Hur ska jag förklara AP för sambon och bekanta?

Lyssna på din sambo, och sluta använda ordet hen,
lycka till med pott-träningen av bebis 

Håller helt med.

TS du måste ta det med ro, vänta tills barnet kommer! Då kommer både du och pappan se vilka behov bebisen har och kan följa bebisen istället för att du stakar upp en massa regler för hur du tycker att bebisen ska vara. Det finns faktiskt bebisar som absolut inte vill bäras i bärsjal, som inte alls trivs bra med att samsova osv. Du gör det bara svårt för dig själv som stakar upp alla dessa regler bara för att du tror att det är AP. Det är inte AP.

AP är att vara lyhörd inför det enskilda barnets behov. Och de vet ni inte förrän bebisen kommit.

Ja ni får helt enkelt se vad det är för en bebis som kommer ut :)
Sambon behöver du nog inte oroa dig för, hoppas att han kommer att göra det som passar barnet.

Tänk på att det finns barn som vill ligga själva och inte bli buren hela tiden. Sen finns det dem som inte vill lämna sina föräldrar en sekund.

AP handlar bara om följa barnet och anpassa sig efter barnets behov och signaler. Det är ingen "metod" med färdiga regler och scheman. En bra början TS är att köpa/låna Jorun Modéns bok "Nära föräldrar: om anknytning, samsovning och konsten att bära barn" och läsa den tillsammans med din man.

Det var en märklig tråd det här....med märkliga inlägg.

TS, självklart ska du skaffa sjal innan bebis föds om du känner att du vill bära. Det finns inget mysigare än att bära barn.....länge. Ja, visst kan det vara så att du har ett barn som inte vill bli buret och då lär du bli varse detta, men det är trots allt mycket få direkt nyfödda som inte trivs som fisken i vatten i sjal......av naturliga orsaker, så med största sannolikhet så kommer den till användning. Men nej, 100 kan man aldrig vara . Så planera du för att sjala och ta med sjalen till BB så slipper du den eländiga plastbaljan .

Vad gäller dina egna och din sambons "principer" så skulle jag ta dem med lite ro innan liten är född. Det är inte riktigt samma sak att tänka och tycka innan man är förälder och när man bokstavligen står där som förälder. Det är länge innan ditt barn är 1 år och eventuell åsiktsskillnad om huruvida ett eventuellt samsovande skall fortsätta eller inte. Många erfarenheter däremellan så att säga . Det finns många olika sätt att organisera sovande på som familj.....vilket du nog kommer att vara medveten om när ditt barn är ett år.

Jag förstår att du reagerar på att din sambo anser att en 1-åring ska sova själv för att inte skämmas bort och att det är viktigt att inte dalta med barnet. Man kan inte skämma bort ett litet barn med kärlek och närvaro och man kan inte lära ett barn självständighet. Det är något som gradvis växer fram och har sin grund i trygghet och självkänsla. Men om han inte har barn sedan tidigare så skulle jag faktiskt ta det hela med en nypa salt nu innan. Det är en annan sak när man faktiskt står där som förälder.

Att EC:a är fullkomligt naturligt för dem som tycker att det verkar abnormalt. Jag tillhör inte dem som ger mig i kast med det. Inte för att jag tycker att det är besynnerligt eller liknande, tvärtom, utan för att jag personligen inte riktigt har orken. Med första barnet hade jag kunnat EC:a, då fanns tiden, men då var jag för okunnig helt enkelt. 

 

Vad är AP? Att sätta en bebis på potta?! Nä.. Pottan tar man fram vid 1 år (enligt mig) och barnet får själv visa intresse. Vår dotter är 2,5 år och började runt 2 år att visa intresse för den. Vi har knappt ansträngt oss utan bara sagt att man kissar

Och bajsar i den. Sen kan du inte sätta upp regler för ett barn som inte kommit än. Du har ingen aning om vad just ditt barn får för behov och då anpassar man sig efter det tills det är dags för rutiner.

Det finns barn som vill samsova andra vill sova själva, vissa barn vill bli burna, andra inte. Du kan inte tvinga barnet till något för då kommer du ha ett missnöjt barn. Prova dig fram men ha inga färdiga koncept som du vill genomföra på andra individer.
Man kan inte bestämma över andra människor och en baby är även en människa som mycket väl vet vad som är skönt eller inte.

Visst kan det vara bra att ha funderat på sitt framtida föräldraskap innan barnet kommer, och att ha lite koll på hur man tänkt sig allt, men man måste räkna med att vara lite flexibel också, och att barnet kanske inte alls har samma syn på det hela som man tänkt sig. 

