Anonym (På tå)

Äldre 24 Nov 17:39

33 svar

Stödet är inte ömsesidigt...

Hej,

Jag har en god vän som försökt bli gravid i drygt ett år. Hon har hängt upp sig oerhört på detta och jag respekterar och förstår, jag gör mitt bästa för att lyssna, stötta och muntra upp. Med jämna mellanrum ringer hon mig och gråter för att hon fått mens eller för att sambon inte haft lust, att läkaren inte hittat någon förklaring osv. Hon verkar oerhört stressad över att inte bli gravid lika lättvindigt som jag blev...

Min situation var att jag, som är 6 år yngre än henne (hon är 32), blev gravid trots att jag gick på p-piller. Jag blev alltså gravid "av misstag" ungefär när hennes biologiska klocka började ticka i panik. Hon har följt min graviditet med glädje och spänning och pratat om hur våra barn ska bli bästa vänner, att det vore så kul att få barn ungefär samtidigt osv.

När mitt barn föddes, för drygt ett år sen, hade hon försökt ett tag och börjat äta olika tillskott, började läsa på en massa om ställningar, cykler och grejer. Mitt barns nedkomst verkade stressa henne att börja försöka på allvar. Jag uppmuntrade det och tyckte att är det vad hon vill ska hon givetvis satsa, det vore skitkul om en av mina bästa vänner blev mamma så vi kan stötta varann!

Så jag har stöttat henne. Följt med på ett par undersökningar, hjälpt henne hitta information, tröstat henne när det ännu en gång varit fruktlöst. Samtidigt har ju jag gått igenom min process att komma in i mammarollen och alla utmaningar det innebär, jag har gått igenom en separation och en flytt under barnets första år, haft problem med hälsan efter förlossningen och gått ner massor i vikt, sovit dåligt osv. Jag har inte direkt klagat för jag har tidigt förstått att det är känsligt att komma och gnälla över hur jobbigt det är med barn till nån som inte vill något hellre. Men jag har hoppats att hon ibland ska fråga hur jag har det.

Vad hon gör är att pika mig om orättvisan. Hon har fällt bittra kommentarer om att det är så obegripligt att jag som inte ens ville ha barn (JAG ÄLSKAR MITT BARN!) blev gravid när hon inte lyckas, att jag som har det sämre ställt ekonomiskt inte kan ge mitt barn samma trygghet som hon, att min relation gick åt helvete och att jag inte ens har en pappa till barnet när hon har en stabil samborelation. När jag flyttade till en större lägenhet för att barnet skulle få ett eget rum tyckte hon att det bättre boendet tärde på min ekonomi medan de ju har hus med flera rum, massor av plats för en växande familj.

Jag blir så ledsen. Jag är ledsen för hennes skull för att hon inte fått till det när hon inte vill något hellre, och ledsen för att stödet oss emellan inte är ömsesidigt längre. Hon verkar inte orka eller vilja stötta mig i någonting längre, om det är av bitterhet eller att det är för smärtsamt vet jag inte, men jag har fortsatt lyssna på och stötta henne.

Är det så det är? Är kanske vänskapen med mig för smärtsam för henne just nu? Borde jag försöka backa och lämna henne att klara sin kamp utan mitt stöd, borde jag försöka konfrontera henne eller bara acceptera att det är såhär? Snälla hjälp mig förstå vad hon går igenom. Jag älskar henne som min egen syster, vi har gått igenom så mycket tillsammans, det känns oerhört sorgligt att ha degraderats från jämlik kärleksfull vänskap till ett bollplank som bara finns där.

Ano Nymast

Äldre 26 Nov 10:48

#11

Anonym (barnlös) skrev 2012-11-26 09:50:20 följande:

Ano Nymast: Och det är just där barnlösheten skiljer sig åt; man kommer aldrig till krissituationens efterspel eftersom den akuta krisen återaktualiseras gång på gång. Och att anklaga och dömma då... kom igen!

Men om man mår bättre av att slippa försöka förstå och istället peka finger och dömma, för att känna sig som en riktigt god människa... tragiskt om det är det du lär dina barn!

Då väljer man faktiskt att aldrig komma till efterspelet, att aldrig acceptera sin livskris och situation.
Det kan man göra i andra livssituationer oxå, men det ger fortfarande inte rätten att vara bitter mot sina vänner.

Jag lär mina barn att vara medkännande, ärliga människor som inte trampar på andra. Och jag kommer att lära dem att de alltid ska sätta sin egen situation i förhållande till andras. Inte som en tävling utan för att de ska lära sig att de inte är centrum i världen oavsett vad som händer dem.

Anonym

Äldre 26 Nov 10:56

#12

Att människor i kris inte skulle orka vara stöttande är bara bullshit. Empatiska människor i kris kan stötta, medan oempatiska människor i kris inte kan det. De hade förmodligen inte kunat stötta även då de inte varit i kris.

