hur kommer man vidare?

Vi förlorade våran son Leo nu i September.Han dog i min mage i v.38
Han var mitt första barn. ( sambon har en son sen tidigare ).  Jag tror man aldrig riktigt går vidare men att man får lära sig att leva med sorgen.Känns som att jag lever i två skilda världar.Den ena där jag lever i vardagen som pågår just nu och sen i den andra där jag lever kvar i det som varit och där jag känner mig så otroligt ensam.Jag vet inte men jag tror nog aldrig man blir samma person man var innan allt detta hände.Jag tror aldrig man blir riktgt hel igen.För mig känns det som att ena delen av mig dog med Leo och den andra delen av mig som finns kvar är den som försöker kämpa vidare med livet som det ser ut i dag.Men varje dag är en kamp.Vissa dagar lite lättare å andra dagar ett ständigt mörker.Sen upplever jag det väldigt jobbigt då jag inte riktigt vet vem jag är längre.Alltså jag är ju mamma men jag har ju inget barn.Kan jag då ens kalla mig mamma brukar jag tänka.Nått som gör livet lite lättare är tanken på att snart få ett syskon.Kommer aldrig kunna ersätta Leo på nått sätt.Men tanken på att få ett levande barn är det som gör att jag ens orkar kliva upp på morgonen.Det är det som är ljuset i allt mörker på nått sätt.Jag tycker det är så skönt att få prata med människor som upplevt samma som en själv.Man förstår varandra på ett annat sätt.Å sen känner man sig inte lika ensam heller.  Kram.

Jag har fått vända mig till kuratorn igen. Förlorade min flicka i maj. Hon somnade in i magen och när jag kom in med värkar v 38+ levde hon inte. Är gravid igen.
Jag står liksom stil och stampar. Vet inte heller hur jag ska ta mig vidare. Har fyra äldre syskon till min ängel. Jag tog kontakt med kurator och hoppas det ska hjälpa.

LindaL82
jag känner så väl igen mig i de du skriver att man står kvar och stampar och känner att en del av sig själv har dött med våra änglar... man bara längtar tills man är gravid igen och får en levande barn.. för de var också min första som dog... och de är också detta när man blir frågad om man har barn hur ska man svara då? för svarar man ja så blir de så många frågor varför och vad som hände och de är bara jobbigt i sig om de är tex på affären en kommer fram och frågar... eller svarar man nej men då ljuger man ju samtidigt för vi är ju ändå mammor men till våra änglabarn.... stryekramar =)

msmalin 
jag känner igen mig i dej med malin... visst jag har inga barn sen innan utan thea var min första... man vet inte hur man ska ta sig framåt och jag skulle tro att när man är gravid igen så är man ju mer noga med att vara och tjata på barnmoskan eller läkaren om att något är fel.. det var ju en läkarmiss min dotter dog av för att en läkare inte ville kolla vidare varför jag hade hög infektion i kroppen... så de har jag ju lärt mig av att vara mer noggrann med till nästa gång.. jag försöker ju bli gravid igen.. men de är jobbigt och stressanade att de aldrig "tar" sig... vet du något bra "knep" man kan göra?  styrkekramar =)
 

Jag trodde på något vis att allt skulle bli lättare när jag väl blev gravid igen. Var nog därför jag sjönk ner lite till när jag märkte att det inte blev lättare för det. När folk frågar hur många barn jag har svarar jag alltid fem men fyra som lever. Ni är ju mammor även om ni inte har era barn i famnen.
Jag har tyvärr inga tips att komma med. Ha sex ;). Jag har väldigt lätt att bli gravid och aldrig behövt kämpa för det. Jag är tacksam för det. För jag trodde att jag skulle ha svårare efter min tarmoperation.
Jag känner oxå lite stress av att min flicka hade förmodligen levt om läkaren plockade ut henne en vecka tidigare när jag bad om det för att något kändes fel. Samt jag hade gjort ett ctg som var sk stelt. (hjärtljudet gick inte upp när hon rörde sig utan höll sig på samma hela tiden). Men läkaren tog mig inte på allvar utan tyckte jag lät som alla andra höggravida.
Jag önskar er att bli gravida så fort ni själva vill.

