Koas i hemmet när jag jobbar heltid, hjälp!

Vi har fyra barn mellan 2 och 8 år och en stor anledning till att jag/vi jobbar deltid (87.5) % var är för att vi ska känna att vi orkar och hinner med.

Visst är det bra att barnen aldrig går längre dagar än till 15 på dagis men minst lika viktigt är vår ork och energi. Vi vill båda hinna träna och faktiskt bara ta det lungt på kvällen och skulle vi jobba heltid bägge två, städa, tvätta och laga mat och allt som hör till med bara de timmarna från 17-18 och frammåt då skulle vi nog tappa sugen bägge två. Jag är imponerad över de som får det att funka och trivs med det (sen finns det ju massor som inte kan välja så klart)

Känner igen mig till fullo ts!!

Vi har ett barn,maken jobbar ofta mer än heltid och jag heltid... I somras var jag sjukskriven pga stress så det här är ingenting som fungerar i längden..

Nu är jag gravid (med tvillingar) och orken finns inte alls!

Nästa vecka är jag ledig och då hoppas jag kunna lägga upp och strukturera vardagen så det fungerar med heltidsjobb.

Jag var hemma mamma i två år för några år sen men fy va det var tråkigt , började jobba igen då jag verkligen inte tyckte det va skönt att bara vara hemma ! Nu jobbar jag 85% o det är så skönt att ha jobbet att gå till !

Hur gamla är dina barn TS? Vi har en 1-åring och en 5-åring och både jag och mannen arbetar 100 %. Jag känner igen mig lite i detta att det är ett mindre kaos hemma här. Vi hinner inte göra speciellt mycket de dagar som vi jobbar. Vi har skift också båda två och går mycket om varandra. En av oss är ofta ensam på kvällen när man har hämtat på förskolan om den andra jobbar. Jag lagar mycket mat så det räcker till att frysa in i 1-2 matlådor om det är sånt som är lämpligt att frysa. Är man extra trött någon dag så kan jag ta fram fryst matlåda och tina åt mig och barnen när vi kommer hem. Ser också till att ha "nödmat" hemma typ ravioli och fiskpinnar med makaroner. Dagar då jag känner mig piggare och om vi är två vuxna hemma så lagar jag mer ordentlig mat. Det är väldigt svårt att få något vettigt gjort om man är ensam med 1-åringen sen eftermiddag. Han vill att man bär honom hela tiden annars skriker han  Försöker köra tvätt/diskmaskin samt plocka undan dagligen det värsta. Gör ofta det med 1-åringen på höften..slitsamt är det. .Storstädning sker på helgen då vi kan hjälpas åt och turas om. Handla gör oftast jag 1 gång/vecka på kvällen när min man är hemma. Tar sällan med barnen för att handla. Har överlag sänkt ambitionen här hemma med ordning och reda. Vi vill göra i ordning ett par rum nere i källaren men det tar extremt lång tid. Jag ser ändå det här kaoset som ett övergående bekymmer. Bara den minsta blir större så man inte behöver bära/passa honom non stop så kommer det att bli bättre. Allting tar dubbelt så lång tid när man ska göra det samtidigt som man bär eller han ska riva i allting.

Jag är ändå nöjd med att vi arbetar som vi gör. Båda har studerat flera år och vi har haft riktigt usel ekonomi. Nu kan vi unna oss lite och köpa saker som vi behövt men inte haft råd med. Gillar dessutom mitt jobb och det går bra för barnen på fsk. De behöver inte gå där så mycket heller eftersom vi går om varandra.

Bädda? På vardagarna? Det har vi helt prioriterat bort Var sak på sin plats, och inte för mycket prylar, är mitt bästa tips för att det inte ska bli absolut kaos. Och köp städhjälp, om ni har råd. Det tar kanske inte så lång tid att städa själv egentligen, men jag upplevde att det var jobbigt att tänka på att man ju måste göra det också, och när ska man då hinna med det och det... Det var mentalt avslappnande att börja köpa städtjänster.