Exemplen är många på hur stödgrupper för tex anhöriga och offer av olika slag hjälps åt att stötta varandra igenom kriser. Det finns även sådana för barnlösa.

TS vän verkar vara en person som inte kan se andra problem än sina egna. En separation med ett nyfött barn är sanneligen ingen dans på roser det är en stor livskris att bryta upp särskilt med små barn i bilden. TS har haft ett oerhört tufft år och vem ska man annars lita på än sina vänner?

Jag tycker du ska hitta andra vänner vars tankar inte bara kretsar kring sig själva TS. Och för dem som inte trodde det så har jag även en egen anhörig som lider av barnlöshet sedan 8 år tillbaka, och jag kan garanetra er att hon är så oerhört stöttande när jag hamnar i egna problem och hon kan verkligen se att andra också kan ha problem. Så visst är de allra flesta barnlösa inte lika egocentriska som din väninna TS. Hon verkar kort och gott rätt ego.

Anonym (X)

Äldre 26 Nov 11:00

#13

Pemberly skrev 2012-11-25 18:55:45 följande:

Kommentaren ovan från Olympia om att din vän är en energitjuv blev jag illa berörd av. Den som skriver så förstår inte vilken livskris man går igenom som ofrivilligt barnlös.

De flesta människor går igenom trauman i sitt liv; det är inte så att just barnlöshet ger en frikort att tracka och pika andra. Barnlösa haggor som tycker så (alltså inte alla barnlösa i allmänhet utan de som tycker att de har det värst i världen och att omgivningen för evigt ska trippa på tå runt dem och prioritera dem) kan väl flytta tillsammans till en öde ö eller något.

Anonym (barnlös)

Äldre 26 Nov 13:04

#14

Ingen människa VÄLJER att uppleva ett akut krisläge! Bristen på respekt för det trauma som barnlöshet innebär för många är tyvärr stor och utbredd. Att dömma den som befinner sig där och inte kan hantera situationen är inte bara oempatiskt och respektlöst, det är också okonstruktivt. Det är att trampa på den som ligger! Man kan gott säga ifrån utan att kalla någon för än det ena än det andra.

En viktig lärdom är också att man inte alltid KAN sätta sig in i någon annans situation eller förstå den bättre genom att jämföra den med sin egen. Ibland är det enda man kan göra att bara lyssna och FÖRSÖKA förstå. Att säga ifrån om man själv upplever att man blir illa behandlad ger inte frikort att kalla någon för barnlös hagga, egocentrisk eller energitjuv. Det är ju också troligt att TS vän kanske upplever situationen annorlunda än TS själv, så vad är det för fel med att prata och försöka lösa situationen utan att direkt springa och peka finger och skrika fula ord?!

Anonym

Äldre 26 Nov 13:09

#15

Jag tänker lite så här. Det är ungefär som att du sitter och säger att det är så jobbigt att städa alla 10 sovrum i villan, till någon som är hemlös. För dig kanske det är ett reellt problem, men inte för den du klagar för.

Jag tycker att vänskap ska gå åt båda hållen, men din vän kan aldrig sätta sig in i din situation då hon inte har barn. Det kunde inte jag heller innan jag fick barn. Så varför inte prata med någon som har barn som kan stötta dig? Du däremot är nog lite mer lämpad att stötta henne för du vet vad det är hon går miste om. Barn är ju det finaste man kan få, och du har fått det.

Ano Nymast

Äldre 26 Nov 14:48

#16

Anonym (barnlös) skrev 2012-11-26 13:04:46 följande:

Ingen människa VÄLJER att uppleva ett akut krisläge!

Om man under flera år inte klarar av att hantera att man inte får de barn man vill skaffa sig, då väljer man att leva kvar i sin livskris. Att hamna i en livskris är inget man väljer. Det är däremot hur man hanterar den.

Ano Nymast

Äldre 26 Nov 14:48

#17

Anonym (X) skrev 2012-11-26 11:00:06 följande:

De flesta människor går igenom trauman i sitt liv; det är inte så att just barnlöshet ger en frikort att tracka och pika andra.

Anonym (X)

Äldre 26 Nov 15:43

#18

Anonym (barnlös) skrev 2012-11-26 13:04:46 följande:

Ingen människa VÄLJER att uppleva ett akut krisläge! Bristen på respekt för det trauma som barnlöshet innebär för många är tyvärr stor och utbredd. Att dömma den som befinner sig där och inte kan hantera situationen är inte bara oempatiskt och respektlöst, det är också okonstruktivt. Det är att trampa på den som ligger! Man kan gott säga ifrån utan att kalla någon för än det ena än det andra.