Spontant känns det som om du missat lite av vad AP och nära föräldraskap är. Det handlar som flera skrivit inte om att man _måste_ göra på ett visst sätt, utan om att ha barnet i fokus och lyssna in det. Du skriver väldigt mycket om vad DU vill, vad DU tänker, du skriver om DITT barn, som DU ska sköta och som DU ska vara nära, och undrar varför du öht ska lyssna på vad pappan tycker.

Totalt fel fokus, enligt mig. Fokus ska inte vara på varken vad du eller pappan vill/tycker, fokus ska ligga på vad _barnet_ vill och tycker!

Det kan bli väldigt fel när man snöar in så totalt på något, dessutom något som egentligen bara är olika verktyg för att underlätta anknytningen (till BÅDA föräldrarna, nota bene!), att man tappar bort barnet i allt och glömmer var fokus ska vara.

Ha kvar dina idéer och tankar, men se dem inte som huggna i sten, utan försök att vara öppen för att allt kanske inte blir som du tänkt och vill.  Lycka till. 

Vi EC:ade sonen från det att han var några veckor. Det gick jättebra, dock så blev vi för slappa efter ett år så han kom ifrån det och började göra i blöjan.

Har nu en tre veckor gammal tjej som redan hajjat! Det är jag imponerad av :)

Ska du bära runt barnet i bärsele hela dagarna?? Hahaha!!!

Ett boktips:
www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9185703...

Vi har kört lite EC med båda våra, de har använt tygblöjor vilket enligt mig har underlättat mycket eftersom de ofta lär sig lättare då att kissa och bajsa på pottan/toaletten istället. Vi har inte haft dem nakna särskilt mycket (men självklart luftat ibland) utan vi har satt dem på rutin eller när vi tyckt oss se signaler för att det är dags. Endera har blöjan då varit torr eller så har den varit blöt och då byter man ju. Jag tror det blir svårt att ha en nyfödd naken ofta eftersom de i början kissar i tid och otid. Dvs det tar ju ett tag att få in rutiner, precis som med mat, sömn och allt annat också.

Vi har kört lite EC med båda våra, de har använt tygblöjor vilket enligt mig har underlättat mycket eftersom de ofta lär sig lättare då att kissa och bajsa på pottan/toaletten istället. Vi har inte haft dem nakna särskilt mycket (men självklart luftat ibland) utan vi har satt dem på rutin eller när vi tyckt oss se signaler för att det är dags. Endera har blöjan då varit torr eller så har den varit blöt och då byter man ju. Jag tror det blir svårt att ha en nyfödd naken ofta eftersom de i början kissar i tid och otid. Dvs det tar ju ett tag att få in rutiner, precis som med mat, sömn och allt annat också.

Till viss del avlastningsmässigt, men ryggbärande tycker jag framför allt är praktiskt när de är större för att man inte har ett jättebarn framför sig. Lättare att göra annat när man har dem på ryggen. Men det låter väldigt märkligt att du får ont med en ergonomisk bärsele med ett så litet barn. Jag tycker att sjal avlastar allra bäst, men någon jätteskillnad i den åldern har jag inte upplevt.  Jag har sjalat huvudsakligen första året men efter det har vi kört nästa uteslutande sele av praktiska orsaker och det har inte varit några problem tyngdmässigt. Kan bära min 3,5-åring ett par timmar om det behövs. Vilken sele har du? Drar du åt ordentligt? Ont brukar man få när man inte tajtat till ordentligt eller när den inte sitter riktigt som den ska.

Jag drar åt den enda till det tar stopp men kanske är så att den är för stor för mig då? Min sambo gillar den nämligen och fattar inte alls vad jag klagar på jag är absolut inte liten (snarare tvärtom efter denna graviditet) så egentligen tror jag inte det men alla remar utom det i nacken går i ändlägena... Sorry TS om vi kapar tråden men är jättenyfiken om jag kanske kan använda selen ändå då det går fortare att knäppa den än att knyta sjalen nu med vantar och grejjer på sig

Hej, bara läst trådstarten.
Min man förstod inte när jag pratade om mina tankar som var ap-inspirerade. Sen när sonen kom kom min man till insikt. Idag kan han säga: "jag visste ju inte" och "tur att du lärde mig hur man ska göra" för honom är det numera otänkbart att sonen ska sova i eget rum innan han vill. Och amning är han fortfarande positiv till efter 2 år. Din man kanske ändrar sig när han träffar sin lilla guldklimp...

Bara läst ts. Nu vill jag inte skrämmas, men när det gäller PSD så rekomenderar man INTE samsovning oga risken att bebisen får sova för varmt och därmed överhettas till döds. Man kan råka kväva barnet också. Jag ville göra precis som du, men avstod pga riskerna. Att man aktar sig som mamma är en sak, men man vet aldrig om barnet blir för varm eller kvävs... Dessutom skulle jag inte ha barnet i sängen när de börja nda sig, stora risker att de kvävs i kudden.

Får säkert påhopp men ville bara säga detta.