Jag hoppas det går snabbt att bli gravid igen.Men jag inser redan nu att nästa graviditet inte kommer bli en dans på rosor.Kommer nog vara rädd hela tiden att nått ska gå fel även då.Även fast läkaren sagt att risken att detta händer igen är obefintligt liten.Rädslan kommer trots  allt finnas där.Jag går hos en kurator och pratar om både det som har hänt och även hur jag tänker inför nästa graviditet.

lindaL82
men jag brukar berätta för dom som jag vet kan få veta om att jag har ett änglabarn men sen sprider sig de väldigt snabbt till människor som inte har med de att göra men har fått bara positiv respons tillbaka och även detta har gjort att andra ungamammor börja kolla upp saker nogare...  i hela min graviditet har jag haft för höga vita blodkroppar och mått väldigt dåligt, svimmat till och från, kräkts väldigt mycket fick knappt behålla något... så jag har varit på mvc varannan vecka för att kontrollera blodtryck och även blodprover då.. och våran barnmorska började bli väldigt orolig pga att jag gick ner så mycket i vikt de sista... så hon skriver en remiss till läkaren ifrågan och ber om att jag ska få komma in och kontrollera upp varför... men han sa hela tiden nej de behövs inte... men nu i efterhand när vi fått reda på alla prover och även obduktionen så hade han skickat iväg mig för kolla så hade våran dotter kanske levt idag.. hon hade dött av blodförgiftning och även druknat.. dom hitta bakterier i både hennes blodomlopp,fostervatten,moderkakan och även mitt blodomlopp.. men dom hittade även tarmbakterier men de vet dom inte vart de kom ifrån... och sen upptäckte dom att hon knappt inte hade några antikroppar.. så allt kunde ha gott riktigt illa men jag klarade mig för jag fick snabbt in 2 kraftiga antibiotika kurer och smärtlindring... jag är också väldigt orolig för nästa graviditet för nu kommer man ju vara mer uppmärksam på alla små tecken och rörelser och man kommer inte våga göra dit eller dat.. men jag tror de blir att försöka "glömma" de som har hänt våra barn för att inte göra våran nya barn orolig och ha en bra tid i våra magar... jag förstår hur alla tänker.. många undrar ju hela tiden men ska du åka in på extra kontroller eller hur kommer dom gå tillväga.. jag säger vi får se när den dagen kommer... sluta stressa mig jag är redan stressad som bara den om allt..  kram <3

msmalin
då förstår jag. för jag har hört talas om att man kan skaffa någon slags medicin som gör att man lättare blir gravid plus att de fäster sig lättare i livmodern och minskar risken att få missfall.. jag vet inte om detta stämmer men de är inget du/ni hört talas om elle? jo men de är jobbigt att ha sex också för man blir så ledsen varje månad när mensen kommer och man känner sig mer pressad ifrån alla håll... det är så många runt omkring oss nu som ska ha barn i början av året och de är bara jobbigt de... önskar bara läkare kunde börja lyssna mer på oss för dom känner ju inte på samma sätt som vi gör.. för det är vi som bär barnet inom oss och även känner mer tydliga tecken..  jag önskar dej också lycka till.. kram <3

Ängelnthea 

Men vad slarvigt av läkaren att inte kolla upp varför du mådde dåligt.Sånt där ska dom ju ta på allvar! Helst om du haft mycket vitablodkroppar med! Lite kan man ju ha men har man mycket så har jag för mig att det kan tyda på tex havandeskapsförgiftning osv.

Vi har blivit lovade massa extra kontroller vid nästa graviditet.Sen kommer jag även få bli igångsatt tidigare också.Men oron finns ju där ändå.Men som du säger så kanske man får försöka att inte tänka så mycket på vad som hände våra änglar vid nästa graviditet.Man får nog försöka att inte jämföra graviditeterna utan att försöka skilja dom åt.Men hur man än gör så kommer mn nog vara väldigt orolig trots allt.

Folsyra tabletter ska du äta! Det minskar risken för bla ryggmärgsbråck samt kan minska risken för tidiga missfall.   
Jag äter dessa tabletter nu.Men man ska äta dom minst en månad innan man blir gravid! Sen ska man äta dom fram till v12. Efter det ska man sluta för då har dom inte längre nån verkan.  Kram!