Det blev inte som vi tänkt oss.

Miniz1983

Äldre 15 Dec 11:45
49 svar

Visa endast Anmäl

Det blev inte som vi tänkt oss.

1/12 födde jag en son i v.30+1 med akut kjejsarsnitt på grund av svår havandeskapsförgiftning och HELLP: Väldigt omtumlande. Jag åkte till akuten i tron att jag hade gallstensanfall men blev direkt körd upp till förlossningen där jag fick ligga i 2,5 dygn innan jag blev så dålig att det inte fanns något alternativ längre. Har nu legat på sjukhus i 2,5 vecka och det kommer bli minst 3 veckor till. Pga olika omständigheter kan inte min sambo vara här och stötta mig så mkt som vi båda skulle vilja och jag orkar inte hålla ihop snart. Känns som hela jag håller på att falla i bitar. Vår son mår bra, han klarar sig bra utan cpap och fick komma ur kuvösen efter knappt en vecka men han ligger kvar på akutsal ett tag till. Detta innebär att jag inte ens bor på samma avdelning som han ligger på och det känns som jag är mer separerad från honom än vad som skulle behövas egentligen. Får ju så klart sitta med honom så mkt jag vill men har ont av snittet när jag sitter för länge så orkar inte vara där hur mkt som helst. Känns som man är i ett vaccum där världen snurrar på utanför fönstret men ingenting händer där jag är. Gråter i massor och vill bara hem, få vara med min familj och låta vardagen ha sin gång. Hur gör man för att orka med denna påeriod på neo med allt vad det innebär och den känslomässiga berg och dalbana som man genomgår?
- «
- ‹
- Sida 1 av 4
- 1
- 2
- 3
- 4
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Det blev inte som vi tänkt oss.
viseversa

Äldre 15 Dec 11:59
#1

Visa endast Anmäl

Du får ju träffa honom så mycket du vill så GÖR DET DÅ!! Men då skyller du på att du får ont och inte "orkar" och jada jada jada. DITT val helt enkelt. Antingen är du med ditt barn eller så gnäller du på att du inte orkar och får ont? Finns inte så mycket annat att göra.
Lufsan

Äldre 15 Dec 12:03
#2

Visa endast Anmäl

viseversa skrev 2012-12-15 11:59:47 följande:
Du får ju träffa honom så mycket du vill så GÖR DET DÅ!! Men då skyller du på att du får ont och inte "orkar" och jada jada jada. DITT val helt enkelt. Antingen är du med ditt barn eller så gnäller du på att du inte orkar och får ont? Finns inte så mycket annat att göra.
Gud vad onödigt! Nu är det inte så att hon gnäller för att hon inte får vara med sitt barn utan för att detta är tungt. Det kan väl vem som helst med lite empati förstå??

Jag kan i alla fall bara tänka mig hur hemskt det måste vara att behöva sitta ensam på ett sjukhus dagarna i ända och att inte ens orka sitta och hålla i sitt barn en längre tid! Och dessutom att ens partner inte kan vara med än och stötta och dela detta med än måste vara jättesvårt. Jag skulle aldrig önska någon att gå igenom något sådant.
En dag i sänder.
castafiore

Äldre 15 Dec 12:04
#3

Visa endast Anmäl

viseversa skrev 2012-12-15 11:59:47 följande:
Du får ju träffa honom så mycket du vill så GÖR DET DÅ!! Men då skyller du på att du får ont och inte "orkar" och jada jada jada. DITT val helt enkelt. Antingen är du med ditt barn eller så gnäller du på att du inte orkar och får ont? Finns inte så mycket annat att göra.
Vilken empati....

Ts, jag förstår att du har det jobbigt. Hade jag varit du hade jag bett att få tala med någon.
Mamma Tintis

Äldre 15 Dec 12:07
#4

Visa endast Anmäl

Kan inte ens tänka mig vad du går igenom Miniz!! Det måste vara fruktansvärt jobbigt! Jag tror också att du skulle må bra av att prata med någon om det! Ta hand om dig!!
Miniz1983

Äldre 15 Dec 12:07
#5

Visa endast Anmäl

viseversa skrev 2012-12-15 11:59:47 följande:
Du får ju träffa honom så mycket du vill så GÖR DET DÅ!! Men då skyller du på att du får ont och inte "orkar" och jada jada jada. DITT val helt enkelt. Antingen är du med ditt barn eller så gnäller du på att du inte orkar och får ont? Finns inte så mycket annat att göra.

