Frivilligt avsäga sig VV, Varför??

Tror inte att det här är en "ofta" förekommen anledning till att pappor blir vh-föräldrar. Även om det förstås vore smidigt att kunna skylla det på den nya kvinnan... Och oavsett så är det inte hennes ansvar, utan hans - det är inte kvinnans fel att mannen inte står upp för sin relation till de egna barnen. Det är han som äger problemet oavsett. Inte hon.

Jag tror det oftare handlar om ex. mammor som anser sig ha större "rätt" till barnen än papporna, eller om pappor som är osäkra i sin föräldraroll sen innan skilsmässan (kanske har jobbat mycket och mamman varit mer hemma med barnen), eller pappor som faktiskt ser till att vissa barn (inte alla, men kanske just deras) mår bättre av att ha ETT hem, en fast punkt, eller pappor som förvägras mer umgänge trots att de kämpar för att få det etc etc.

Det finns lika många anledningar antagligen som det finns vh-föräldrar. 

Jag går i försvarsställning mot uttrycket "ofta", det gör det till en sanning, när det nog inte är det 

Men det är väl bara att läsa trådar här på FL så ser man ju att mammor faktiskt hindrar umgänge - bara idag var det en mamma som tagit barnet och flyttat 55 mil utan att diskutera det först. Det kallar jag att hindra umgänge.

Min man fick ta hjälp av Tingsrätten för att få ha sitt barn boende vv. Så att han skyller sitt tidigare "skeva umgänge" på mamman tror jag även deras advokater, familjerätten och alla andra inblandade håller med om....

Min fd man har aldrig haft en annan intention än att han självklart skall ha våra barn varannan vecka. Han vill inte leva utan sina barn, lika lite som jag.

Så min erfarenhet är att båda dessa män i min omedelbara närhet vill ha lika mycket tid med sina barn som barnens mammor. Den ene fick kämpa med näbbar och klor och lagen för att få det för mamman vägrade, den andre fick det självklart för även barnens mamma tyckte det var en självklarhet.

Det är min erfarenhet! Så ergo - det finns lika många anledningar till allt som det finns unika situationer.

Verkligen???

Så du menar att i din bekantskapskrets är det i stort sett alltid mammorna som "jävlas" och inte vill släppa ifrån sig sina barn?

Jag är 40+ nu och har många vänner och bekanta och när det gäller pappor som bara har barnen varannan helg så har det ALDRIG berott på mammorna!  

När det gäller män som först haft varannan vecka så har det alltid ändrats i samband med en ny kvinna. (MEN skyller fortfarande inte detta på kvinnorna utan på "papporna") 

Tänk så olika det kan vara      

så mkt skitsnack!! visst finns det mammor där ute som jävlas men att säga att majoriteten gör det är bara en massa jävla BS!!!!!!

Jag tycker om att ha mina barn på heltid. jag skaffade inte barn för att inte träffa dem MEN barnen går först!!! Deras uppväxt, deras rätt till båda sina föräldrar!!
Jag känner ingen trots många i min umgängeskrets som är skilda som jävlas med pappoirna för att!!!

jag skulle respektera mitt x mer om han helt enkelt sa att han inte ille ha barnen än att låtsas som det är jobbets fel eller nån annan jävla skitsak! att ljuga och hitta på när det gäller barn är inte ok. då är det bättre man är ärlig o säger som det är.  

    

Exakt så är min erfarenhet också!! Många många män skyller sitt glesa umgänge med barnen på att mamman jävlas.

Jag har som jag skrivit tidigare ALDRIG stött på det i verkliga livet och ingen av mina väninnor har det heller. Vi pratade om just detta ämne på en tjejmiddag förra helgen. 

Jag kan på sätt och vis förstå om en mamma tröttnar när mannen för 6:e gången i rad plötsligt ställer in umgänget av *uppdiktad anledning* och därav säger ifrån ordentligt.
Eller att en mamma nekar umgänge pga missbruk, misshandel eller liknande. 

Men att en mamma "bara för att" som du skriver skulle neka en pappa umgänge är nog extremt ovanligt tror (observera tror) jag.   

Iam: majoriteten agerar som jag?? Blir det ett problem??? Att jag kämpat för att barnen ska få lika mkt tid med sin pappa som med mig??? Hur kan det vara ett problem??

Du skrev varje gång jag hör detta från en kvinna, därav trodde jag du menade i din umgängeskrets.

Det är självklart ett problem vid de tillfällen som detta förekommer. Jag har i ett tidigare inlägg skrivit att jag kämpade som en idiot för att få mitt barns pappa att vilja träffa barnet. Jag skickade foton till både pappan och farmor, jag skrev brev och sms. Jag hade INGET intresse av att ha pappan tillbaka, MEN jag ville att vårat barn skulle ha tillgång till både mamma och pappa.

