• Anonym (Hur tänker män?)

    Frivilligt avsäga sig VV, Varför??

    Jag har en fråga till alla män som jag inte kan med att ställa till mina bekanta pga den infekterade stämning som alltid följer....
    Som man har jag sett hur flera män i min bekantskapskrets har frivilligt avsagt sig mer eller mindre vårdnaden av sina barn och godtagit varannan helg istället för varannan vecka. Dessa män har varit högst normala fungerande i samhället män utan vare sig missbruksproblem eller kriminalitet. 
    Av någon anledning blir de alltid irriterade, förnärmade och sura när jag frågar dem mer ingående varför. Jag förväntas nöja mig med ett "hon är dum i huvudet" "hon går inte att ha att göra med" och " jag orkar inte bråka för barnet/barnens skull"

    Som man kan jag inte fatta detta, hur kan man frivilligt inte vilja träffa sina barn mer än varannan helg?????
    Nu står jag tyvärr själv i begrepp till separation men kan säga så här. Om det är något krig som är värt att utkämpa så är det just för mina barn. Allt annat skiter jag i. T.o.m huset kan hon få om jag bara fick barnen.

    Jag väljer hellre att säga upp mig från mitt arbete och lever i en etta på existensminimum med barnen varannan vecka än att ta varanann helg med nuvarande arbete.

    Hade jag fått bestämma i mitt eget fall så hade jag mer än gärna tagit barnen varje vecka då jag anser att deras mamma som är en otrogen slampa som älskar att festa och dricka är  mer än oläplig som mor desvärre är det inte möjligt men mindre än v.v kommer jag aldrig godta.

    Så, era synpunkter? Det var inte min mening att låta bitter även om jag känner mig så just nu, är mer irriterad på bla flera av mina vänner som har offrat sina egna barn, för vad? ja jag vet inte, för att inte bråka låter ju helt sjukt i mina ögon.  

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-10-18 08:56
    Tack för många intressanta synpunkter. Har läst dem alla. Anledningen till att jag skapade tråden vara att för bara 6 månader sedan kunde jag aldrig i min vildaste fantasi föreställa mig att mina barn skulle ha separerade föräldrar. Men nu blir det så, mot min vilja och det är inte mycket jag kan göra åt det. Men en sak kan jag göra och det är att aldrig ge upp mina barn. Den enda turen jag har i denna tragiska situation är att min fru aldrig skulle vilja det heller, vi har båda samma syn på VV, men i och med att det nu aktualiseras för mig så undrar jag mer än tidigare varför vissa av mina bekanta, ja även utanför min bekantskapskrets väljer att bara ha VV. Det kan finnas många anledningar, men DE FLESTA är enligt min mening inte giltiga skäl. Jag kan i min nuvarande situation inte ens se mig i ett förhållande igen, har man blivit bränd så är det svårt att lita på någon men OM jag nåognsin skulle träffa någon ny, och hon skulle "kräva" eller föreslå att mina barn var i vägen?? Ja då hade hon inte blivit långvarig. Som tur är så är barnen relativt stora (låg och mellanstadie) så jag har redan nu dagligt kommunikation med dem via mobil, skype och chatprogram. Det kommer jag ju givetvis ha även den vecka jag inte har dem i fortsättningen. Däremot så fasar jag för ensamheten den veckan

  • Svar på tråden Frivilligt avsäga sig VV, Varför??
  • Anonym (mamma)

    Nu är jag mamma så jag kanske inte är rätt person att svara här, men förstår absolut dina tankar. Funderar också på varför det i 9 fall av 10 är papporna som har varannan helg och inte  mammorna.
    Mina barns pappa sa upp både vårdnad och mestadelen av umgänget när vi separerade för 2 år sedan. Han har dem varannan helg men väldigt korta helger så inte ens två dagar har han dem. Totalt sätt träffar han dem alltså knappt 4 hela dagar på EN MÅNAD!!!
    Jag har resterande 26 dagar. Inte en fråga om nån extra dag. Jag har alltid ställt upp oh jag har aldrig "jävlats" och har aldrig nekat honom om han vill träffa dem mer men icke då! Inte en enda dag extra på hela sommaren, tragiskt. Både för honom men framför allt för barnen naturligtvis.
    Jag skulle som barn undra vad man gjort för att pappa inte ska vilja ha mig....

    KOnstigt konstigt och väntar med spänning om några pappor vågar säga sanningen här i tråden.      

  • Litet My

    Kan bara svara för sonens pappa, men dels har tyckt att det varit långt samt att han jobbade konstiga tider.

