Ni som är lärare/har stor erfarenhet av barns (ca 10 år) nivå läsning?

Det vore intressant att veta hur ni andra lärare som pratat här i tråden, ser på detta med litteracitet. Anknyter ni mycket till vardagslitteracitet i undervisningen? Eller är det mest vid invandrarundervisning man ska tänka så?
Jag funderade ju nästan om min dotter kanske blir lite pressad på ett negativt sätt, alltså att man då kanske inte ser på ett så "vidgande sätt" på litteracitet, utan att läsningen "ska in i en viss mall"? och att det kanske kan stressa barnet lite?
Är läsinlärning en väldigt komplicerad process som är svår att förstå?
Jag tycker som sagt att dottern läser oerhört inlevelsefullt, MYCKET bättre än sin pappa, och då vi "antar olika roller" om vi läser seriealbum, så är hon lika bra som jag att läsa sina pratbubblor.
Men är det väldigt komplicerat att förstå det här med läsförståelse då?

Är det för mycket formell läsundervisning i skolorna idag, som stressar barnen i sin läsinlärning, kort sagt?

(Vad tror även du Miljarden eftersom vi nu diskuterat litteracitet?)

(Jag började fundera om detta även då jag såg reportaget om de hemmaundervisande föräldrarna som vi diskuterat i den här tråden www.familjeliv.se/Forum-24-429/m67726058.html där en av de hemmaundervisande föräldrarna konstaterade att läsinlärningen brukar krångla till sig i den vanliga skolan. Jag funderade om det låg något i det?)

Visst kan man se det ur två sidor. Det är möjligt att "jag verkar låst", men det finns forskare som är kritiska också. Att man problematiserar begreppet betyder inte att man alltigenom är kritisk. Du har exempelvis rätt. Jag säger inte emot något i det du skriver.

Låt mig nämna ytterligare ett exempel som ligger i det vidgade begreppet literacy. Det är detta att man lägger stor vikt att L2 inlärare lär sig sitt förstaspråk, för att nå inlärarspråket (=att invandrare lär sig sitt modersmål, för att då lättare kunna lära sig svenska (om vi pratar om Sverige då)).
Då finns det till och med förskolor som ENDAST pratar på inlärarnas språk (som rent arabiska förskolor tex), för att barnen då de lärt sig sitt eget språk ska gå över till andra avdelningar, där de sen lär sig svenska.
Detta är ett kontroversiellt tillvägagångssätt som många är kritiska till. Medan andra tror på det.
Dock är tillvägagångssättet ett "modernt sätt" att tänka inom literacy.

Om det vidgade begreppet innebär att man arbetar på ett nytt sätt, så kan man naturligtvis vara kritisk mot begreppet också. Där håller jag inte med dig alls.

Naturligtvis, man kan fortsätta att arbeta på det sättet att man kör ren formell undervisning och har arbetsmetoder baserade på de gamla omoderna teorierna. Sen kan man ha nya arbetsmetoder, baserade på den mer moderna teorin.
Naturligtvis kan man helt skita i teorierna och jobba hur man vill.
Jag tar dock upp arbetsmetoder baserade på det moderna sättet att tänka.
Att anamma en teori i praktiken kan naturligtvis se olika ut.

Budskapet i det moderna sättet att tänka inom literacy är att "låt ungdomarna få fördjupa sig i den intressesfär de har i filmer, tv-serier, fantasy, dataspel etc, där deras stora engagemang ligger, om de inte har tålamod att läsa skönlitterära böcker - för att utveckla deras litteracitet.
Idag har svenska ungdomar VÄLDIGT dålig läsförståelse har de gått ut med i nyheterna nyligen. De har svårt att begripa endast något krångligare texter, och de läser aldrig skönlitterära böcker överhuvudtaget (många av dem).
Vad beror det här på då? kan man fråga sig.
Kan det "ha daltats" för mycket i skolan?
Det sägs annars att det beror på det ökade dataspelandet. Ok, dataspelandet som vi också skulle se som en litteracitetshändelse, som utvecklar litteracitet.
Vad blir det för litteracitet som utvecklas om man "tar del av den verklighetsvärlden" och genom den ska fånga upp inläraren? Det frågar iallafall jag mig.
Sen om läsförmågan har gått ner i så stor utsträckning, så kanske man ska fråga sig, om det moderna sättet att tänka i litteracitet kan ha påverkat utvecklingen negativt.

