Ensambarn

Hej!
Detta är verkligen ett dilemma. Den ena vill och den andra vill inte ha fler barn. Sådana beslut är ofta mångbottnade och påverkar förmodligen relationen mellan föräldrarna mer än det påverkar den son ni redan har.
Du måste ju ta ställning till vilket som är viktigast för dig. Att driva din vilja eller ge upp för familjefriden.
Mitt tips är att du jobbar på samma sätt som förra gången. Det gick ju bra även om det tog tid. Och din kille är väl förmodligen lika förtjust i er son som du, så du har ju egentligen ett bättre utgångsläge den här gången.
Så ge inte upp utan använd all din förmåga att få med honom på detta gemensamma projekt. Berätta också vad det skulle betyda för dig och visa vilken bra pappa du tycker att han är.
Lycka till!
Margit Ekenbark
 

Tack för svar Margit

Som du säger så påverkar detta oss i vår relation.
Första gången, efter många år gick det att övertala killen. Men nu känns det hopplöst. Han vägrar verkligen... Jag mår så dåligt, det känns som att man slitas emellan två viktiga saker i livet, att vilja leva mitt liv tillsammans med mannen jag älskar & att vi fortsätta vara den familj vi är. Men samtidigt känner jag ilska över att han inte ger med sig och ser det utifrån min sida. Att inte lyssna på vad jag tycker, tänker, känner och vill. Ingen av oss vill ju egentligen att vi ska dela på oss..men han har ställt ett ultimatum. Antingen stannar jag kvar och accepterar att det bara blir vi tre i vår familj. Eller så bryter vi upp och jag får skaffa barn med någon annan. Jag känner sådan ilska när han säger så. Jag tycker att det är ändå jag som tar det största ansvaret när det gäller barnen. Han jobbar 7-16..jag kan känna mig som en ensamstående ibland.. varför ska han då betämma..
Jag har berättat många gånger vad det skulle betyda för mig. Har ochså sagt och visat vilken bra pappa jag tycker han är. Men det spelar ingen roll. Jag har försökt nu i över 2 år att få honom till att förstå hur viktigt det är för mig. Man har ju åldern ochså att tänka på. Jag kan känna mig lite stressad, är 31 år.
Jag vill inte vara 40 när jag blir mamma, och inte heller att det ska skilja 10 år mellan barnen samt att jag är livrädd att om jag försöker intala mig själv att jag är nöjd utan fler barn så när jag väl blir 40 kanske får panik! Depression osv.. jag är redan inne i en deppig period nu pga detta. Jag har gått hos psykolog, men de säger att det är inte fel på mig...utan helt naturligt att jag känner som jag gär. jag är ju född till kvinna. Det finns i mig att vilja ha fler barn. Jag vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska kunna få honom till att förstå eller att ändra sig för min skull. Jag vill ju inte heller lämna honom.. detta påverkar mig så enormt. Jag går runt o känner mig stressad, kan inte koncentrera mig vaken hemma eller på jobbet. Har ofta ångest. Vill bara att vi ska fortsätta ha det som vi har det. Men att utöka familjen..... 
  

Hej igen!
Alla kvinnor får inte barn och alla barn får inte syskon även om de flesta kvinnor förr eller senare vill ha barn. Detta gäller även för män även om de biologiskt inte föder barnen.
Det är också viktigt att tänka på att barn är inget som är självklart bara för att man är kvinna. Det krävs ett antal förutsättningar för att ett barn ska komma till. De kan te sig slumpmässiga ibland, kanske lättpåverkade, men också huggna i sten.
Många saknar de biologiska förutsättningarna hur mycket de än vill ha barn. Andra saknar motivationen att ta på sig det ansvar det innebär  av olika skäl.
I de situationer när förutsättningarna sviktar, vi kan eller vill inte ha barn så måste man betänka konsekvenserna av det. 
Man skaffar inte barn för att ett tidigare barn ska få ett syskon, det är en dålig motivation enligt mitt synsätt. Man skaffar inte heller barn helt för sin egen skull.
Om man ska bli en bra förälder måste man redan i det här läget ha det kommande barnets bästa för ögonen.
Jag tror att det bästa du kan göra är att försöka slappna av, släppa din nuvarande besatthet av att uppfylla ditt mål, se tiden an, du har trots allt många år på dig att bli gravid, och se om saker ändrar sig. 
Gör det inte det och du inte förmår byta inställning så vet du ju vad du ska göra.
Med vänlig hälsning.
Margit Ekenbark