separation. hur göra med boende för dottern 14 mån

Tidigare var jag helt emot varannanveckasliv för barnen vid separation. Just för de argumenten som ditt ex anger. Men nu när jag själv har separerat och har barn varannan vecka så anser jag helt klart att fördelarna väger över. Ett barn behöver båda sina föräldrar lika mycket och det är viktigt att det knyter an och får en relation till båda föräldrarna på lika villkor. Varför skulle mamman vara viktigare eller tryggare?

Familjerätten anser oftast att varannanveckaboende blir aktuellt först barnet är 3 år.

Du kan göra såhär mamman får välja om barnet bor på ett ställe så är du boendeförälder eller så kör ni 2+2+3. Det är väl vettiga val att välja mellan.

varann vecka har jag aldrig förespråkat.. det känns som för lång tid..
men finns det ngt som säger att vi inte kan ha 2+2+3 förutsatt att vi båda två är bra föräldrar viket vi är =)
boendeförälder vad innebär det?
vad går familjerätten på? om det skulle vara så att dottern ska bo hos en förälder tills tre år.. är det mamman som väger tyngst?
spelar det ngn roll var barnet är skriven, har det ngn betydelse för vårdnad?
tar barn "skada" o bo hos båda sina föräldrar när det är så små, det är den viktigaste frågan!  erfarenheter ngn.. hur gjorde ni tex...
 är som sagt pappaledig nu o det funkar jätte bra.
känner mig automatiskt i "underläge" när jag är pappa. känns overkligt detta! behöva ta till familjerätten som hon tänker göra för att denna människa vägrar gå med på att våran dotter ska bo ungefär lika mycket hos respektive förälder.
tack för era svar=)

Familjerätten anser att barn under 3 år ska ha en fast punkt, jag gick igenom detta när jag separerade och de rekommenderade varannan helg + umgänge sporadiskt i veckorna om det går att samarbeta så. Efter 3 år kan ett barn börja öka till mer vistelse hos umgängesföräldern. Ja, oftast väger mamman tyngst vid sådana beslut (tyvärr).

Familjerätten är ingen farlig plats för varken dig, barnet eller mamman. Det är enbart en plats där du och mamman får hjälp att samarbeta för barnets bästa och att NI två föräldrar ska komma till ett gemensamt beslut. De tar inga beslut åt er utan fungerar som en sorts "psykolog" där man kan ventilera och få råd. Jag tycker ni ska boka en tid så fort ni bara kan, det är VÄLDIGT bra för alla parter.

Lycka till, och se till att visa att du kämpar för din dotter.     

Var barnet är skriven spelar roll för eventuella bidrag och dagis + skola, vårdcentral etc. Det blir alltid där barnet är skriven.

Glömde viktigaste frågan. Ja det gjorde min son. Och min bonusdotter. Vi började ha de varannan vecka i samma ålder som din dotter, efter ett par månader märktes det en markant skillnad på barnen i trygghet, humör, hur de sov på natten, ja allt märkte man på de att det inte var bra för de och vi gick då över till varannan helg och som att vända på ett blad blev de trygga lugna och glada igen.

Så det påverkar barnet rätt mkt ja.   

när vi separerade så sa familjerätten ingenting om att det skulle vara skadligt att ha varannanvecka boende så det har alltid varit så för oss. dottern var 13 månader när vi separerade så det är ju samma som i ert fall.

Jag e mamman i fallet och tyckte att jag kunde ha henne mer, pga att jag var sjukskriven under den tiden och då kunde hon vara hemma från dagis och inte få så långa dagar, men familjerätten höll inte med och hennes pappa ville ha varannan vecka.
Så blev det och vi har som sagt haft så sen dess.
Dottern fyllde fyra nu i augusti.

Jag kan ju tycka att ditt förslag låter vettigt, och håller inte med om att hon ska bo hos sin mamma. Ni har lika rätt att träffa barnet och Barnet har lika rätt att träffa er båda.

Så länge man ser att barnet mår bra så ser jag inget problem

Lycka till!         

