• Moonis

    Berätta om sonens misstänkta diagnos inför kalas?

    Sonen är under utredning för ADHD och enda anledningen till att dom inte satt en diagnos är för hans låga ålder.
    Men han har många ADHD symtom och har även fått olika hjälpmedel som bolltäcke mm.

    Nu har jag märkt att han knappt blir bjuden till kalas längre och är osäker på om det inte hålls så många kalas för kompisar längre eller om det ligger annat bakom. Vet att det varit något kalas som han inte va bjuden till, fick reda på det av en av föräldrarna vars barn va bjuden.

    Nu är han i alla fall bjuden till kalas och dom är nyinflyttade så nu snurrar ju tankarna på om jag ska berätta om hans problematik lite kort och säga att dom kan ringa om det skulle bli problem eller bara låta det vara Obestämd
    Är så orolig att andra föräldrar ska se han som ett jobbigt barn och vägrar bjuda in honom nästa gång. Nu är han absolut inget bråkigt barn på det sättet men han tar väldigt mycket plats och uppmärksamhet och kan prata sönder en för han frågar om allt och delar med sig av alla hans funderingar.
    Att vänta på sin tur är inte hans starka sida heller och kan sura om saker inte går enligt hans huvud som han tänkt sig. Han har svårt att varva ner själv också när det händer mycket runt så det kan ju också vara ett bekymmer på kalas.

    Så hur ser ni andra på detta, både ni som anordnar kalas och ni som har barn med diagnos? 

  • Svar på tråden Berätta om sonens misstänkta diagnos inför kalas?
  • SailorGirl

    Det ligger ju mellan att riskera att måla fan på väggen och att få fan för att man inte sagt något. Jag hade nog själv velat veta vad jag hade att förvänta mig och om det fanns något som var bra att tänka på för att underlätta kalaset. Om sen föräldern hade erbjudit sig att sitta med, kanske inte vid kalasbordet, men hänga i köket och vara nära om kaos skulle uppstå, så hade jag varit glad. Jag vet ju inte ett dyft om ADHD egentligen, bara vad jag läst lite här och där från - gissningsvis - osäkra källor. Därmed har jag nog mer fördomar än kunskaper om ADHD och eftersom jag tror det är så för de flesta som inte har egna barn med den problematiken, så hade det varit bra att få en chans att prata med barnets förälder.

  • Toppen9

    Du kanske kan berätta och sen erbjuda dig vara med på kalaset som en hjälpande förälder?

  • Dixie

    Jag hade uppskattat om du berättat, vi har en granne som min dotter leker med ibland, men det här barnet är lite speciellt och gör konstiga saker - men sen berättade mamman att barnet utreds för autism,,vilket gjorde att jag hade större förståelse för att detta barnet inte uppför sig helt "normalt"

  • Alisa

    Jag vet inte hur jag skulle göra i den situationen som förälder. 

    Men jag hade absolut inte sett det som konstigt eller dumt om en ny bekantskap/vän berättade att deras barn var under utredning och gärna att de berättade det som inte fungerade så bra och hur man kunde göra. Då hade ju jag fått möjlighet att lösa problem om de uppkom på kalaset eller när barnen lekte.
    Jag har dock ADHD i vänskapskretsen och jobbar med personer med olika funktionshinder så jag kanske inte svarar representativt Obestämd

  • Moonis
    SailorGirl skrev 2012-11-14 08:52:50 följande:
    Det ligger ju mellan att riskera att måla fan på väggen och att få fan för att man inte sagt något. Jag hade nog själv velat veta vad jag hade att förvänta mig och om det fanns något som var bra att tänka på för att underlätta kalaset. Om sen föräldern hade erbjudit sig att sitta med, kanske inte vid kalasbordet, men hänga i köket och vara nära om kaos skulle uppstå, så hade jag varit glad. Jag vet ju inte ett dyft om ADHD egentligen, bara vad jag läst lite här och där från - gissningsvis - osäkra källor. Därmed har jag nog mer fördomar än kunskaper om ADHD och eftersom jag tror det är så för de flesta som inte har egna barn med den problematiken, så hade det varit bra att få en chans att prata med barnets förälder.
    Det är just det att han pekas ut lite i förväg och det känns ju inte helt bra heller men samtidigt vill man inte att han ska sluta bli bjuden för att man inte sa något.