En viktig lärdom är också att man inte alltid KAN sätta sig in i någon annans situation eller förstå den bättre genom att jämföra den med sin egen. Ibland är det enda man kan göra att bara lyssna och FÖRSÖKA förstå. Att säga ifrån om man själv upplever att man blir illa behandlad ger inte frikort att kalla någon för barnlös hagga, egocentrisk eller energitjuv. Det är ju också troligt att TS vän kanske upplever situationen annorlunda än TS själv, så vad är det för fel med att prata och försöka lösa situationen utan att direkt springa och peka finger och skrika fula ord?!

Oavsett akut krisläge får man inte bete sig hur som helst.

Jag blev arbetslös och stående utan försörjning (soc vägrade ge bistånd för jag ägde en bostadsrätt och det tog tid innan jag fick sålt den) i samma veva som två närstående dog.

Hade det då varit okay om jag sagt saker till mina vänner som "Det vore bättre om jag fick ditt jobb, för jag är en mycket bättre anställd än du." eller "Synd att du har kvar dina släktingar i livet, jag tycker ju mycket mer om mina anhöriga som dog än vad du tycker om dina nära."?

Naturligtvis hade det inte varit okay!

I din värld, hade det varit okay om barnlösa drog människor som blivit föräldrar i håret? Vad är väl lite smärta i hårbotten och kala fläckar mot barnlöshet liksom?

Inte okay? Jag hade nog iaf mått mycket sämre av att få pikar om att mitt moderskap inte duger eller att någon som borde värna om mig öppet missunnar mig det jag har än om någon dragit mig i håret.

Jag kan förstå om du reagerar på ordvalet hagga men däremot förstår jag inte varför man inte skulle få tycka att någon är egocentrisk eller energitjuv.

Jag kan till och med sträcka mig så långt att jag tänker att det kanske är tur om människor, som inte klarar motgångar utan att försöka trycka ner oskyldiga, inte får barn.

För de allra flesta av oss klarar av motgångar utan att trycka ner dem som står oss nära.

Anonym

Äldre 26 Nov 16:13

#19

Anonym (barnlös) skrev 2012-11-26 13:04:46 följande:

Ingen människa VÄLJER att uppleva ett akut krisläge! Bristen på respekt för det trauma som barnlöshet innebär för många är tyvärr stor och utbredd. Att dömma den som befinner sig där och inte kan hantera situationen är inte bara oempatiskt och respektlöst, det är också okonstruktivt. Det är att trampa på den som ligger! Man kan gott säga ifrån utan att kalla någon för än det ena än det andra.

En viktig lärdom är också att man inte alltid KAN sätta sig in i någon annans situation eller förstå den bättre genom att jämföra den med sin egen. Ibland är det enda man kan göra att bara lyssna och FÖRSÖKA förstå. Att säga ifrån om man själv upplever att man blir illa behandlad ger inte frikort att kalla någon för barnlös hagga, egocentrisk eller energitjuv. Det är ju också troligt att TS vän kanske upplever situationen annorlunda än TS själv, så vad är det för fel med att prata och försöka lösa situationen utan att direkt springa och peka finger och skrika fula ord?!

Nej man kan inte alltid sätta sig in i den andres sits om man inte upplevt det själv. Men upplevelser av barnlöshet är lika många som antalet barnlösa dvs det är individuellt hur man handskas med sorgen. Inte alla väljer att bli värsta egot jag lovar dig, jag har 8 års erfarenhet av ämnet.

Till och med är det så att ens egna sorg kan dämpas och akuta krislägen finns inte en enda människa som orkar genomleva i 8 år så hade man dött för aktur sorg tar mycket energi. Sorgen går i olika faser och för det mesta så lindrar det faktiskt (tro det eller ej) att sätta sig in i någon annans kris, för då kan det till och med hända att man glömmer av sina egna problem för en sekund. Man mår till och med ibland lite bättre av att så att säga "glömma av" sina egna problem för ett tag.

Anonym

Äldre 26 Nov 16:15

#20

Anonym skrev 2012-11-26 13:09:02 följande:

Jag tänker lite så här. Det är ungefär som att du sitter och säger att det är så jobbigt att städa alla 10 sovrum i villan, till någon som är hemlös. För dig kanske det är ett reellt problem, men inte för den du klagar för.

Jag tycker att vänskap ska gå åt båda hållen, men din vän kan aldrig sätta sig in i din situation då hon inte har barn. Det kunde inte jag heller innan jag fick barn. Så varför inte prata med någon som har barn som kan stötta dig? Du däremot är nog lite mer lämpad att stötta henne för du vet vad det är hon går miste om. Barn är ju det finaste man kan få, och du har fått det.

Med den logiken så borde ju även TS väninna låta bli att älta sina barnlöshetsproblem med TS, men det gör hon ju inte.

Stödet är inte ömsesidigt...

INNEHÅLL