Ensambarn

Hej!
Detta är verkligen ett dilemma. Den ena vill och den andra vill inte ha fler barn. Sådana beslut är ofta mångbottnade och påverkar förmodligen relationen mellan föräldrarna mer än det påverkar den son ni redan har.
Du måste ju ta ställning till vilket som är viktigast för dig. Att driva din vilja eller ge upp för familjefriden.
Mitt tips är att du jobbar på samma sätt som förra gången. Det gick ju bra även om det tog tid. Och din kille är väl förmodligen lika förtjust i er son som du, så du har ju egentligen ett bättre utgångsläge den här gången.
Så ge inte upp utan använd all din förmåga att få med honom på detta gemensamma projekt. Berätta också vad det skulle betyda för dig och visa vilken bra pappa du tycker att han är.
Lycka till!
Margit Ekenbark
 

Hej igen!
Alla kvinnor får inte barn och alla barn får inte syskon även om de flesta kvinnor förr eller senare vill ha barn. Detta gäller även för män även om de biologiskt inte föder barnen.
Det är också viktigt att tänka på att barn är inget som är självklart bara för att man är kvinna. Det krävs ett antal förutsättningar för att ett barn ska komma till. De kan te sig slumpmässiga ibland, kanske lättpåverkade, men också huggna i sten.
Många saknar de biologiska förutsättningarna hur mycket de än vill ha barn. Andra saknar motivationen att ta på sig det ansvar det innebär  av olika skäl.
I de situationer när förutsättningarna sviktar, vi kan eller vill inte ha barn så måste man betänka konsekvenserna av det. 
Man skaffar inte barn för att ett tidigare barn ska få ett syskon, det är en dålig motivation enligt mitt synsätt. Man skaffar inte heller barn helt för sin egen skull.
Om man ska bli en bra förälder måste man redan i det här läget ha det kommande barnets bästa för ögonen.
Jag tror att det bästa du kan göra är att försöka slappna av, släppa din nuvarande besatthet av att uppfylla ditt mål, se tiden an, du har trots allt många år på dig att bli gravid, och se om saker ändrar sig. 
Gör det inte det och du inte förmår byta inställning så vet du ju vad du ska göra.
Med vänlig hälsning.
Margit Ekenbark