Resa bort från en treåring?

Jag säger: Åk! Åk ensamma! Er treåring kommer inte att få men för livet över att ni är borta i några dagar och dessutom om han är hos andra som han är trygga med. Det tror jag skulle vara jättenyttigt för alla föräldrar (och barn faktiskt) att få liiite egentid. Klart att man inte ska lämna bort dem hela tiden men någon gång om året kan väl föräldrarna få en chans att umgås och ta hand om varandra.  

Inte heller ap-föräldrar, men kom att flera jag känner som lämnat t.o.m yngre barn 5 dagar och det har gått bra, inga trauman (om de inte dyker upp på kbt i vuxen ålder då ) eller ledsamheter.

Tänker att det säkert går bra att vara hos mormor/morfar utan att h*n tar skada, däremot så förstår de ju rätt mycket när de är tre. Om de äldre barnen åker med er så kanske h*n ändå fattar att h*n lämnas, medan de får vara med mamma och pappa. Förstår egentligen inte vad problemet är förutom trafiken eventuellt. Inte för att vi hade vagn till våra barn vid 3 år, men en sån gång är det väl perfekt med en liten paraplyvagn.

Jag hade inte lämnat min treåring så länge. Hon börjar precis bli redo för en helg med mormor, alltså två nätter. De står varandra nära och är trygga med varandra, men dottern är inte redo. Nu har hon inga äldresyskon, så det kanske hade varit annorlunda då.

Ibland är det lättare att fatta beslut när man ser sina egna tankar i skrift. Vad skulle jag ha sagt om någon annan ställt denna fråga till mig? Det lutar nog ändå åt att vi tar med honom. Kanske förlänger vi resan någon dag för att kunna hinna med det vi vill och ändå anpassa oss lite efter honom. Jag hoppas på att han kommer att tycka att vagn är en rätt trevlig uppfinning i vår, just nu vägrar han, men med sele eller bärmes som backup löser vi nog det mesta.

Maxbox - de stora barnen ska inte följa med, de kommer att vara hemma tillsammans med mormor och morfar. Det kommer bli stor besvikelse från deras sida - det förstår jag - men så kommer det bli. Nästa New York-tripp åker vi hela familjen, men denna gång vill vi få till en "ego-resa". :)

Tack alla som svarat! 

Jag är ap och jag känner spontant att jag är osäker i din fråga. Känns både " varför inte" men samtidigt "nej". Jag hade nog inte själv åkt på en sådan resa när barnen är små utan åkt på en resa som passar bättre även för små barn, men samtidigt har vi aldrig haft den ekonomin att de skulle vara aktuellt så därför vet jag inte säkert. Jag lämnade min då 16 månaders med sin pappa i 3 nätter och de kommer jag aldrig göra om.

När min dotter var 2,5 år så låg jag på sjukhus i fem dagar, Första 2 nätterna tog mormor och moster hand om henne och sen pappa och hon var så ledsen dom dagarna. Jag hade inte velat göra det mot henne för en nöjesresa.

Men herre min Gud vad folk är larviga med att lämna bort sina barn till mor/farföräldrar. Här börjar vi när barnen är ca halvåret med första övernattning. De ska känna sig lika trygga där som hemma, vem vet vad som kan hända oss föräldrar när som helst. Snacka om att skapa otrygga barn om man låter de sova borta först i treårsåldern! Klart som sjutton det är otryggt för de då, något helt ovant! Släpp tyglarna lite, varför inte låta barnen få en chans att bli trygga individer och inte få separationsångest för att de aldrig lämnat föräldrarnas näste förrän tre år gamla. Jeeees..

jag har varit i NY med barn som då var nästan 3 år och en 5 åring, fat vi var i USA en månad och jag har bott i Ny och kunde skippa en hel del man kanske vill se som förstagångsturist.
Vi strosade mycket och besökte lekparker och tog det lite efter deras behov kombinerat med shopping och god mat.
Men helt klart samma typ av resa blir det ju inte med barn vilket ju inte betyder att det behöver bli dåligt, bara en annan typ av resa.
Eftersom du också tror att den lilla skulle ha det bra och tryggt hemma - vilket jag också tror, i synnerhet då barnet har äldre syskon hemma hos sig som vanligt ( alltså för barnet, två familjemedlemmar) och de är på hemmaplan så tror jag inte alls det skulle vara något som helst trauma elelr men för honom.
Men likväl, det kan vara din känsla där som sen kommer hindra dig att fullt njuta av resan?

Summa summarum, vilken typ av resa är ni ute efter din man och du?
Kan den kanske vänta ytterligare ett år tills han är lite äldre om det känns viktigt för dig?

Trazzel skrev 2012-11-11 21:25:17 följande:

Trazzel. Jag har funderat på om jag över huvud taget ska lägga tid och energi på att svara på ditt inlägg, men uppenbarligen har jag nu bestämt mig för att göra det ändå. :)

Vem har pratat om otrygghet? Det enda jag har sagt om otrygghet är att jag INTE är orolig för att han ska känna sig otrygg med mormor och morfar. Denna lille kille är det tryggaste barn man kan tänka sig, vilket även är något som förskolepersonalen ofta påpekar. Betydligt tryggare och kavatare än hans äldre syskon (som är mer "traditionellt fostrade") har varit faktiskt, och jag tror att det till mycket stor del beror på vårt ap-inspirerade förhållningssätt.

Jag har inget intresse av att utveckla tankarna vidare eller av att försöka övertyga dig om det fina med detta förhållningssätt egentligen, jag respekterar att trots att alla föräldrar har sitt barns bästa för ögonen är vägen dit olika. Jag skulle aldrig håna eller snacka ner någon för att den väljer att lämna bort sin ettåring ett par nätter i rad, har strikta nattningsrutiner och -tider eller låter sin nyfödda sova i egen säng exempelvis. Så länge ingen uppenbart skadar sitt barn, fysiskt eller psykiskt, så respekterar jag andras förhållningssätt. Det vore trevligt om du kunde göra detsamma.

Skönt att ert förhållningssätt fungerar bra för er och era barn! :)