I v.18, sambon vill absolut inte ha barnet.

Ta reda på alla ekonomiska stödmöjligheter du kan få. Diskutera igenom framtidsplaner första tiden hemma med barn, dagis, lekgrupper, dagmammor ev distansstudier eller deltidsjobb med en duktig psykolog som har egna barn samt sök lämplig lägenhet. Jag tycker inte att man automatiskt ska tänka abort, när saker och ting strular ihop sig under graviditeten. Det mesta verkar gå att hantera men ibland ser man allt i svart när någon sabbar ens liv eller framtidsplaner. Att vara ensamstående ung mamma är ju varken ovanligt eller särskilt sorgligt numera.

Mmmm Barn är helt underbara, man kan inte låta bli att älska dem och göra allt som står i ens makt för att de ska må bra.

Det tror jag också, att du ångrar dig alltså. Barn är underbara och adoption är tycker jag ett bättre alternativ för er alla inklusive dig, än abort om ni inte vill ha barnet. Ge det  en chans att bli älskad av någon annan som kanske inte kan få barn. Det är ju bara en kort tid kvar och jag tror ert barn kommer att vara tacksam över livet. Jag har också hört om barn som ligger och gråter till döds.

Du ts, barn är jätteunderbara. Vill du inte ha det tar nog socialen det så gärna och lägger det i en fosterfamilj om du inte vill adoptera.

Många är tyvärr redan av den åsikten att de svagare i samhället (eller under en kort tids utbrändhet, sömnlöshet, depression, kronisk lindrig sjukdom, trauman) inte borde få leva, förvägras vård, steriliseras, förvägras barn, tvångsaborteras, mögla bort på psyket eller bli berövade sina barn av myndigheter och den synen på livet kommer att drabba dem själva den dag de får något problematiskt i livet. En bebis är en bebis. En bebis är ett barn. Ts har/eller hade ett barn inte en cellklump. Huruvida barnet anses värdefullt, eller har rätt till liv kan det råda olika åsikter om.