Inlägg från: Inteutanproblem |Visa alla inlägg
  • Inteutanproblem

    Unga tjejer

    Ja för man väljer ju att vara psykopat eller inte EvilEye... Om du har varit på utredningar och dessa gett resultatet psykopat så är du psykopat. Det är ganska enkelt och rättframt, däremot finns det såklart en viss variation och grad olika psykopater emellan.

    Jag är själv under utredning och tickar boxar både åt bipolär, borderline och högfunktionell autism hållet - givetvis "har" jag inte alla tre, en del är personlighetsdrag helt enkelt och inte en "diagnos". Och det är ju därför man bland annat utreds, för att få klarhet i saker och ting. Eventuellt gå lite i terapi och äta medicin om det skulle behövas med.

    Personligen kan jag inte förstå din syn på livet, ärlig och rättfram kan man vara även om man upplever livet som trevligt, att många är vettiga människor. Kanske inte i varje enskild åsikt eller handling men överlag... Finns garanterat människor som tycker att jag är dum i huvudet och är en jävligt jobbig människa men jag ser det som att dessa personer inte känner mig tillräckligt väl eller så stör det dom att jag vågar vara mig själv - utan att för den delen vara otrevlig.

    Jag får ju säga att man själv har det största ansvaret över vad för slags liv man lever, vilka personer som dras till en och vem man är. Går man runt och ger energi åt tankarna på att världen är en mörk plats och att människor är idioter blir detta en självuppfyllande profetia - försöker man i stället finna goda egenskaper hos "idioterna" och man försöker uppmärksamma vackra stunder i livet mer än det bedrövliga (ex en jäkligt vacker solnedgång) blir livet automatiskt mycket trevligare, positivare och världen en vacker plats trotts allt elände.... Det sagt menar jag inte att man för den delen inte fördömer mänsklighetens destruktiva inverkan på vårt samhälle eller vår planet, för det gör jag i vart fall... Du förlorar inte din rättframma förmåga, ärlighet eller andra personlighetsdrag bara för att du blir mer positiv och harmonisk

    Min hata allt och alla period gick jag igenom som 13-16 åring. Trista trauman har man varit med om också i denna period som spädde på hatet och avskyn och mitt rent bedrövligt elaka manipulativa beteende mot folk. Lyckligtvis är livet inte så mörkt och eländigt, folk kommer inte "åt" mig på ett negativt vis längre - jag väljer vad för slags liv jag vill leva helt enkelt, jag fokuserar hellre på sånt som är positivt då jag anser att det ger MIG ett roligare liv, jag gör inte sådant för andras skull direkt.

    Angående unga tjejer med äldre killar handlar det många gånger om en mognadsfas... De jämngamla killarna är helt enkelt inte lika mogna i hjärnan som tjejerna. Man ser på många utav de jämngamla killarna som barnsliga små pojkar. Sedan är det många unga tjejer som tycker det är spännande med en kille som befinner sig helt i "vuxenlivet".

Svar på tråden Unga tjejer