Att föda en ängel

Här är en till! Förlorade min lilla kille i magen i v. 36 så jag vet hur du känner dig!

Vanadis86  Utredningen är inte helt klar än, då detta hände i början av november. Än så länge har man hittat vissa anmärkningar i övervakningen av graviditeten. Min bm ignorerade mitt höga blodtryck rent ut sagt. Så när jag kom in på förlossningen så hade jag inget fostervatten kvar, pga infarkter i moderkakan. Orsaken till infarkterna var troligtvis mitt höga blodtryck. Det visade sig även att han hade downs syndrom, vilket också kan ha påverkat, men just nu säger dom att det troligtvis var att moderkakan inte fungerade som den skulle.

Vilka 8 olika teorier har ni fått från obduktionen?
 

Nej man vet inte om man kan lite på sjukvården alls längre. Jag förstår inte hur dom kan sitta och säga att ett barn är frisk som inte är det! Och ge en falska förhoppningar. Nej fy! Som min bm lovade mig att mitt höga blodtryck inte var någon fara alls för bebisen. Sen när vi fick veta att han hade downs syndrom blev vi väldigt chockade! Man tänker att det händer bara äldre och jag är bara 22. 
Vårt sjukhus gjorde en lex maria mot barnmorskan och det kännas väldigt skönt. Även om det inte kommer ge oss vårt barn tillbaka så hoppas jag att det kanske kan göra så att hon inte gör om det hon gjort mot oss.

Jag hoppas verkligen att ni får svar på vad som hände, hur ont det än gör så tror jag att det blir på någon sätt lättare om man faktiskt får en förklaring på vad som hände. 
 

Ja som min bm som också blånekar att hon gjort något fel, fast än utredningen kommit fram till att hon gjort många fel. Jaha hon bad om ursäkt, vad hjälper en ursäkt en sån där gång. Nej hon skulle ha skött sitt jobb ordentligt eller skaffat ett nytt jobb. 

Vår lille kille skulle inte vara som alla andra och det är jag väl medveten om men han är mitt barn och jag älskar honom oavsett, det är meningen att han ska vara här med oss inte någon annan stans. Jag vet att mitt barn inte har det bättre där han är nu. För det bästa stället för honom skulle vara här hos mig.  

Oj 15 missfall! Usch vad jobbigt för er. Vad konstigt att dom kan säga att det är fel på¨din livmoder och sen vet dom inte vad det är för fel. Jag har själv inte haft något missfall men jag har däremot svårt att bli gravid och har fått behandlats med hormoner för att kunna bli gravid. Nu är  jag rädd för att jag kanske inte kommer lyckas bli gravid igen, vi känner att vi vill ha ett till barn ganska fort men vi vet ju att det kan ta lång tid som sist 2,5 år. Inget kommer kunna ersätta vår ängel, den sorgen kommer alltid att finnas kvar men sorgen över att vara barnlös skulle ju försvinna om jag fick ett till barn men just nu är den sorgen en droppe i havet om man jämför men sorgen över att förlora ett barn. 

När du var på utredningen ang missfallen var det via landstinget eller privat? Privata kliniker brukar ju vara mer villiga att verkligen hjälpa folk och hitta vad som verkligen är fel. Ja men det låter ju som att det skulle kunna vara så att din kropp inte "rensar bort" de dåliga äggen förrän senare när dom redan fäst i livmoder. 

Jag förstår hur du menar med att du vara vill ha din lille kille som inte finns. Det är precis så för mig, jag vill inte ha något annat barn än just han. Just nu känns det som jag inte ens skulle kunna älska ett annat barn, men jag tror att den dagen man sitter där med stor mage och bebisen sparkar så kommer man känna samma enorma kärlek för nästa barn. Kärleken växer ju fram under graviditeten. 
Varken jag eller min sambo har barn sen tidigare och det gör ont i mig med att jag inte kunde ge honom det här barnet, men jag vet ju att det som hänt inte är mitt fel på något sätt men ändå känner man sig så skyldig.

Du ska inte ge din sambo ett barn ni ska ge ett barn ett liv tillsammans :) och det tror jag att ni kommer göra i framtiden! Man får aldrig ge upp! Ger man upp får man inte veta hur det kommer bli. Den dagen ni sitter där med en till liten bebis kommer allt kämpande vara värt det, även om en liten person alltid kommer fattas. 

Hej igen, har haft lite fullt upp så jag harminte fått nån tid över att kika på familjeliv. Hur går det för dig med allt? Och gick det bra hos barnmorskan när du var dit?