1-åring och problem att somna.

Hej!

Vår dotter är 1 år och vill bara somna i famnen när vi sitter och studsar på en pilatesboll. Vi gjorde så för att lugna henne ibland när hon var liten och var väldigt orolig om kvällarna. Tidigare har hon oftast somnat av amning eller i vår famn, och bara ibland på pilatesbollen. Amningen slutade hon med själv för ca 1.5 mån sedan. Hon var inte längre intresserad. Efter jag slutat amma räckte det inte att bara ligga i famnen för att somna (hon avfärdade även bröstet) I ren desperation för att få henne att somna har vi då satt oss på pilatesbollen, där somnar hon snabbt. Detta gör vi numera både på dagen när hon ska sova samt inför och under natten.

Hon har periodvis sovit ganska bra om nätterna, men sedan ca 2 mån är det många uppvak och det enda som hjälper är att sitta och studsa med henne. Man riktigt hör hur hon slappnar av. Det känns dock inte helt säkert att studsa omkring vimmelkantig mitt i natten och våra ryggar håller på att gå av efter att sitta där timvis om nätterna.

Det är helt ok för oss att hon somnar med oss på något sätt, hon måste inte vara ensam och vi vill ge den närheten hon behöver, men varför funkar det inte att bara komma över till vår säng för? Vi har periodvis sedan hon var 6 mån försökt få henne att somna i spjälsängen eller bredvid oss istället för amning eller famnen och bollen. Vi ligger nära bredvid och klappar/håller fast försiktigt, har försökt bara ligga bredvid och ge henne lite utrymme alternativt lägga henne i sin säng. Oavsett hur har hon alltid spänt sig som en pinne och gallskrikit. Om hon vaknar på natten har vi försökt avvakta ibland, med det går ej. Vi har försökt bara lägga henne mellan oss, går ej heller. Nu när hon är mer mobil vänder hon sig och reser sig mot oss (som ligger ner) och gråter hejdlöst eller reser sig i spjälsängen. Det blir inte bra förrän vi är på bollen (eller ammade när hon var mindre), då somnar hon direkt om hon är trött. Vi har tillslut gett upp och tänkt att hon kanske inte är redo och återgått till våra gamla rutiner.

Om natten när det gäller att somna om får vi sitta minst en halvtimme med henne och studsa. Problemet om natten är nämligen att hon lätt vaknar när vi lägger ner henne i vår säng eller när hon vaknar efter en stund och inte är i famnen längre.

Har du några idéer varför hon gör såhär? Jag antar av vana, men hur ska vi bryta det utan att hon gråter så förtvivlat. Hur gör man rent praktiskt. Vi vill inte låta henne ligga och skrika à la 5-minutersmetoden.Tar hon skada av att skrika sådär om vi är nära iaf? Hur länge ska man försöka innan man får inse att det inte går? Kan hon växa ifrån detta själv tro?

Väldigt tacksam för svar då du verkar ha gett kloka svar åt andra här tidigare!

Hälsningar en trött mamma och pappa..

Hej!
Små barn kan vara väldigt viljestarka och ha förmågan att få det som de vill ha det. Problemet är att de inte alltid vet vad som är bäst för dem. De vill ofta ha mer av det som de vant sig vid.
Så du har alldeles rätt i att det handlar om vana. Det handlar också om att ni har förstärkt det beteendet, dvs att hoppas till söms, genom att ge henne det när hon klagar på att ni försöker förändra något.
Det finns förstås flera vägar att gå.
En är att fortsätta som ni gjort med risk för att ni blir helt utslitna och får hela nätterna förstörda samt att hon inte lär sig ett mognare sätt att utstå och hantera sitt eget insomnande.
En annan att ni verkligen bestämmer er för hur ni vill att nattning och nätter ska se ut. Detta är en hjälp för henne och förstås bättre för er, men kräver att ni uthärdar en övergång med protester från hennes sida.
Vilken typ av protester ni är beredda att uthärda kan ni ju själva bestämma, men betänk att det är till hjälp både för henne och er att ni står fast i ert beslut. Bestäm när ni ska ändra ert beteende. Gör också upp en plan för hur ni ska hantera hennes protester. Ibland är det lättast om man gör ett rejält break. Tex att ni låter henne sova hos mormor eller farmor utan studsboll. Eller att ni turas om att under några nätter ta vakan medan den andra får sova någon annanstans. Hennes protester är inte skadliga för henne, de är bara ett tecken på viljestyrka. Men ni måste vara starkare och bestämdare.
Lägg henne gärna i egen säng så väcks hon inte lika lätt av er. Några vaknätter kan räcka för att bryta ett inrutat beteende. Barnet bryter inte alltid självmant utan behöver stöd och hjälp av föräldrarna för att komma vidare i sin självständighetsutveckling.
Lycka till!
Margit Ekenbark

1-åring och problem att somna.

INNEHÅLL