    Med facit i hand och om man ser på hur sonen är (Har Austimliknande tillstånd) så tror jag VV inte varit det bästa för honom. Däremot hade jag som mamma önskat att han kunde haft mer kontakt med sonen ändå, ringt honom, hämtat lediga dagar, utnyttjat att ha honom mer på lov. En anledning att han slutade med det var för att hans nya inte gillar sonen.

    Den enda goda anledning jag kan komma på nu om en förälder (vilken som) inte vill ha varannan vecka är om det inte är barnens bästa, alla barn trivs inte med varannan vecka.    

  • Anonym

    Jag som kvinna skulle aldrig kunna tänka mig att skaffa barn med en man, som inte vill ha sina barn minst VV. Har man ingen som helst uppfattning om vem det är som man skaffar barn med.
    Tycker att många kvinnor klagar på att papporna inte tar ansvar för sina barn,
    Men vet man verkligen inte när man planerar barn, vad för sorts människa, mannen är?
    Kommer det som ett brev på posten, att mannen inte vill ha sina barn VV, när man separerar?   

  • Anonym (lisa)

    Jag tror att det tyvärr ofta handlar om mannens "nya". Verkar vara väldigt vanligt att kvinnor känner svartsjuka inför barnen och gärna vill ha sin man ifred. Särskilt tydligt blir detta om de skaffar gemensamma barn.

    Tragiskt!

  • Dannyboy

    Ingen anning om varför men tycker helt klarrt det är en intressant fråga, men jag själv tror inte att jag skulle gå med på något annat än minst halva tiden. Men ofta verkar det i alla fall till det yttre vara för att män i bekantskapskretsen rent generellt vill "leva livet" och inte ha ett ankare som håller dem tillbacka (ankare=barn)

  • BioBonus
    Anonym (lisa) skrev 2012-10-17 15:14:17 följande:
    Jag tror att det tyvärr ofta handlar om mannens "nya". Verkar vara väldigt vanligt att kvinnor känner svartsjuka inför barnen och gärna vill ha sin man ifred. Särskilt tydligt blir detta om de skaffar gemensamma barn.

    Tragiskt!
    Tror inte att det här är en "ofta" förekommen anledning till att pappor blir vh-föräldrar. Även om det förstås vore smidigt att kunna skylla det på den nya kvinnan... Och oavsett så är det inte hennes ansvar, utan hans - det är inte kvinnans fel att mannen inte står upp för sin relation till de egna barnen. Det är han som äger problemet oavsett. Inte hon.

    Jag tror det oftare handlar om ex. mammor som anser sig ha större "rätt" till barnen än papporna, eller om pappor som är osäkra i sin föräldraroll sen innan skilsmässan (kanske har jobbat mycket och mamman varit mer hemma med barnen), eller pappor som faktiskt ser till att vissa barn (inte alla, men kanske just deras) mår bättre av att ha ETT hem, en fast punkt, eller pappor som förvägras mer umgänge trots att de kämpar för att få det etc etc.

    Det finns lika många anledningar antagligen som det finns vh-föräldrar. 
  • Anonym (lisa)
    BioBonus skrev 2012-10-17 15:34:53 följande:
    Tror inte att det här är en "ofta" förekommen anledning till att pappor blir vh-föräldrar. Även om det förstås vore smidigt att kunna skylla det på den nya kvinnan... Och oavsett så är det inte hennes ansvar, utan hans - det är inte kvinnans fel att mannen inte står upp för sin relation till de egna barnen. Det är han som äger problemet oavsett. Inte hon.

    Jag tror det oftare handlar om ex. mammor som anser sig ha större "rätt" till barnen än papporna, eller om pappor som är osäkra i sin föräldraroll sen innan skilsmässan (kanske har jobbat mycket och mamman varit mer hemma med barnen), eller pappor som faktiskt ser till att vissa barn (inte alla, men kanske just deras) mår bättre av att ha ETT hem, en fast punkt, eller pappor som förvägras mer umgänge trots att de kämpar för att få det etc etc.

    Det finns lika många anledningar antagligen som det finns vh-föräldrar. 

    Jag skrev ingenting om att det är den nyas fel att det ibland blir sådär, så du behöver inte gå i försvarsställning

    Självklart är det den flata pappans fel om han väljer (!) att avstå umgänge med sina barn för att främja husfriden.

    Ja, jag tror du har rätt i att många män som inte blivit insläppta i sina barns liv (om du förstår hur jag menar?), kanske pga jobb eller dylikt, har svårt att känna sig trygga i pappa-rollen och kanske därav hellre agerar "lek-pappa" varannan helg.

    Men när det gäller att mammorna hindrar pappors umgänge så tror jag det är ytterst ovanligt. Jag känner flera män i min bekantsskapskrets som enbart träffar sina barn varannan helg (om ens det) och alla dessa män skyller på att mamman hindrar umgänge. I inget av dessa fall stämmer det!

