han bryr sig inte

Puff

Ja mitt barns pappa träffar henne inte. Hon är 27 månader nu och han har inte sett henne sen hon var 10 månader.

Tack att du svarade. Får man fråga hur du känner om det? Jag är väldigt ledsen/besviken på pappan. Vi klarar oss utmärkt och jag är väldigt lycklig med min lilla tös. Men som sagt, ilskan finns där. Hur har du hanterat situationen? Jag vill bli fri från mina känslor gällande att han inte bryr sig..

Kan du inte berätta lite vad ni hade för situvation innan? Träffar hans övriga släkt barnet? Är svårt även om det gått en tid. Är fortfarande besviken och ledsen för att han inte bryr sig om henne. Jag försökte verkligen. Är mycket som hänt bland annat fick han ett barn till tio och en halv månad efter vårt barn föddes. Ät så svårt att förstå att han inte bryr sig om sitt barn, känns hemskt. Är livrädd för den dagen hon kommer fråga om honom :( Vad säger man då som mamma till sitt älskade barn som redan blivit sviken. Här skrivs trådar ibland att det är vårt fel som väljer idioter till pappor. Men inte alltid så lätt att se :(

Man är lyckligast i världen för sitt lilla underverk :)

Jag får nog endel skit här nu om nån läser.. Blev gravid tidigt med killen, trots p-piller. Då de var tidigt i vårat förhållande så tog jag upp frågan om hur det blir om vi går isär. För båda var det självklart att man ändå vill ge sitt barn allt, 2 föräldrar som finns där osv.. Han var en ängel, tog hand om mig då jag hade väldigt jobbigt med krämpor i början av grav.. Sen helt plötsligt fick jag inte tag på honom, tror det gick 5 veckor.. Sen lovade han att inte försvinna sådär o han sa förlåt och massa sånt.. Jag fattade ingenting.. Han längtade massor sa han och det kändes verkligen så.. Pga hans konstiga beteende bestämde jag mig att bryta förhållandet.. Vi träffades sen i vecka 27 och vi sa då att han skulle vara den som hör av sig för att bevisa att han bryr sig.. 4 månader gick det sen tog JAG kontakt eftersom min älskade dotter fötts.. Han träffade henne då men brydde sig inte ens när jag berättade att hon höll på att dö när hon var 2 dagar.. Han ville inte ens hålla henne.. Ingenting.. De här var lite kortfattat om hur det sett ut.. Men jag har fått kontakt med hans föräldrar så dom har träffat henne och kommer fortsätta göra det. Han säger att han vet att tiden inte går att ta igen och att han vet att han kommer ångra sig sen.. Samt att han tänker på henne varje dag.. Hmm.. Blir inte klok på detta.. Hur var det för er? Men oj va snabbt han fick ett till barn, bryr han sig om andra barnet??

Jag har pratat med familjerätten om min situation o de va jätteskönt. Tog där upp just det du skrev "vad händer när hon frågar om pappa?" Han på fam. Rätten sa bara att man ska va helt ärlig utan att Linda in det.. Tex "mamma har försökt få pappa att komma hit men pappa vill inte". Jag tycker det låter lite väl ärligt men så sa dom iaf..

Försöka göra det lite kortfattat. Vi jobbade ihop i 4 år innan vi började träffas. Han var då sambo och gjorde slut. Vi hade träffats över 2 år när jag blev gravid och pratat om att skaffa barn. Han blev väldigt glad och var väldigt omtänksam. Men sen blev allt konstigt (för mycket att förklara). En och en halv vecka innan bf kom jag på honom. Han levde lite dubbelt och var sambo. Han var väldigt ångerfull och satt här och grät och lovade en massa. När hon var född kom han till bb och träffade henne. Vi kom överens så han betalade lite mer i underhåll. Vi planerade dopet ihop och bestämde namn. Hans föräldrar var med honom ibland och träffade henne. Han satt med henne i famnen och torkade tårar för allt han missade och pratade med henne om vad de skulle göra. När hon var ca fem månader blev det svårt att få tag på honom och han slutade komma hit. När hon var knappt sex månader fick jag höra på skvallervägen att han skulle bli pappa igen till sommaren. Tiden gick och han var här några gånger tidig sommar. Han slutade betala underhåll så jag fick gå genom fk. Han "glömde" hennes första födelsedag. Går skriva hur mycket som helst och självklart gör det ont för sitt älskade barns skull att han inte bryr sig. Han lever inte med barn nummer två heller gjorde bara någon vecka.

Funderar på att dra igång en fb grupp och försöka få med fler i samma situvation. Där man kan prata och diskutera i lugn och ro. Hjälpa varann och stötta

Fy fan rent ut sagt!! Man blir så arg och ledsen!! När hörde du från honom sist? En fbgrupp låter jättebra tycker jag!! Man behöver stöd, det tror jag alla i vår sits gör.

Hur gammal är du?

Är 33, hur gammal är du?

Har du släkt och vänner som ställer upp?

Jag är 27. Jag har min mamma som bor några mil bort.

Kan du inte skapa fb-grupp så kör vi igång den ? :)

Oj såg inte att du frågade om vänner. Har underbara vänner men jag tar ingen hjälp.. Vet inte varför egentligen, det känns dumt. Känns som folk inte kan sätta sig in i hur det är. Iofs pratar inte jag om hur tufft det kan vara heller. Jag svimmade häromdagen för att jag sovit för lite. Har man en närvarande pappa i bilden så kan man ju ta en tupplur ibland..

Nä kan vara svårt att be om hjälp. Men du måste vara rädd om dig så du kan ta hand om din lilla tjej :) Kan starta en grupp :)

Jaaa va kul, säg till när den är fixad så kan vi prata vidare där :) kram på dig :)

Sök efter starka singelmammor :) Kram

De finns tydligen skitstövlar som blir föräldrar, pappor är ett kapittel för sig och jag säger inte att mammor är bättre, nog fan kan de med. det blir bara värre och värre. barnmisshandel har jag hört mer än engång. Nyss så var det en pappa, som slog ihjäl sin nyfödde dotter för att hon skrek.