- bf juli 2013 -

Angelica - Lycksele till, det kommer gå jättebra!!

Angelica - precis som jag då :)
Dock sa BM att det är EXTREMT ovanligt att inte moderkakan flyttar på sig.
Under hennes år som BM har hon aldrig varit med om att det krävts snitt, även om moderkakan legat ivägen runt vecka 20.

Angående förlossningen.
Sist valde jag kvaddlar, dvs sterilt vatten som sprutas in under huden. Samt lustgas förstås. Fick även ett rum med badkar eftersom jag bett om det i mitt flrlossningsbrev.
Var rädd för ryggmärgsbedövning dels för att jag är liiivrädd för att det ska göra ont att sätta den (jag vet, totalt ologiskt då förlossningen såklart gör ännu ondare) dels för att det innebär en liten risk.
Först så hann jag inte bada, när jag kom om och det var dags (var hemma först i 1,5 dygn med värkar med 5-6 minuters mellanrum) så var det liksom inte läge.
Kvaddlarna hjälpte inte ett skit!
När de skulle "sätta" dem frågade de VAR värkarna var som värst - i magen eller bak i ryggen - de vanligaste ställena.
Grejen är att jag hade varken ont i rygg eller mage - utan mitt emellan benen..
Kvaddlarna kan bara sättas där de skall verka.. Så jag sa ta de i magen då så får vu se om det hjälper :)
Lustgasen påverkade mig inte på det sätt som många beskriver, att man blir yr, illamående eller blir "hög", däremot kände jag att det var en slags "livboj".
Om det hjälpte eller om det var för att jag TRODDE det hjälpte spelar ingen roll..
En period fick jag sluta med lustgasen o bara ta syrgas då sonen fick för lite syre, men det funkade det oxå :)
Denna gången vet jag inte. Jag skall iallafall inte ha kvaddlar :)
Funderar på Tens men vet inte.
Funderar även på ryggmärgsbedövning men om jag tänker på förra förlossningen så var det inte själva förlossningsskedet som var jobbigt utan öppningskedet hemma.
Så jag vet inte riktigt. Skall ta upp det o prata ordentligt med min BM.
Jag vet ju att jag fixade förra gången utan mer bedövning än lustgasen, inte ens den hela tiden.. Men vem säger att det blir likadant nu??
Vill förresten påpeka att jag INTE lägger någonsomhelst värdering i om man föder med eller utan smärtlindring..
Det är HELT upp till varoen!

Vill även slå ett slag för andningen.
Jag hade som sagt en utdragen öppningsfas och andningen jag fick lära mig på föräldragruppen samt det karakteristiska "gungandet" hjälpte mycket.
Även sista värken, när sonen äntligen "kom igenom" fick jag till ordentligt tack vare att andas ett djupt, långt andetag, istället för ytlig andning.
Som tur var hjälpte min man mig med att minnas att andas rätt.
Oj, det här blev långt...
Tar förlossningsbrevet i nästa inlägg :)

Förlossningsbrevet då..
Får se om jag kommer ihåg..
Precis som Laconian ville jag försäkra mig om att de inte avnavlade tidigt, så det skrev jag med.
Vad jag ville ha för bedövning men att de gärna fick komma med råd och funderingar om det skulle hjälpa - DE är de kunniga i detta och jag KAN egentligen inget om det, därför tycker jag det är viktigt att de får min "tillåtelse" att komma med input vid behov.
Vidare att min man ville klippa navelsträngen och att jag ville amma.

Vill man INTE amma är det nog en bra ide att ta upp det i förlossningsbrevet.

En vän till mig, som är ganska... Tja, aggresiv, lättirriterad och har ett humör som kam få vem som helst att backa skrev in detta i sitt brev.
Att hon kan låta som om hon skall mörda ngn och skälla på barnmorskor o läkare.
Hon förvarnade och bad om ursäkt i förväg.

Jag skrev mitt förlossningsbrev tillsammans med min barnmorska så hon hjälpte till med vad som borde stå med.

Tens brukar även gå att låna hem så att man kan ställa in och hitta rätt sätt att använda den.
Själv tänkte jag försöka använda den speciellt under förvärkarna om jag får en lika utdragen öppningsfas denna gång.
Vi har dock en Tens hemma redan, men jag behöver en sjukgymnast som kan visa mig var jag får sätta den som gravid..
Sätteran den rätt så kan det även hjälpa mot foglossning.