Jag blir för den delen också störd på dessa flummiga teorier. Det är väl klart att alla inser att språket utvecklas i alla möjliga sammanhang. Om man till slut benämner allt som litteracitetshändelser, så vattnar det ur begreppet, det har ingen betydelse längre.
Förutom för den forskaren som vill göra anspråk på att den kommit med något nytt, och bli klappad på huvudet.
Jag tillhör den kategorin som vill att undervisning ska bygga på kunskap. Inte på lösa, flummiga, psykologiska teorier, vilket kännetecknas för hela lärarutbildningen. Detta gör mig också störd!

Mycket bra att det är någon som är kritisk, till det jag har att säga i tråden här dock. Härligt att få utveckla mitt resonemang.

Hej Indianica, härligt att du kommer in i tråden. Såg någonannanstans att du var engagerad med ditt barns både läsutveckling och skolundervisning, så jag skulle gärna startat en tråd just för dig för att diskutera ämnet.

Jo visst gäller det inte de grundläggande färdigheterna för min dotter. Det handlar med om att nå läsningen på djupet. Så jag tror att man kan resonera så att hon knäckt läskoden (det tyckte iallafall min föreläsare då jag tog upp dotterns läsning med henne),
så när man diskuterar literacy, så diskuterar man nog mer på en mer grundläggande nivå om läsfärdighet? Och visst är det bokslukaråldern som hägrar, när jag nu engagerar mig. Det är väl den man vill ha igång. Och skolan?`(Har de andra barnen hamnat i bokslukaråldern då? Måste fråga de andra föräldrarna. Det är ju tyvärr mer sällsynt nu har jag läst på nätet.)

Och visst är det bra att utgå från barns läserfarenheter när man vill få igång läsningen. Men faktum är att författarna och forskarna skriver olika om det (då jag nu läst en kurs i läs och skrivutveckling) och att vissa är mer handfasta, och andra ger vinkar om "att förenkla lite för mycket" kanske? (det finns iallafall en lite att man med förhållningssättet kanske ratar det som ses som för krångligt, eller för svåråtkomligt i textväg, om man bara ska bygga på det "erfarenhetsbaserade" litteraturmaterialet. Så tänker iallafall jag.)
Det handlar ju inte bara om att lära sig läsa. Det handlar ju om att ta sig igenom och förstå även lite mer krångliga texter. Och det har de ju upptäckt att svenska elever inte kan idag.
Vad beror det på i så fall undrar jag?

Tror jag absolut du har rätt i.
Därför så tror jag än mer på att erbjuda alternativ läsning, till datorer och tv, vilket jag menar om man för mycket "tar till" dessa erfarenheter av läsning (som då sker i vardagen för barn och inlärare) så kan det komma till korta. Jag har den reservationen mot det moderna sättet att tänka i literacy. Så är det bara.
Men jag håller med om att man "kan ta till begreppet" så det blir bra OCKSÅ!

Ett begrepp som naturligtvis har som utgångspunkt att påverka hur vi arbetar rent praktiskt utefter det. Lärare kan vara kritisk till det moderna sättet att tänka (har stött på flera på universitetet) och andra kan snappa upp det och försöka tillämpa det praktiskt.
Vad är det du inte begriper? Jag börjar bli trött på att du inte vill förstå.

Och jag tycker att du förvränger det hela, för att vara pk och försvara begrepp som predikas inom universitetsvärlden (där för övrigt mycket är pk) och slukar det okritiskt.
För min del tycker jag att det är lönlöst att diskutera mer om det mig dig.
Det finns skäl till att den svenska skolan har misslyckats, och man kan inte bara skylla på datorer och tv-spel.
Titta exempelvis på Finland, som har ett mästerligt lyckat skolsystem, trots datorer.
Och även Korea, där man använder surfplattor och datorer i undervisningen.
Men problemet med universitetet är att det bygger på lösa, psykologiska flummiga teorier, och inte på vetenskap. Men svälj det du med hull och hår om det ligger för dig.