Vi arbetar båda heltid (just nu arbetar vi mer än heltid iofs) samt att maken pluggar 50 %. Vi har två barn 2, 4 år. Den yngre vaknar mkt på nätterna, och den äldre somnar sent (21.30 ungefär). Det ger oss ungefär en timma per kväll att göra annat än barnpassning och det allra nödvändigaste såsom matlagning, bortplockning i köket och ev. tvätt. Vissa kvällar kanske vi använder tiden till att plocka lite extra, planera, förbereda. Andra kvällar sitter vi framför datorn/tv:n för att få lite tid till att "bara vara". Alla större grejor görs på helgen, vilket innebär att vi inte orkar ha så stort socialt liv, eller aktiviteter. Och ja, ordningen i hemmet är inte så som vi vill ha det, och som en del andra vänner har det. Men jag sa senast i morse till min man - "fatta arbetsinsatsen det skulle krävas för att hålla den nivån". Vi skulle aldrig överleva det, eller ja kanske - men vi skulle inte ha ett liv öht. Det suger, men just nu har ingen av oss möjlighet att gå ned i arbetstid. Inte av ekonomiska skäl utan för att vi har otrygga anställningar (därav makens pluggande).

Jag känner att jag aldrig riktigt kommer ikapp och hos oss har vi aldrig riktigt fått till det här med "var sak har sin plats".
Vi flyttade in i vårt hus på en dag. Vi jobbade dagarna före och efteråt och ni kan ju då tänka er - allt i princip kastades in och slänges in i första bästa låda/garderob osv  osv.
Sedan dess har vi jobbat och jobbat och börjat lite smått med reoveringar (ett rum i taget).
Men ingen sak har en "egen plats" !!!
Jag blir TOKIG på detta!
En sån här banal grej som febertermometern tex - den är alltid på olika ställen och vi har inte hittat någon bra plats att ha den. Jag har verkligen frösökt göra ett utrymme i en garderob där vi ska ha värktabletter, mediciner, plåster, osv osv osv samt febertermometern men det blir inte bra! Det är inte alls smidigt att ha det där.
Vi har ordentlig brist på garderober. Alla sovrum är på övervåningen och där finns inte en enda garderob (detta håller på att åtgärdas då vi bygger garderober i vårt somvrum just nu)!
Men linneskåp tex - jag rymmer ingenting i de få garderober vi har - ständigt ligger det rena handdukar och lakan på en stol i rummet där husets alla garderober finns, just för att det inte finns plats. Det ser ju för hemskt ut och när man då väl är ledig (en helg) räcker inte tiden till för det är det här vanliga vardagsplocket/veckostädningen och tvättning osv som tar så mycket tid. Plus att man gärna vill hinna umgås med familjen...

Hur hittar man en egen plats för alla saker??

Mannen jobbar heltid & jag nästan heltid. Svårt att hinna med & ORKA ja, det är det. Men jag tvingar mig att plocka undan & det & tvingar mannen att diska (typ det enda han hjälper till med) för jag står inte ut med att det "bygger upp" som du säger. Då blir det ju 7 resor värre att komma ikapp. Inte kul att spendera helgen enbart städandes & redandes upp veckans oreda liksom Det ÄR jobbigt, speciellt i kombo med 2 barns aktiviteter & allt. En "kamp" om att hinna som aldrig tar slut. Inte särskilt hälsonsamt i längden tror jag Har inga råd att ge. Gå ner i tid har faktiskt inte alla råd att göra. Vi anser oss inte ha råd med det.

Att gå ner i tid skulle jag gärna göra men problemet ligger i att jag inte har någon fast anställning. Jag har hela tiden jobbet heltid men på vikariat och timanställningar osv osv. Möjligheten att gå ner i tid finns då inte, det är tvärtom. Man ska visa att man vill jobba, man ställer upp, man jobbar då andra har semester osv osv osv.
Alternativet är ju såklart att gå helt arbetslös men tackar jag nej till arbete får jag ju heller ingen a-kassa och då blir det såklart lite kärvt ekonomiskt...
Maken har nyss fått ny tjänst så han kan inte heller gå ner i tid just nu....

Jag är helt förundrad över att en del faktiskt orkar jobba heltid och ändå tycker att de har energi kvar till resten av livet. Alla ni är bara att lyckönska. Jag är enormt avundsjuk! Själv hör både jag och min sambo till den kategorin som aldrig skulle reda ut heltidsjobb med två barn. Det är lite tufft att erkänna att man faktiskt inte klarar så mycket som många andra klarar eftersom man gärna jämför sig med de där som verkar reda ut "allt". Vi jobbar båda deltid och visst innebär det en ekonomisk påfrestning men för oss finns inget alternativ. 

Klarar av och klarar av... visst har olika människor olika orkesnivå, men det handlar nog i mångt och mycket om vilken perfektionsnivå man är villig att lägga sig på under småbarnsåren, samt hur ansträngande jobb man faktiskt har.