Jag är inte emot växelvis boende men att ha varannan vecka för ett så litet barn är enligt mig galenskap och inte för barnets bästa. Så små barn ska ha täta byten. Även om er dotter inte tagit skada tror jag att de flesta barn skulle göra det.

så på det stora hela så är det inte skadligt för våran dotter o bo växelvis hos oss, kortare perioder..vad jag kan förstå från era inlägg. inte hela veckor alltså.. fast det säkert också skulle gå men inget som är aktuellt..
 
 som sagt dela med er mer utav era erfarenhet o åsikter=) så tacksam och få ta del av de!:)
ngn som har så små o har dem kortare perioder växelvis, hur det funkar?

har inget emot att dottern ska vara skriven hos mamman så länge det inte innebär på ngt vis i praktisk eller lag enl mening att hon kan säga att dottern ska bo mer där?
ska försöka prata med mamman, det bästa skulle ju vara om vi skulle bo nära varann.. mycket skulle förenklas.. kunna gå över till varann, äta middag tillsammans med våran dotter ibland.. vara ute o leka...

Du låter som att du vill så väl och vill att detta ska fungera. Man vill ju vara med sitt barn hela tiden... Men tror du inte att det kan vara jobbigt för ett så litet barn att inte ha ett fast hem? Jag vet inte, men jag kan tänka mig att det snart är aktuellt med förskola? Och separation? Två nya hem? Det är mycket, väldigt mycket, förändring på en gång. Jag vet inte heller vad som är den bästa lösningen, men att barnet ska ha ett primärhem (osagt vems) känns inte orimligt.

Jag tycker absolut att ni ska prata med familjerätten. I nuläget har ingen av er "övertag" eftersom att ni bor tillsammans och har delat på ledigheten. Bättre att etablera ett avtal redan nu när förutsättningarna ser ut såhär. Det blir svårare om barnet bott mest hos den ena föräldern, stått skriven där, föräldern har vabbat mer osv.

Och dina tankar om att bo nära varandra låter ju väldigt bra, oavsett vilken boende/umgängesform ni kommer fram till. Du verkar så positiv och problemlösande när du skriver här, blir bara nyfiken på om du och mamman kan kommunicera alls just nu, diskutera lösningar? Eller är det låst läge?

Vi separerade i maj då sonen var 9 månader och har sen dess haft halva veckor var med lite ändringar då och då av praktiska skäl. Just nu är vi inne på att sätta ett fast 3+2+2 schema eftersom vi har kommit igång med jobb och dagis vilket kräver lite mer planering och framförhållning.  På pappret är sonen skriven hos mig (lättare att få plats på rätt dagis på det viset) samt att alla viktiga papper kommer hem till mig vilket pappan tycker är en fördel då jag är bättre på att hålla koll och planera. Jag var helt föräldraledig fram till och med maj (då vi flyttade isär) och sen delade vi på FL 60/40 till och med september.

Vi upplever att sonen är trygg med oss båda och att han trivs i båda sina hem, det enda är att han började kinka vid lämning så nu sköter vi den delen via dagis och då går det helt utan problem.

Kan även tillägga att vi brukar ses alla tre någon/några ggr per vecka och tex äta tillsammans eller åka på en utflykt om det är helg. Även om vi föräldrar inte klarade av att hålla ihop så vill vi ge vår son allt vi kan när det kommer till kärlek, tid och engagemang.

Barn behöver inte ETT hem. De kan resa jorden runt med sina föräldrar och vara trygga. Allt hänger på att de har tillgång till föräldrarna!

Vi separerade när min son var 1 ½ år... vi gick till familjerätten för pappan ville ha varannan vecka med en gång och jag var orolig att det inte skulle vara bra för vårt barn. Men familjerätten tyckte det var viktigare att vi föräldrar fortsatte ha en god relation istället för att bli bittra ovänner i rättegångar som det hade blivit om inte jag "gett med mig"

Det har iaf fungerat jättebra. 

