Umgänge spädbarn ?

Barnet har rätt till båda sina foräldrar, och mamman har lika stor skyldighet att ta hänsyn till pappan som tvärtom! Tack o lov har tiderna forändrats och pappan behover inte stå på andra plats till 3-årsaldern idag. Att mamman ska anse sig vara barnets enda och primära anknytningsperson är bara själviskt av henne, eftersom med lite uppoffring även från hennes sida och inte bara från pappans, kan barnet få två lika betydelsefulla anknytningspersoner i sitt liv från start.

Kortare men täta umgängen brukar rekomenderas i början, vi körde så att när pappan lärt känna barnet så var han med barnet hemma hos mig medan jag gick på fika hos grannen, på det viset fick de knyta en egen kontakt men jag fanns tillgänglig vid mattdags och så.

Se inte familjerätten som ett hot utan som en möjlighet för er att komma överens som något bra och kunna kompromissa och samarbeta, jag vet att familjerätten låter som något rättsligt men egentligen handlar det om samarbetsamtal och inget annat och det som görs/överenskoms där är inte juridiskt bindande.  

familjerätten kan inget göra. dom kan ju inte tvinga mamman att bjuda hem dig till sig. hon vill väl inte ha dig där. det är hennes hem och hennes val vem som kommer in.
familjerätten är ett ställe man går till för att komma överrens och samarbeta. hon kanske känner sig hotad av att vara hemma med dig och bebisen själv. vill ha nån annan som kan finnas i närheten. av samma anledning kanske hon inte vill gå hem till dig. 

sen så ska du nog vara försiktig att bråka under amningen, du vill väl inte att mamman ska bli stressad och mjölken sina. men att diskutera med medlare på fr kan ju vara bra för er båda.   

§11sen
  

Det där var rätt korkat skrivet på så

Många sätt att jag inte ens ids bena upp det..

forstättning på nr 13.

byt ut cafe till nån öppna förskola eller babyställe.  

Som vanligt har du skrivit en helt sanslöst korkad kommentar och jag hoppas verkligen att ingen lägger vikt vid din vridna propaganda!

Ett barn har rätt till sin pappa redan från start oavsett hur mycket hat du bär på gentemot det manliga släktet!

Du gör mig förbannad å barns vägnar!

[quote=67920220][quote-nick]Tonårsmorsan skrev 2012-12-12 14:20:48 följande:[/quote-nick]

Jag blir faktiskt helt mörkrädd när jag läser om att galna militanta feminister faktiskt lyckats inbilla män att de har rätten att slita spädbarn frän barnets mödrar bara för att det är politiskt korrekt ur statsfeminismens synvinkel. Inser du inte själv hur vansinnigt det är? Gud ske lov har inte så många andra militant feministiska ideer fått genomslag men just när det gäller barn så verkar det ha spårat ur helt i Sverige. Barn har olika behov beroende på ålder. Det är verkligen inte barnets bästa att redan som spädbarn bollas mellan olika vuxna. Mamman har verkligen ingen skyldighet att släppa in dig i hennes hem. Hon mår dåligt av att träffa dig antagligen eftersom hon älskat dig och hoppats på en familj med dig. Självklart måste hon få sörja och ta sig igenom krisen att det inte blev så. Alla borde veta att en graviditet och förlossning är väldigt krävande och att mammor ofta drabbas av depressioner i samband med det. Det är därför det är pappans uppgoift att i 1:a hand stätta sin fru under spädbarns åren. Inte konkurrera med henne eller kräva att hon ska anpassa sig efter honom. Samma hänsyn borde självklart gälla om föräldrarna är separerade. Jag tycker det är hemskt att så många män verkar tycka att kvinnor bara är surrogat-mammor och att dom ska ha rätt till "sitt" barn utan att över huvudtaget behöva ta ansvar och hänsyn till mamman. Du kommer säkert bli en viktig person i ditt barns liv när barnet blir lite äldre. Förr var praxis att pappor fick vänta tills barnet kunde prata dvs var ca 3 år innan man började med umgänge.  Det där är ju rätt absurt. Jag som lever med mitt barns pappa, och har gjort det hela tiden, har inte haft några problem att från barnet var nyfött lämna över det till pappan för att sova, duscha och så småningom åka till affären, träna o.s.v. Mellan amningar. Så jag som primär anknytningsperson bollade alltså över mitt barn till pappan. Helt utan dåligt samvete, och barnet mådde inte det minsta illa... Varför skulle inte detsamma gälla för separerade föräldrar? Varför skulle mamman må ohyggligt dåligt över att (om hon ammar) lämna ett nymatat barn till pappan för en timmas promenad. Eller låta honom sitta med barnet hemma i soffan medan hon själv lagar mat, tar en dusch eller liknande. Då finns hon ju tillhands, ifall det skulle behövas men får möjlighet att göra litet annat och bli avlastad själv. Det är väl den bästa lösningen. Hon har faktiskt känt sig tillräckligt trygg med honom för att vara tillsammans med honom, vare sig det nu var för en natt eller för en längre tid... Jag tycker helt klart att du ska sträva efter att få träffa barnet en stund varje dag, och rekommenderar också att om du inte får gemensam vårdnad ska du direkt stämma henne för att få det. Tyvärr kommer det antagligen ändå ta så pass lång tid att de flesta föräldradagarna antagligen är förbrukade då, men i alla fall. Det sänder en signal att du menar allvar om att finnas där för ditt barn!