Nä jag känner också så, det finns inget alternativ för oss. Med fyra barn där det är aktiviteter på kvällarna mån-to samt söndagmorgon så funderar jag på att gå ner ytterligare i tid så att jag får varannan onsdag ledig (då skulle jag jobba 80 % och min karl 87.5) för att hinna städa och tvätta ikapp och sånt med bara 2 barn hemma.

Med en sängvätare som genererar minst 7 omgångar sänkläder och 4 täcken per vecka ligger vi alltid back på tvättfronten och städa gör vi hjälpligt men det är ändå alltid rörigt.

Men helt ärligt så har de som jag känner som jobbar heltid en hel del hjälp av släkt. Det är hämtningar på dagis, middag hos farföräldrar. Släktingar som tar barnen till aktiviteter och likanande och då vi i princip aldrig någonsin har möjlighet till avlastning och hjälp så blir det ju lite snett att jämföra så också. Jag är nöjd med att jobba deltid och skulle kanske klara att jobba heltid (alltså att båda gjorde det) men då skulle nog inte livet kännas så roligt längre för då skulle alla måsten gå i ett.

Och sen beror det ju på anställningsform också. Jag blev tex sjuksriven för några månader sedan pga stress så jag kan inte påstå att jag klarar av att jobba heltid. Men jag har heller inget val då jag inte har fast anställning. Jag kan helt enkelt inte gå ner i tid om jag trots allt vill ha ett jobb att gå till, vilket jag såklart vill ha.

Att prioritera bra mat och regelbundna måltider, träning och sömn är det som gör att jag har energi över till både jobb, ungar, hushåll och fritid. 
Rutiner, lägger mig samma tid varje kväll, kliver upp samma tid.
Vad man har för krav spelar ju in, jag tokstädar inte varje dag utan nöjer mig med att hålla undan tvätt, disk och prylar + att jag dammsuger varje dag eftersom vi har djur.
Men att hålla allt toppfräscht jämt och i perfekt ordning är ingenting jag bryr mig om.  
Lagar mycket mat så det finns matlådor. Vi äter matlådor till lunch och middag typ varannan dag, och nästan all mat jag lagar är sånt som sköter sig själv.
 

Angående det där med "var sak ha sin plats" så är vårt främsta sätt att fixa det att se till att vi inte har så himla mkt grejjer. (och att bara ha ett barn...) vi har jobbat mest med barnets rum (vi flyttade som sagt i somras) så där finns verkligen plats till alla grejjor, på ett basic sätt, en låda för meccano, en hylla för böcker, tröjor i en byrålåda osv osv osv.
Men om man har problem med at tt ex få in tvätten så skulle jag börja fundera på om man inte ska rationalisera bort ett steg. Ska man ha traditionella garderober? ska man istället ha lådor/byrå av något slag med en låda för varje sak. Typ en låda för lakan, en låda för underkläder osv osv. Så man gör insorterandet enkelt. Hur ser stegen ut från tvättstugan och till garderoben, kan något tas bort? Kan man ha garderober nära tvättstugan?

Just tvätt har aldrig varit nåt problem hos oss, men på just det här sättet tänker vi för varje rum, hur gör vi det enklast och tidseffektivast, inte nödvändigtvis snyggast eller "som man ska göra".

... och hur många lakan, dukar och handdukar behöver man egentligen? Vi har rensat ut rejält bland såna grejer och har nu två uppsättningar lakan per säng och två handdukar per person, that's it. Det räcker med det om man har egen tvättmaskin, och frigjorde rejält med plats i garderoben.

Jamen precis. Vi har verkligen verkligen rensat. Bortsett från att vi har ett "bibliotek", dvs ett rum som bara ägnas åt böcker. Förut innan vi flyttade hade vi ett jättestort arbetsrum fullt med skrivbord och datorer och grejjor. Sen upptäckte vi att vi satt ju ändå bara med varsin laptop i köket på kvällarna och jobbade och arbetsrummet stod tomt, alltså har vi numera bara varsin låda med "arbetssaker" på en hylla och i övrigt kunnat ta bort möbler och grejjor som fanns i ett 12 kvm stort rum, typ. På samma sätt har vi tänkt när det gäller annat också. På så vis var det inget svårt att flytta från ett radhus på 130 kvm till ett enplanshus på 100kvm. Det känns inte mindre. Vi har bara mindre jox. Och sen har vi inte packat upp alla lådor än, iochförsig...

Fast man kanske prioriterar bort vissa saker. Min 5-åring går inte på några aktiviteter regelbundet, skulle aldrig orka eller hinna det. Vi renoverar inte som många andra gör. Jag har inte heller några fritidsintrssen vissa dagar planerat tex.