Helkroppstråden

Njae, eller är det helt enkelt så att jag mår så jvla dåligt och är så jvla less på allt i livet, för att man inte duger trots man fan försökt med allt som går vad gäller allt, att jag inte har ett fint yttre och alltid får höra hur fel ful oattraherad konstig och det är alltid av samma sorts människor, tjejer kvinnor som alltid dissar mig. Jag vet, jag är inte speciellt vacker, inte rätt hudfärg, lider av psykiska problem, aldrig haft vänner, får snällt vara nöjd med att vara själv. Tryck gärna ner mig och säg att det är mitt eget fel och jag får skylla mig själv.

Men tro mig, när man blir bortvald bara av att visa sitt yttre, fula jävla oattraherande fula äckliga ansikte, efter nästan 40år i detta helvete, alltid få vara nöjd med att vara ensam. Hur roligt är det att aldrig vara uppskattad, aldrig få höra att man duger till när man försöker, gör något som borde vara bra.

Jag hatar verkligen att skriva dumma saker som jag gjort, men tyvärr är det enda gången som någon skriver och tilltalar mig, när jag är snäll omtänksam gullig hoppfull hjälpsam ödmjuk så är det fan aldrig någon som ens vill ha med mig att göra.

Hade också drömmar en gång i livet, men jag inser nu att döden står mig väldigt nära och jag skäms inte för det, jag skäms inte för att må som ett helvete och det finns inte någon medicin, pengar eller terapi som kan ersätta tomheten och kärleken. Aldrig fått höra ett jag älskar dig, inte ens någon som vill prata med mig. Det knäppa av allt är att jag är fullt frisk, tro det eller ej, men ganska så intelligent och smart, det som är så frustrerande är att om jag inte haft fula jävla äckliga färgen som folk anser dem inte blir attraherad utav, det enda som jag önskar och alltid önskat, är att få vara älskad och omtyckt.

Så är det, förlåt för jag skrivit dumma saker!!!