Jag och mitt ex separerade när vår lille var 17 mån. BUP och familjerådgivare som vi tog hjälp av rekomenderar inte varannan vecka boende för barn upp till 5 år. Det är för lång tid för dem att vara borta från ena föräldern. Så vi har gjort så att den veckan jag har barnen åker de till pappan onsd-fred, dvs. jag lämnar på dagis på onsdagen och pappan hämtar. Sen lämnar han dem på dagis på fredagen och jag hämtar. Vi byter sedan på söndag em. Likadant är det då självklart när de är hos deras pappa. Detta har fungerat bra för oss!

Lycka till.

Ringde i dag o pratade med familjerätten.. blev positivt överraskad, varför vet jag inte igentligen:) De har till o börja med lång väntetid, ca 3,5 mån. Inget positivt dock. Men om det skulle bli så att vi Vill ha ngt stöd på engång sa hon att vi kan ringa för en kortare vägledning via telefon. Vad de har o Säga generellt via separation med så små barn. Ca 10 min samtal. Vad hon sa till mig är att kvinnan o mannen ställs lika som föräldrar. Vilket var självklart enl mig iaf! De som spelar roll är ju om ngn utav oss inte är lämplig som individ.. Ex: inte ser vårat barns bästa, Inte är delaktig osv.. Självklara saker.. Ang boende frågan: så finns det igentligen inget generellt som gäller. Hon sa att mitt förslag om Växelvis boende var helt okej, förutsatt att vårat barn inte mår dåligt av det. vilket inte nån förälder Vill! Varann vecka rekommendera hon inte med tanke på att småbarn inte har låntids minne, Hinner glömma ena föräldernR. Att barnet ska ha sin fasta plats hos ena föräldern var ingen självklarhet Tyckte hon. Funkar det med växelvis så kör på det var hennes tycke. Hon sa nått om att det finns väldigt lite forskning på så små barn, så igentligen kan man inte Säga vad som är rätt o fel. Det beror ju helt på barnet vilket skiljer sig från fall till fall. Som jag ser det just nu är ju vårat problem hos vem våran dotter ska vara skriven, finns ju en sak som Påverkas. Förskola, skolgång. Förstod det som att det blir där hon är skriven. En sak har jag konstaterat! Det är inte lätt separera när det är barn med i bilden, känslomässigt, Praktiskt. Två föräldrar som vill sitt barns bästa.. Som det känns just nu så hade kag sett att vi försökt Engång till! Avslutade samtalet med och förklara vilket underläge jag känner mig i, jag är pappa inte mamma;) Samt att jag läst mycket om pappor som knappt får träffa sitt barn pga av att mamman anser att de inte Gått hon till mötes, är ju iofs bara pappornas version som finns läsa just där! Då har familjerätten kopplats in som oftast går på mammans linje.. Enl hon så är Det absolut inte så! Förut så var det vanligt enl hon.. Jag vet inte om jag är naiv men kag tror på det iaf.. O vad jag läst i denna tråd verkar ni ju löst det på ett bra sätt för alla, med eller utan familjerätten.. En tänkvärd sak. Den dan man som förälder måste upp i rättegång, överlåter man ansv till okända Personer att bestämma sitt barns bästa. Lägger helt över ansvaret.. Då kan man inte vilja sitt barns bästa mer. Givetvis om det är ngn form Utav kriminell handling med som gör att man inte vill att ens barn ska ha umgänge med den andra föräldern Så har man inget annat val. Klockan är nu väldigt mycket. Ligger här o tänker som vanl! Vad det blev utav detta inlägg Vet jag inte riktigt:) så trött att jag inte har ork o läsa igenom det."ursäkta" tack återigen för era svar!! Känns På ngt vis lättare när jag får höra att andra oxå har/haft detta framför sig.. Känner mig ensammast just nu o Livrädd.. Men på ngt vis kommer detta lösa sig! Vill bara vi tar rätt beslut för vårat barns bästa. Gonatt allesammans!=)

Ja det kommer att lösa sig!!! var inte så orolig.