Oj, raderar inlägget jag svarade på så att bara mitt inlägg är med... Det där är ju rätt absurt. Jag som lever med mitt barns pappa, och har gjort det hela tiden, har inte haft några problem att från barnet var nyfött lämna över det till pappan för att sova, duscha och så småningom åka till affären, träna o.s.v. Mellan amningar. Så jag som primär anknytningsperson bollade alltså över mitt barn till pappan. Helt utan dåligt samvete, och barnet mådde inte det minsta illa... Varför skulle inte detsamma gälla för separerade föräldrar? Varför skulle mamman må ohyggligt dåligt över att (om hon ammar) lämna ett nymatat barn till pappan för en timmas promenad. Eller låta honom sitta med barnet hemma i soffan medan hon själv lagar mat, tar en dusch eller liknande. Då finns hon ju tillhands, ifall det skulle behövas men får möjlighet att göra litet annat och bli avlastad själv. Det är väl den bästa lösningen. Hon har faktiskt känt sig tillräckligt trygg med honom för att vara tillsammans med honom, vare sig det nu var för en natt eller för en längre tid... Jag tycker helt klart att du ska sträva efter att få träffa barnet en stund varje dag, och rekommenderar också att om du inte får gemensam vårdnad ska du direkt stämma henne för att få det. Tyvärr kommer det antagligen ändå ta så pass lång tid att de flesta föräldradagarna antagligen är förbrukade då, men i alla fall. Det sänder en signal att du menar allvar om att finnas där för ditt barn!

Nu har jag varit och pratat med soc på den ort som har hand om ärendet....... där får jag ingen somhelst gehör....
Den kvinnan kör bara på mammans linje, de va jättebra att träffas två timmar i veckan på ett kafé, hon såg inga problem alls med det..... jag ska ha is i magen och vänta på att barnet blir större.....
Jag tycker att det är beklagligt att det låter olika beroende på vilket sockontor man ringer och frågar......
De dom gör igentligen är ju att beröva mitt barn umgänge till båda sina föräldrar pga att mamman tjorvar för att få som hon vill.....

Jag påtalade återigen att det bara är mamman som har problem med att träffas, förutom en gång när det passade henne perfekt, då mådde hon inte dåligt på nåt sätt utan pratade på som vanligt.... så jag vet inte hur mkt man ska tro på att hon mår dåligt igentligen...

Funderar på att be att få byta kontaktperson alltså, för det är som att tala med en vägg känner jag...

Det är iof. en oerhörd skillnad på en pappa som finns där dagligen och en pappa som man träffar en eller ett par gånger i veckan. Ett spädbarn hinner glömma fadern mellan varje gång, så han blir som en främling om man träffas så sällan. Ur barnets synvinkel blir det så som att överlämnas till olika främlingar, grannar, facebook-kontakter, killen på busshållplatsen eller vad som helst i det läget och det skulle väl du knappast göra mot barnet antar jag. Jag tycker TS verkar ha barnets bästa i åtanke, som förstår att barnet behöver ha mamman nära i det här läget, när de håller på att bygga en relation, eftersom det är det bästa för barnet han älskar. Mamman däremot verkar inte alls intresserad av barnets bästa då hon försöker sätta käppar i hjulet för deras relation.