Umgänge spädbarn ?

Nu har jag varit och pratat med soc på den ort som har hand om ärendet....... där får jag ingen somhelst gehör....
Den kvinnan kör bara på mammans linje, de va jättebra att träffas två timmar i veckan på ett kafé, hon såg inga problem alls med det..... jag ska ha is i magen och vänta på att barnet blir större.....
Jag tycker att det är beklagligt att det låter olika beroende på vilket sockontor man ringer och frågar......
De dom gör igentligen är ju att beröva mitt barn umgänge till båda sina föräldrar pga att mamman tjorvar för att få som hon vill.....

Jag påtalade återigen att det bara är mamman som har problem med att träffas, förutom en gång när det passade henne perfekt, då mådde hon inte dåligt på nåt sätt utan pratade på som vanligt.... så jag vet inte hur mkt man ska tro på att hon mår dåligt igentligen...

Funderar på att be att få byta kontaktperson alltså, för det är som att tala med en vägg känner jag...

Oj, raderar inlägget jag svarade på så att bara mitt inlägg är med... Det där är ju rätt absurt. Jag som lever med mitt barns pappa, och har gjort det hela tiden, har inte haft några problem att från barnet var nyfött lämna över det till pappan för att sova, duscha och så småningom åka till affären, träna o.s.v. Mellan amningar. Så jag som primär anknytningsperson bollade alltså över mitt barn till pappan. Helt utan dåligt samvete, och barnet mådde inte det minsta illa... Varför skulle inte detsamma gälla för separerade föräldrar? Varför skulle mamman må ohyggligt dåligt över att (om hon ammar) lämna ett nymatat barn till pappan för en timmas promenad. Eller låta honom sitta med barnet hemma i soffan medan hon själv lagar mat, tar en dusch eller liknande. Då finns hon ju tillhands, ifall det skulle behövas men får möjlighet att göra litet annat och bli avlastad själv. Det är väl den bästa lösningen. Hon har faktiskt känt sig tillräckligt trygg med honom för att vara tillsammans med honom, vare sig det nu var för en natt eller för en längre tid... Jag tycker helt klart att du ska sträva efter att få träffa barnet en stund varje dag, och rekommenderar också att om du inte får gemensam vårdnad ska du direkt stämma henne för att få det. Tyvärr kommer det antagligen ändå ta så pass lång tid att de flesta föräldradagarna antagligen är förbrukade då, men i alla fall. Det sänder en signal att du menar allvar om att finnas där för ditt barn!

Många totalt naiva och verklighetsfrämmande kommentarer. Kom igen när du varit i samma sits själv. Personligen tycker jag att man kan kräva dagligt umgänge hos ena av föräldrarna för spädbarn till nyseparerade föräldrar den dagen när man gör det samma för äldre barn med nyseparerade föräldrar. För barnets bästa såklart. Tomten är barn till alla barnen fungerar nog superbra när det handlar om kolikbebisar, hormonstinna nyförlösta mammor och infekterade separationer med svek, misshandel, otrohet eller dylikt *ironisk*.

Ja herregud vad gör man inte för sina barn. Själv har jag mitt ex hängande här en vecka i sträck för att mitt barn ska få träffa honom och umgås fast jag får hjärtklappning av irritation bara av att se fanskapet.

Mitt barns far har gjort mig så illa att jag nu ett par år senare fortfarande går i terapi förr det. Han fick i alla fall bo hos min de första veckorna och i princip komma och gå som han ville sen bara jag fick veta i tid för att inte planera annat.

Fast nu är det ju skillnad på spädbarn/bebisar och på äldre barn.  1: Äldre barn har redan (förhoppningsvis) etablerat sin anknytning till båda sina föräldrar och behöver inte dagligt umgänge pga den aspekten.  2: Äldre barn som har etablerat anknytning till båda sina föräldrar kan utan problem tillbringa tid med sin pappa utan att mamman hänger över axeln som en hök.  Anledning till att det behövs tätare umgänge är ju just för att barnet ska knyta an till båda sina föräldrar.. Och få en bra relation till båda.  Så.. Om man inte gjort ett bättre val av förälder till ens barn så får man snällt äta upp det "misstaget" och se till att barnet i alla fall inte behöver lida. Om det nu innebär att man tvingas tillbringa tid med någon man tycker illa om så är det bara att göra det för barnens skull. (En klyscha som för övrigt används frikostigt i precis ALLA fall utom när det faktiskt handlar om barnets bästa, vilket i sig är rätt patetiskt gjort av vuxna människor som anser sig mogna nog att skaffa barn)   

Ja herregud vad gör man inte för sina barn. Själv har jag mitt ex hängande här en vecka i sträck för att mitt barn ska få träffa honom och umgås fast jag får hjärtklappning av irritation bara av att se fanskapet.

Fast nu är det ju skillnad på spädbarn/bebisar och på äldre barn.  1: Äldre barn har redan (förhoppningsvis) etablerat sin anknytning till båda sina föräldrar och behöver inte dagligt umgänge pga den aspekten.  2: Äldre barn som har etablerat anknytning till båda sina föräldrar kan utan problem tillbringa tid med sin pappa utan att mamman hänger över axeln som en hök.  Anledning till att det behövs tätare umgänge är ju just för att barnet ska knyta an till båda sina föräldrar.. Och få en bra relation till båda.  Så.. Om man inte gjort ett bättre val av förälder till ens barn så får man snällt äta upp det "misstaget" och se till att barnet i alla fall inte behöver lida. Om det nu innebär att man tvingas tillbringa tid med någon man tycker illa om så är det bara att göra det för barnens skull. (En klyscha som för övrigt används frikostigt i precis ALLA fall utom när det faktiskt handlar om barnets bästa, vilket i sig är rätt patetiskt gjort av vuxna människor som anser sig mogna nog att skaffa barn)   

Är du säker att det alltid är för spädbarnets bästa att föräldrarna leker tomten är far till alla barnen?