Jag är helt spyfärdig på sambon.

Tror du att din sambo är nöjd med tillvaron? Om inte, så kanske ni borde sätta er ner och på ett sansat sätt utan anklagelser diskutera hur ni egentligen vill ha det. Typ lista era viktigaste önskemål vad gäller hushållsgöromål, samliv och organisation och sedan komma fram till hur ni båda kan kompromissa för att båda ska bli nöjdare. Dela upp hushållssysslorna med konkreta ansvarsområden kan vara ett sätt, men då måste ni först ha diskuterat var ribban ligger för vad som behöver göras varje vecka exempelvis. Lägg över mer ansvar på din sambo, kräv att han tar initiativ, säg att han får köpa presenter till sina släktingar så köper du till dina osv. Tror som jag skrev inledningsvis att man behöver vara lite förutsättningslös och lugn när man startar ett sånt här samtal. Låta båda komma till tals och sedan kompromissa utifrån bådas önskemål.

Tack för tipsen. Jag tror absolut inte att han trivs. Svårt att trivas när man har en konstant grinig sambo. Jag har vid flertal tillfällen lugnt och stilla pratat med honom om vad jag har för önskemål om att han gör här hemma.  Hans svar är varje gång att jag är löjlig, men att han skall försöka bättra sig. "försöka"!!!!. Ingen förbättring sker, vilket leder till att jag plockar upp skitiga kläder och strumpor som dräller överallt och lägger in i hans garderob. (ingen bra lösning men det känns väääääldigt bra just när jag gör det).

När vi pratar om saken så säger han att han ska försöka bättra sig om jag slutar att sura. Ehm. Känns som att vi båda står och stampar.

Det trista är att det bara blir mer och mer grejer hela tiden. Jobbar han över till kl 20 så föväntar jag mig att han meddelar mig detta under dagen så jag vet. Men icke någon förändring

Tada...nnu fick jag gnällt lite till......

Prata med honom ! Sådär kan ni inte ha det!

Ja, jag förstår ju att det låter helt galet min beskrivning ovan,  men jag känner verkligen hur vanmakten sveper över mig när vi aldrig når en förändring efter vi pratat.

Jag kan förstå dig men... Lite intimitet och sex does wonders! Saker som annars är det mest irriterande får inte lika stor betydelse när man hittar varandra. Sex är ett klister. Man ska inte missbruka det men jag tror inte Heller att man ska underskatta det.

Båda två kommer att bli lite lugnare och en ökad endorfinmängd kan ju inte skada när ni faktiskt måste sätta er ned och prata med varandra. Det kommer inte att gå över en natt. Ibland är man bara less men då måste man tyvärr jobba lite extra :) lycka till!

Vad vill ni har ut av ert förhållande - vill ni samma sak? Hur skulle det ideala förhållandet se ut för er? Ni måste inte ha samma åsikter men ni måste veta vad den andre tycker är viktigt. 

Om det är viktigt för dig att golvet är helt rent så får du acceptera att göra rent själv. Varför ska han plocka upp kläderna, det verkar ju fungera bra att slänga dem på golvet, de blir tvättade ändå. Köp inte presenterna, säg åt honom att göra det och lita på att det funkar - ha ingen reservplan. Fixar han inte det han ska göra så är det hans problem, inte ditt.

Ingen lever i ett långt förhållande som är fluffiga rosa moln hela tiden. Ibland måste man själv bestämma sig för att personen är värd att leva med (om man nu trots allt tycker det innerst inne). Bestäm dig för att han är skitsexig, att du längtar efter honom, kramas och gulla även om du inte brinner av åtrå. För hur ska du kunna hitta glöden igen när du hela tiden bara ser hans fel?