Nu blev det inte så och det beror INTE på mig. Men jag är relativt övertygad om att han kör den visan med nya tjejer - "jag får inte träffa mitt barn för mamman".

DET är något man borde jobba mer med. Det är alldeles för LÄTT för pappor att bara smyga undan. Det borde ställas mycket mer krav på dessa idiot "pappor", man borde på något sätt få dem att inse att ett barn är inte bara mammans utan pappan har lika stor betydelse i detta lilla liv som dem faktiskt har skapat tillsammans!     

På vilket sätt skämtar jag bort det? Det här är något jag tar mycket allvarligt på och om du läser det jag skrivit så förstår du nog det?!

Vi har alla olika erfarenheter och att du skriver att jag tror fel är lite väl dumdristigt. Jag kan väl kontra med att du tror fel................... visst blir det en bra och vettig diskussion då?!

Eller så inser vi (du) att vi tycker olika pga att vi har olika erfarenheter och referensramar, vad tror du om det?! 

Iam: jag säger inte att dessa mammor inte existerar. Det har jag ALDRIG! Självklart finns det mammor som snackar skit om pappan inför barnet och att barnet inte får träffa pappan fast pappan är en utomordentlig pappa.

Ts efterfrågar hur någon FRIVILLIGT kan strunta i sina barn. Eftersom jag har erfarenheter av just denna del, en pappa som FRIVILLIGT gett upp sina barn så svarar jag utefter det. Jag svarar på ts och inte något annat. Det är hemskt att mammor kan sitta och snacka skit om deras barns pappa. Det är hemskt om barnet inte får tillgång till en av föräldrarna (oavsett om det är självvalt eller inte från pappans sida) men jag svarar på ts och inget annat.

Du gör ett jättejobb som engagerar dig i detta för jag tycker det är HEMSKT att barn inte får tillgång till båda sina flräldrar. BARNET har inte valt att skilja sig. BARNET har inte valt att inte bo med både mamma och pappa.

Jag måste bara säga att jag tror att du ibland blir så engagerad så det är svårt att veta vad du skriver. Eller är jag helt enkelt dum MEN om du försöker at istället för att bli "otrevlig" i din attityd så kan du väl försöka förklara på ett annat sätt.
INGEN har sagt emot dig i denna tråd och sagt att de tycker det är bra att pappan inte har kontakt med sitt barn, så därför tycker jag att du borde försöka använda dina ord lite vettigare för åsikterna du har är väldigt bra!      

Iam: jag säger inte att dessa mammor inte existerar. Det har jag ALDRIG! Självklart finns det mammor som snackar skit om pappan inför barnet och att barnet inte får träffa pappan fast pappan är en utomordentlig pappa.

Ts efterfrågar hur någon FRIVILLIGT kan strunta i sina barn. Eftersom jag har erfarenheter av just denna del, en pappa som FRIVILLIGT gett upp sina barn så svarar jag utefter det. Jag svarar på ts och inte något annat. Det är hemskt att mammor kan sitta och snacka skit om deras barns pappa. Det är hemskt om barnet inte får tillgång till en av föräldrarna (oavsett om det är självvalt eller inte från pappans sida) men jag svarar på ts och inget annat.

Du gör ett jättejobb som engagerar dig i detta för jag tycker det är HEMSKT att barn inte får tillgång till båda sina flräldrar. BARNET har inte valt att skilja sig. BARNET har inte valt att inte bo med både mamma och pappa.

Jag måste bara säga att jag tror att du ibland blir så engagerad så det är svårt att veta vad du skriver. Eller är jag helt enkelt dum MEN om du försöker at istället för att bli "otrevlig" i din attityd så kan du väl försöka förklara på ett annat sätt.
INGEN har sagt emot dig i denna tråd och sagt att de tycker det är bra att pappan inte har kontakt med sitt barn, så därför tycker jag att du borde försöka använda dina ord lite vettigare för åsikterna du har är väldigt bra!      

Om du läser det jag skrivit igen så ser du att jag inte varit otrevlig. 
Jag har varit rak och saklig och inte frångått min åsikt, men otrevlig har jag inte varit.
Om du har en annan åsikt så får du gärna påvisa var jag varit det.

Du har däremot skrikit med massa utropstecken och använt svordomar.. Det kanske är så att det är du som varit otrevlig då?
 

Jag är inte ute efter en massa pajkastning. Det ligger inte i mitt intresse. Jag svarar utefter mina erfarenheter och du svarar utefter det du vill lägga fram.