Nu är det ju absolut inte så att jag inte sitter med honom, är där och sitter flera timmar om dagen. Och det är verkligen inte den biten som är det tunga men har man inte varit i denna sits så har man inte en aning om hur det är.
Miniz1983

Äldre 15 Dec 12:11
#6

Visa endast Anmäl

Jo pratar så mkt jag kan med sköterskorna osv. Problemet i övrigt är att både kuratorn och bup kontakten här är sjukskrivna så finns ingen att prata med i någon större utsträckning för tillfället. Fick ett snabbt samtal med en kurator från ett annat sjukhus när jag blev utskriven som bb-mamma då vi pratade om känslorna kring att jag faktiskt hade ett livshotande tillstånd och vad jag kände kring det.
Mamma Tintis skrev 2012-12-15 12:07:26 följande:
Kan inte ens tänka mig vad du går igenom Miniz!! Det måste vara fruktansvärt jobbigt! Jag tror också att du skulle må bra av att prata med någon om det! Ta hand om dig!!
Jo är verkligen glad att vi är där vi är och att allt går bra, men det är tungt, man är liksom i ingenmannsland där allt bara flyter på utanför. VIll verkligen att tiden ska gå fort.
viseversa

Äldre 15 Dec 12:12
#7

Visa endast Anmäl

Jag tycker väl att man får ta det som det kommer. Nej jag har inte fött ett barn i v 30. Men låg inne en vecka med ett barn pga andra orsaker. Hon kunde dött utan vård eller hon skulle ha dött utan vård. Hon var därefter sjuk ett halvår efter sjukhusvistelsen.

Och JA det ÄR jobbigt men man får tänka på att det inte alltid kommer vara så. Han klarar sig bra och tre veckor kommer gå snabbt även om det inte känns så nu. Var glad att han mår så bra som han gör och ta en dag i taget. Att bli mamma innebär mycket känslor oavsett. Det är känsloladdat att få barn.
castafiore

Äldre 15 Dec 12:12
#8

Visa endast Anmäl

Miniz1983 skrev 2012-12-15 12:07:52 följande:

Nu är det ju absolut inte så att jag inte sitter med honom, är där och sitter flera timmar om dagen. Och det är verkligen inte den biten som är det tunga men har man inte varit i denna sits så har man inte en aning om hur det är.
Nu ska du inte ha dåligt samvete och tänka att du blir kritiserad i ditt föräldraskap! Du gör ditt bästa, och du är bra.
castafiore

Äldre 15 Dec 12:15
#9

Visa endast Anmäl

Ts, du bör kräva att få prata med någon. De måste kunna skramla fram någon på psyk åt dig. Har du visat ordentligt hur du mår?
Lufsan

Äldre 15 Dec 12:16
#10

Visa endast Anmäl

viseversa skrev 2012-12-15 12:12:22 följande:
Jag tycker väl att man får ta det som det kommer. Nej jag har inte fött ett barn i v 30. Men låg inne en vecka med ett barn pga andra orsaker. Hon kunde dött utan vård eller hon skulle ha dött utan vård. Hon var därefter sjuk ett halvår efter sjukhusvistelsen.

Och JA det ÄR jobbigt men man får tänka på att det inte alltid kommer vara så. Han klarar sig bra och tre veckor kommer gå snabbt även om det inte känns så nu. Var glad att han mår så bra som han gör och ta en dag i taget. Att bli mamma innebär mycket känslor oavsett. Det är känsloladdat att få barn.
Nu är det stor skillnad på att ligga inne med ett barn i en vecka och att ligga inne lika länge som Miniz gör. Och det är väl klart att det är bäst att bara se framåt och vara positiv men ibland måste man få vara lite ledsen också.

Tycker du är väldigt empatilös och tycker du kan hålla dig till någon annan tråd.
En dag i sänder.

«
‹
Sida 1 av 4
1
2
3
4
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Det blev inte som vi tänkt oss.

Det blev inte som vi tänkt oss.

INNEHÅLL