstår och båda blir frustrerade.
Liten uppdatering från mig, vi är mitt i flytt till en drömlägenhet, men det är ju inte helt utan stress, även fast det är roligt. I helgen åkte vi in till förlossningen, jag nojjade att vattnet hade gått. Det sipprade ut lite i taget och spände i livmodern. De gjorde en hjärtkurva på bebis och han mådde så fantastiskt bra i magen, de var helt lyriska och undersökningen på mig visade att allting var helt och intakt. Så, det är flytningar som rinner så... Såå skönt att veta.
Igår tog jag vägen om H&M och köpte de första kläderna som han förhoppningsvis får på sig hem från BB. Har bestämt mig för att bara njuta och ta det som det kommer.
MissMe. Jättebra att du får komma till doktorn ju. Solen gör nog sitt till., försöker få en massa på mig när jag väl är ute. Ja, det här med att kommunicera rakt med sin man är inte lätt, jag kan inte tänka helt klart i dipparna och att försöka förklara sig då, ja, det slutar mest med tårar från mitt håll. Men som sagt, vårt sätt med att ta sig tid en kväll och bara prata när båda är öppna och tänker klart gjorde underverk. Så får man ju träna, ingenting kommer ge sig över en natt.
Det dåliga samvetet över att man är "jobbig" och växlar mellan skratt och gråt, det får man bara släppa för stunden tror jag. Det blir ju sällan bättre med offerkoftan på (och den tar jag på mig lätt nu för tiden, kanske för att man är så pass utlämnad och inte alltid känner sig förstådd). Det blir i sig lite läskigt, för det är absolut inte så jag gör i vanliga fall. Men kanske är det en tröst också, att man är faktiskt inte sig själv helt och hållet, utan det är många faktorer som spelar in...
Vet inte varför, men det känns så skönt att kunna öppna sig här och att vi faktiskt är flera som känner så här, även om det är ett tungt ämne mitt i allt det mysiga. Idag har varit en bra dag, ska ta igen mig hemma imorgon också och samla krafterna. Försöker släppa dåligt samvete gentemot jobbet och tänka mer på mig och bebis. Får ju dessutom världens ryggvärk när jag sitter framför datorn på jobbet.
Kram på er