    Men det är bra tankar, ska nog erbjuda mig att stanna kvar så får dom avgöra om dom vill ha den extra hjälpen. 
  • Alisa

    Jo, när jag tänker efter skulle jag nog vilja nämna det för föräldrarna. I bästa fall förstår de och hanterar det bra. I värsta fall inte, men då skulle de säkert inte hantera det bra utan förhandsinfon. 

  • lollisen

    Jag har varit öppen från första stund med min son, berättade direkt på första föräldrarmötet för föräldarna och har sagt att jag vill ha en öppen kommunikation om detta, OM det är något de vill prata om eller undrar över.

    Bättre att de vet om sonens funktionshinder ansåg jag, än att de skulle utgå ifrån massa andra saker såsom att han skulle vara elak eller dum etc....

    Jag har erbjudit mig att hjälpa till på kalasen och sådär. Eller gett föräldrarna mitt nummer så att jag kan komma om det skulle vara nåt.


    Respektera andra för dess åsikter och att inte alla tänker likadant som du...
  • Moonis
    Alisa skrev 2012-11-14 09:00:18 följande:
    Jo, när jag tänker efter skulle jag nog vilja nämna det för föräldrarna. I bästa fall förstår de och hanterar det bra. I värsta fall inte, men då skulle de säkert inte hantera det bra utan förhandsinfon. 
    Nej, helt rätt. Då har man ju i alla fall försökt underlätta situationen.
  • Coruscant

    Jag hade uppskattat att få veta - för det låter som kalaset kan kretsa kring ditt barn på ett negativt sätt annars! Och du borde nig erbjuda dig att stanna på kalaset. Då får du ju onekligen själv höra och se hur det går istället för att få höra ev. skitsnack efteråt. Försök att hjälpa så gitt du kan för att Bode ditt barn och de andra barnen ska få ett roligt kalas. Vilket i framtiden leder till fler inbjudningar.

  • Moonis
    lollisen skrev 2012-11-14 09:01:24 följande:
    Jag har varit öppen från första stund med min son, berättade direkt på första föräldrarmötet för föräldarna och har sagt att jag vill ha en öppen kommunikation om detta, OM det är något de vill prata om eller undrar över.

    Bättre att de vet om sonens funktionshinder ansåg jag, än att de skulle utgå ifrån massa andra saker såsom att han skulle vara elak eller dum etc....

    Jag har erbjudit mig att hjälpa till på kalasen och sådär. Eller gett föräldrarna mitt nummer så att jag kan komma om det skulle vara nåt.
    Det där har jag funderat över och ska kanske ta upp det på nästa föräldramöte. Vi hade nämligen en jobbig situation sist man fick vara med några timmar i klassrummet (förskoleklassen). Sonen klarade inte av att sitta i ring och va överallt. Då va det en förälder som tittade väldigt snett på oss för jag va tvungen att hålla fast honom i mitt knä tillslut så han skulle varva ner. Dom situationerna är aldrig roliga men har lärt mig att själv inte döma varken andra föräldrar eller barn.
  • unni

    Känner en familj där en av pojkarna har någon bokstavs kombination. De berättar till andra vuxna för att de ska förstå varför han beter sig som han gör. Men pojken själv och hans vänner vet bara att han har mycket energi. Det fungerar bra speciellt då pojken inte har en diagnos att gömma sig bakom. De har en väldigt strukturerad tillvaro då han mår bäst av de. Ibland får föräldrarna gå in och lugna då han varvar. Någon av föräldrarna brukar följa med på tex kalas för det blir tryggast och lugnast så för alla parter. världens goaste kille som med rätt hjälp fungerar bra tillsammans med både vuxna och barn. Hoppas att kalaset går bra!