Näää - gissa om det ställt till problem mååånga gånger när jag varit inne o försökt förklara hur man räknar ut underhåll o liknande - satt upp världens uträkning, för att ALLT skall försvinna efter det lilla förrädiska tecknet...

Förra gravididteten gick jag upp 14kg efter att jag skrivit in mig - så MINST 16/17 kg från plusset - jag går nämligen upp som en raket första halvan av graviditeten..
Och jag är redan överviktig sen innan..
Denna gången ställde jag mig på vågen samma dag som jag plussade, och har därefter fyllt i min vikt i gravidappen "WomanLog Pregnancy" (gratisvarianten) lite då o då, så jag har fått ett fint diagram över min viktuppgång - vikten är EXTREMT hoppande..
Ligger still i flera veckor o sedan klämmer jag flera kilo på en vecka.. typ..
Från plusset har jag gått upp 8-9 kg, varav de första 5kg var under den första 1,5 månaden..
Jag åt väldigt lite kolhydrater innan graviditeten, och, dum som jag är, så fick jag för mig att jag var tvungen att börja med det igen..
Nu har jag fått gå hos en dietist som lugnat mig på den punkten..
Så länge jag äter lite gröt (gör en frukostgröt på fiberhavregryn med quinoa, linfrö, rostad mandel o hasselnöt o ganska mkt kanel - inget socker), ngn smörgås och ordentligt med grönsaker i form av kål o bönor (förutom tomat o gurka då) så behöver jag inte äta massa potatis,ris eller pasta.
Jag får dock äta lite av det till maten, men äter iallafall hälften av portionen grönsaker.
Det stör mig lite att jag bara antog att jag var tvungen att äta "som vanligt", hade jag kollat upp det lite så hade jag nog gått upp betydligt mindre..
Men, jag är nöjd ändå - bulan på magen är ordentligt stor nu o jag ser GRAVID ut - inte bara tjock

Jag hoppas jag får samma "skjuts" som med sonen, när jag ammat i två månader hade jag gått ner alla gravidkilon samt ganska många till..

Men visst stör det att man inte får ta en promenad ens, för då sätter foglossningen igång..
Håller den hyfsat i schack genom att inte tänka - jag klarar det här.. Utan tänka på hur varje rörelse kommer att påverka mig några timmar senare.
Så jag tar hissen på jobbet - även om jag bara arbetar en trappa upp. Jag promenerar INTE.. Jag håller ihop benen när jag går och går med små steg.. Jag sitter ner när jag tar på mig strumpor, skor o byxor..
Det tog ca en vecka av benhårt - NEJ, du SKA inte göra detta, även om du "klarar det".. för att det skulle bli mkt bättre!
Hoppas det håller i sig!!

Det är kanske lite tidigt men..
Jag har favoritat den här tråden, för den kommer att vara bra att ha om ett halvår (herregud vad tiden går fort) när det är dags för smakisar o att börja fundera på bebismat...
Jag lagade nästan allt hemma åt sonen, storkokade o frös in i "isfack" och lade sedan i fryspåsar.
Smidigt, billigt o man vet vad barnen får i sig..
I denna tråden har jag fått massor av nya smaker att testa på nästa barn

www.familjeliv.se/Forum-3-20/m61295837.html

Du vet att det står i papprena från förlossning va??
Det var så jag fick veta vad jag vägde när jag kom in till förlossningen (114kg) - lustigt för jag kommer inte ens ihåg att jag vägde mig....

Jobbisgt att fortfarande spy..
Jag gör det ibland o illamåendet har kommit tillbaka, men det är bara någon/några dagar i veckan...

Kanske inte
Jag blev lite små shockad när jag tog fram pappren för några veckor sedan - jag visste inte riktigt hur mkt det var
Men so - jag är gravid och visst behöver man inte lägga på sig onormalt mkt eller vräka i sig "bara för att" - men jag förstår mig faktsikt inte på folk som bantar eller ser sig som ngt bättre bara för att de klarat av att inte gå upp 20kg under graviditeten..
Vi är olika, har olika "cravings" och olika behov.
En del kan fortsätta träna hela graviditeten, en del får ont av att gå 100m (som jag) - förra graviditeten blev jag beodrad sängläge så moderkakan (eller om det var livmodern) lossnade lite från "väggen" - lätt att träna då

Man går upp i vikt - o så länge barnet mår bra så spelar det väl mindre roll om man går upp två kilo eller tjugo??

Fats det är ju lättare att bli av med två kilo fösrtås