Ensambarn

Jag har en son på 4 år och längtar såklart efter att skaffa ett syskon till honom.
Att få barn och att få bli mamma är helt fantastiskt.
Nu är det så att jag och min kille inte är överens om detta.
Han var inte så sugen på att skaffa barn överhuvudtaget från början.
Men allt efter att åren gick och jag inte gav mig och ställde ett ultimatum så ändrade han sig och vi fick vår efterlängade son. Killen ångrar sig inte och sonen är det bästa i livet.
Killen är själv ensambarn och ser inget problem i det trots att han själv inte har kontakt med en av sina föräldrar och knappt med den andra heller. Han har aldrig varit bortskämd som ensam barn. Men kanske väldigt ensam, fast han inte erkänner det. Ibland kryper det fram.
Jag vill inte att min son ska bli ensam barn. Hur påverkas egentligen barn av att vara just ensam barn??
Jag längtar väldigt mycket efter att utöka familjem. Men inte min kille.
Jag märker på vår son att han förstår mer än vad vi tror. Han ser på mig och märker på mig om min längtan efter fler barn och ser att jag och killen inte är överens. Hur mycket påverkas han egentligen av detta??

Tack för svar Margit ${#emotions_dlg.flower}$

Som du säger så påverkar detta oss i vår relation.
Första gången, efter många år gick det att övertala killen. Men nu känns det hopplöst. Han vägrar verkligen... Jag mår så dåligt, det känns som att man slitas emellan två viktiga saker i livet, att vilja leva mitt liv tillsammans med mannen jag älskar & att vi fortsätta vara den familj vi är. Men samtidigt känner jag ilska över att han inte ger med sig och ser det utifrån min sida. Att inte lyssna på vad jag tycker, tänker, känner och vill. Ingen av oss vill ju egentligen att vi ska dela på oss..men han har ställt ett ultimatum. Antingen stannar jag kvar och accepterar att det bara blir vi tre i vår familj. Eller så bryter vi upp och jag får skaffa barn med någon annan. Jag känner sådan ilska när han säger så. Jag tycker att det är ändå jag som tar det största ansvaret när det gäller barnen. Han jobbar 7-16..jag kan känna mig som en ensamstående ibland.. varför ska han då betämma..
Jag har berättat många gånger vad det skulle betyda för mig. Har ochså sagt och visat vilken bra pappa jag tycker han är. Men det spelar ingen roll. Jag har försökt nu i över 2 år att få honom till att förstå hur viktigt det är för mig. Man har ju åldern ochså att tänka på. Jag kan känna mig lite stressad, är 31 år.
Jag vill inte vara 40 när jag blir mamma, och inte heller att det ska skilja 10 år mellan barnen samt att jag är livrädd att om jag försöker intala mig själv att jag är nöjd utan fler barn så när jag väl blir 40 kanske får panik! Depression osv.. jag är redan inne i en deppig period nu pga detta. Jag har gått hos psykolog, men de säger att det är inte fel på mig...utan helt naturligt att jag känner som jag gär. jag är ju född till kvinna. Det finns i mig att vilja ha fler barn. Jag vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska kunna få honom till att förstå eller att ändra sig för min skull. Jag vill ju inte heller lämna honom.. detta påverkar mig så enormt. Jag går runt o känner mig stressad, kan inte koncentrera mig vaken hemma eller på jobbet. Har ofta ångest. Vill bara att vi ska fortsätta ha det som vi har det. Men att utöka familjen.....

Ensambarn

INNEHÅLL