  • CeeJay

    Jag hade absolut berättat och även själv stannat kvar. Dels för kalasets "skull" men dels även för mitt barns skull. Mina barn har ingen "diagnos" men vi har haft kompisar har som har det och jag uppskattar verkligen att föräldern är med, kanske dom första gångerna för att alla ska känna sig trygga (alltså öven fler gånger om det handlar om lek/besök vid flera tillfällen). Vi har haft kompisar här som haft sjukdommar där förälder MÅSTE vara med (för att ta sprutor tex) och jag tycker enbart det tyder på omsorg för alla inblandande... inte att måla fan på väggen

     

  • cosinus

    Jag är också för att berätta. Vet jag att det kommer ett barn med liknande svårigheter som ditt son på mitt kalas kan jag ju tänka till lite.

    T ex om man har fiskdamm och barnet har svårt att vänta kan man ju se till att det barnet hamnar bland de första och inte sist om det riskerar att ställa till det.

    I min dotters klass går en kille med autism och hans föräldrar har varit öppna med det från start. Under dotterns kalas (som var i en gympahall) så var han ungefär halva tiden med barnen och lekte och halva tiden med mig i omklädningsrummet och hjälpte till att fixa fika och surrade med mig för att han inte klarade av stojet och röran när de andra barnen sprang runt för mycket. Sen kikade han in då och då och gick in när det var lugnare och kom ut igen när han inte kände att han fixade det. Hade jag inte vetat om hans diagnos hade jag nog blivit stressad och kännt mig tvingad att försöka få in honom med de andra hela tiden och säkert gjort ett eller flera försök att övertala honom. Nu visste jag att han behöver få gå ifrån (det gör han ibland på skolan också) och att han är helt nöjd med att kunna vara med när han känner att han fixar det.

  • lollisen
    Moonis skrev 2012-11-14 09:10:01 följande:
    Det där har jag funderat över och ska kanske ta upp det på nästa föräldramöte. Vi hade nämligen en jobbig situation sist man fick vara med några timmar i klassrummet (förskoleklassen). Sonen klarade inte av att sitta i ring och va överallt. Då va det en förälder som tittade väldigt snett på oss för jag va tvungen att hålla fast honom i mitt knä tillslut så han skulle varva ner. Dom situationerna är aldrig roliga men har lärt mig att själv inte döma varken andra föräldrar eller barn.
    Jag gjorde det i förskoleklass tillsammans med specialpedagogen, blev väldigt väl bemött av föräldrarna efteråt. Flera kom fram och sa att det var väldigt starkt gjort och de var tacksamma över att få veta, då sa de att de lättare kunde bemöta både honom och sina egna barn om de kom hem och sa nåt om sonen eller så. Att de kunde förklara att min son inte är en elak "unge", utan att han har en funktionnedsättning som gör att det kan bli lite fel emellanåt och sådär.
    Respektera andra för dess åsikter och att inte alla tänker likadant som du...
  • Vinterankan

    Om det var mitt barns kalas som du skulle till så hade jag uppskattat om du berättat och också erbjudit dig att vara med (och att det är ett erbjudande där jag får bestämma vad jag tycker känns bäst och inte att du kräver att få vara med). Skulle nog också få en mer positiv syn på er som familj också för då skulle jag utgå från att ni gör ert bästa och arbetar med sonen, annars kanske jag bara skulle tycka att ni var slöa, nonchalanta och hade en ouppfostrad unge.

  • solskina

    Jag följde alltid med när min son var liten.
    Jag valde även dom kallas som jag trodde han skulle uppskatta. Hos oss var det stor skillnad, bowlinghallen mm.

    Efter hand han blev äldre valde han bort att gå själv. Det gör även hans bror.  

Svar på tråden Berätta om sonens misstänkta diagnos inför kalas?