    Mitt barns pappa har garanterat skyllt sitt ointresse av vårat barn på att jag förbjudit honom att träffa sitt barn. Sanningen är att jag tjatade mig blå om att han skulle träffa barnet de första åren, även hans nya (som han var otrogen med) var välkommen hem till mig - allt för att barnet har rätt till båda sina föräldrar.

    Som "ny kvinna" i en relation med en man så ska man nog ta hans ord med en nypa salt om han skyller sitt skeva umgänge med barnen på mamman.

    Det är min erfarenhet!           
  • BioBonus

    Jag går i försvarsställning mot uttrycket "ofta", det gör det till en sanning, när det nog inte är det Skrattande

    Men det är väl bara att läsa trådar här på FL så ser man ju att mammor faktiskt hindrar umgänge - bara idag var det en mamma som tagit barnet och flyttat 55 mil utan att diskutera det först. Det kallar jag att hindra umgänge.

    Min man fick ta hjälp av Tingsrätten för att få ha sitt barn boende vv. Så att han skyller sitt tidigare "skeva umgänge" på mamman tror jag även deras advokater, familjerätten och alla andra inblandade håller med om....

    Min fd man har aldrig haft en annan intention än att han självklart skall ha våra barn varannan vecka. Han vill inte leva utan sina barn, lika lite som jag.

    Så min erfarenhet är att båda dessa män i min omedelbara närhet vill ha lika mycket tid med sina barn som barnens mammor. Den ene fick kämpa med näbbar och klor och lagen för att få det för mamman vägrade, den andre fick det självklart för även barnens mamma tyckte det var en självklarhet.

    Det är min erfarenhet! Så ergo - det finns lika många anledningar till allt som det finns unika situationer.

  • Anonym (lisa)
    BioBonus skrev 2012-10-17 15:54:29 följande:
    Jag går i försvarsställning mot uttrycket "ofta", det gör det till en sanning, när det nog inte är det Skrattande

    Men det är väl bara att läsa trådar här på FL så ser man ju att mammor faktiskt hindrar umgänge - bara idag var det en mamma som tagit barnet och flyttat 55 mil utan att diskutera det först. Det kallar jag att hindra umgänge.

    Min man fick ta hjälp av Tingsrätten för att få ha sitt barn boende vv. Så att han skyller sitt tidigare "skeva umgänge" på mamman tror jag även deras advokater, familjerätten och alla andra inblandade håller med om....

    Min fd man har aldrig haft en annan intention än att han självklart skall ha våra barn varannan vecka. Han vill inte leva utan sina barn, lika lite som jag.

    Så min erfarenhet är att båda dessa män i min omedelbara närhet vill ha lika mycket tid med sina barn som barnens mammor. Den ene fick kämpa med näbbar och klor och lagen för att få det för mamman vägrade, den andre fick det självklart för även barnens mamma tyckte det var en självklarhet.

    Det är min erfarenhet! Så ergo - det finns lika många anledningar till allt som det finns unika situationer.

    För att klargöra så skrev jag faktiskt "jag tror...... " därmed inte någon sanning.

    Min (exsambo sen 1 vecka tillbaka *snyft*) har berättat att han också hade problem när hans dotter var liten. Han och mamman separerade när dottern var 1 år och han fick kämpa med näbbar och klor för att få ha henne varannan vecka. Dem gick länge i familjerådgivning men jag tror inte det gick till rätten.

    Jag tycker om den mamman, hon var nog bara sårad och bitter efterssom mannen gjorde slut på ett fruktansvärt fult sätt!

    Mitt numera ex (samma som tidigare) har en äldre son också med en annan mamma. Den mamman skaffade ny karl och nya barn vilket innebar att hon försummade deras gemensamma barn (hennes förstfödda), pga det så slutade sonen bo varannan vecka utan sonen ville bo stadigvarande hos sin pappa och träffa mamma varannan helg.

    Så det är inte bara män/pappor som "offrar" (fel ordval, kom inte på något annat just nu) sina barn!       
  • Anonym (Hur tänker män?)
    Anonym (mamma) skrev 2012-10-17 14:50:37 följande:
    Jag skulle som barn undra vad man gjort för att pappa inte ska vilja ha mig....
    Just detta har jag hört flera nu vuxna barn säga. Varför var jag inte värd att strida för? 

    Förstår inte resonemanget att det inte var värt att bråka. Förstår till fullo om man inte är en rättshaverist men när striden står om det värdefullaste man har så fattar jag inte. Nu när jag snart förlorar min partner så är ju barnen allt jag har. 
Svar på tråden Frivilligt avsäga sig VV, Varför??