 

Ingen av er mår bra. Och inte heller er son, av att leva i ett kallt hem utan kärlek mellan föräldrarna,det känner de av. Prata med varandra ta ett snack på allvar med honom. Fast du kanske inte mår bra själv just nu för retar man hjäl sig på precis allt,som det du skrev. Så ligger felet hos dig att du är för lätt irriterad. Eller att ni är för olika och du är jävligt trött på hela honom. Jag retade mig på allt min sambo gjorde innan när jag själv mådde väldigt dåligt,jag va ganska deprimerad,irriterad och trött på livet i stort. Det gick ut över honom. Jag tyckte allt han gjorde va fel,allt han sa och inte sa va oxå fel. Fy Fan vilket helvetet han levde. Jag med. Ja mådde skit. Han med för jag bara gällde lipade va irriterad arg och sur varje dag. Trodde det skulle ta slut. Jag trodde inte ens ja älskade honom mer..det gjorde jag heller inte då. För jag själv mådde för dåligt så jag kunde inte det. Sedan sökte ja hjälp och fick prova antidepressiv medicin. Det vände och jag började gilla livet igen,tog ett tag men. Jag bara slutade reta mig på allt och alla,min sambo då mest. Nu förstår jag inte hur jag orkade med mig själv,eller hur han orkade med mig. Nu bråkar vi typ aldrig och jag retar mig inte alls så lätt. Är ingen bitter kärring längre,haha! Annars om det inte e så för dig så e du väl bara jävligt trött på han och det e man ju i perioder. Det brukar ju oftast vända och gå över om inte det är allvarliga grejer som man stör Sig på.

 Ja det är en mycket bra fråga hur jag skall hitta glöden när jag bara ser hans fel.
Att bara bestämma sig för att han är världen sexigaste låter faktiskt väldigt svårt men är absolut värt ett försök. : )

Tack.

TS, jag förstår dig, och jag kan känna igen mig själv lite i din beskrivning - jag är en "långsurare" som verkligen kan ruttna ur då min sambo har varit hemma en hel dag men sparat disken tills det att jag kommer hem, eller sitter vid datorn en hel kväll då jag vill umgås. Jag kan egentligen bara ge två tips:

1) Försök att släppa taget lite kring hur du vill att saker ska vara, Jag vet att det är svårt, då man själv vet att det egna sättet är det bästa, men det kanske inte är hela världen om skäggstubben ligger i handfatet ett dygn, tills han själv använder badrummet och inser att han "glömt" ta bort det. Min erfarenhet är att den typen av aha-upplevelser är mer effektiva än mitt påpekande, eller att jag städar bort det och sedan är irriterad. 

2) Försök att ge dig själv lite tid att göra sånt som du mår bra av, åtminstone någon gång i veckan. Jag får intrycket att du känner dig lite fast i en tråkig vardagsrutin där du drar det stora lasset, och det kanske kan vara lite bra att du tar en promenad eller fikar med en kompis eller något sånt då och då. Att avlägsna sig själv från hemmet, och samtidigt ge sin sambo någon typ av "uppdrag" (tex att tvätta en tvättmaskin) kan ibland vara ganska effektivt. Då har han möjlighet att visa att han hjälper till, samtidigt som "experten" inte finns på plats och kan ta över. 

Om han sedan hjälper till, men det inte blir riktigt så bra som du skulle ha gjort det, gäller det att inte säga det. Det du vill göra är ju att belöna beteendet, inte bestraffa det. Beröm och berätta att din dag blev mycket lättare då han tog tag i disken (eller vad han nu har gjort), så får han känna sig lyckad. Kanske gör det att han är beredd att upprepa det önskade beteendet. 

Han (din sambo) verkar vara en kille som kanske behöver lite mer struktur i tillvaron. Har ni prövat hushålls-schema. Låter ju skitlöjligt men kan faktiskt hjälpa en del som behöver "konkret tavla" framför sig för att fatta vad som ska göras. Lite som i Lyxfällan - folk fattar inte hur mycket pengar dom slösar förräns dom ser det på tavlanDär skriver ni upp alla saker som ska göras: städa, handla, hämta på dagis, tvätta osv. och så veckans alla dagar och så skriver ni upp där. Sen har du den och hänvisa till och han kan titta på den, se hans uppgifter och kryssa för när han gjort dem. KONKRET. Om han börjar få ändan ur så kanske du kan börja se vad det var du föll för från början hos honom och ni får det lite bättre. Jag hoppas det blir det för hela familjens skull. Försök göra något roligt ihop bara du och han också. Bio, biljard, middag ute. Man tappar bort varandra lätt i vardags snurret.