Kan man adoptera som singel?

Jag adopterade ifrån Bulgarien. Ställde mig i kö i Oktober 2006 och kom hem med dotter i November 2010.
Hemutredningen bestod av 3 träffar med socialsekreterare varav en var hemma hos mig. JAg fick lämna in 2 brev ifrån vänner som känner mig som förälder, och som kunde "lova" att jag är en bra förälder. Den stora dotterns förskola skrev också ett rekommendationsbrev.

Vi gick igenom mitt liv. Vem jag är. Hur mitt nätverk ser ut. Jag minns att jag ritade upp en "karta" med mig i mitten. Föräldrar, syskon, deras barn. Vänner med barn mm.

Vi gick igenom jobb, ekonomi, hobbies mm. Hur jag tänker om religion. Förhållanden.Saker som varit jobbiga. Saker som varit positiva.

Det låter kanske tungt, men jag tyckte egentligen att det var ganska roligt. Efter de tre träffarna skrev socialsekreteraren ihop en utredning om allt vi pratat om, och rekommenderade till socialnämnden att jag skulle få ett medgivande. Från början hade jag medgivande för ett barn 0- 18 månader, men höjde ganska snabbt till 0- 3 år.

Jag har också försökt att få barn via insemination, men av olika anledningar gjorde jag bara ett aktivt försök.

Läs gärna om alltihop på min blog resantillettbarn.wordpress.com
Ni får också gärna maila frågor. Min mailadress är mitt nick här @ live . se (utan mellanrum)

Tack så mkt för ditt svar!
Hann skicka ett mail innan jag såg ditt svar.
Vilken resa du har gjort!*

När de gick igenom ekonomi och nätverk, vilken typ av frågor fick du då? Var det raka frågor som att de vill veta vad man har för inkomst? Jag har ingen direkt hög inkomst men jobbar på en skola med ungdomar. Vad tänker de kring utbildning, kan det vara avgörande? Jag har inte pluggat mer än ett år efter gymnasiet, men fullföljde inte just den utbildningen.

Och gällande nätverk, vad är ett tillräckligt stort nätverk? Kanske lite luddig fråga eller jag vet inte hur jag ska formulera den... men jag har inte jätte många vänner, har några stycken nära vänner. Samt mina föräldrar, ett syskon, och några släktingar som jag är väldigt nära.

Vill de i en utredning oxå vad man haft för tidigare relationer. Tex hur många man varit tillsammans med, hur många man har haft sex med osv. ?

Kanske lite för privat fråga (?), men vad gick din adoption på i runda slängar, kring 100 000?

Enskild adoption och inhemsk adoption är inte samma sak. Det är inte så många här på FL som har nytta av att känna till reglerna för inhemsk adoption i Brasilien eftersom det förutsätter att man måste bo i landet. En enskild adoption finns det däremot några som kan klara. Om man funderar på enskild adoption ska man kontakta MIA.

Det stämmer att dina inlägg var otydliga.

  vet att enskild och inhemsk adopton inte är samma sak!! Men som jag säger har jag vänner som bor i Brasilien som delat med sig av denan information.

men om inlägget är otydligt då är de faktiskt bättre fråga än att ta saker & ting för givet!

Jaa, du, jag vet inte vad det är som har retat upp dig. Du skriver om dina vänner i Brasilien och vad som gäller där. Jag spinner vidare på det och delar med mig av vad jag vet. Det är så samtal brukar gå till, även på ett forum, men det passar tydligen inte dig. Varför? Vad är ditt problem?

Jag har adopterat som ensamstående. Kom hem med min dotter från Vietnam hösten 2009. Nu har jag en ny ansökan hos AC och hoppas få ett barn från Kina. Ekonomi är ju en av delarna i hemutredningen och man måste bedömas ha råd att försörja sitt barn. Överhuvudtaget så bedöms ju ens resurser att bli ensam förälder till ett barn och att ha ett nätverk är en viktig del. Lycka till alla som ger sig in i den här processen. Varje dag fylls jag av lycka, förundran och tacksamhet över att just jag fick bli mamma till den där underbara ungen som sover sött i sin säng just nu!

Någonting jag undrar, av ren nyfikenhet även om jag går lite OT.
Varför är föräldrar till adopterade på olika forum, ofta mer anonyma än föräldrar som har biologiska barn?
det är sällan man ser några bilder på hur adopterade barn ser ut och om första tiden hemma etc som väldigt många med biologiska barn oftare delar med sig av.
Har bara märkt det, fördömer det inte, bara undrar vad det beror på då jag märkt av detta.

 

Jag vet ärligt talat inte varför många människor inte värnar mer om sina barns integritet. Vi adoptivföräldrar är i allmänhet noga med detta, och det tycker jag är bra. Det kanske har att göra med att vi har tränats i ett reflekterande föräldraskap. OBS det är bara en spekulation.

Det finns ju färre adoptivföräldrar, därför syns vi mindre också. Men sen tror jag även det har att göra med att vi värnar om våra barns integritet. Vi vill inte exponera våra barn hur som helst då de redan kommer från utsatta förhållanden. Men jag som är mamma till både ett biologiskt barn och ett adoptivbarn kan inte riktigt svara eftersom jag inte drar mig för att prata om mina barn, däremot lägger jag ALDRIG ut bilder på dem, biologiskt eller ej. De får gott och väl vänta tills de själva vill lägga ut bilder. Äldsta sonen har gett sitt medgivande, men jag tänker ändå inte "visa upp honom" till världen.

När det gällde ekonomin handlar det inte så mycket on HUR mycket man tjänar, utan hur man klarar sig med den inkomsten. Att man har en fast och stadig inkomst som man klarar att balansera en budget på. Även om det tillkommer ett barn. Vi pratade också om hur jag skulle finansiera adoptionen. Det är mycket positivt om du kan visa på ett rejält regelbundet sparande, och att du i god tid börjar spara ihop till adoptionen som utan problem går på 200 000 kr.
Jag tror jag redogjorde för inkomst, tillgångar och skulder.

Angående utbildning tror jag egentligen inte att det påverkar själva hemutredningen så mycket. Det gäller bara att du kan visa på att du har en tillsvidareanställning. Utan det är det så gott som omöjligt att få medgivande, vad jag vet.

Det de vill se är att du har ett nätverk som kan backa upp dig i din föräldraroll. Vad händer om du blir långvarit sjuk? Finns det folk som finns för dig om du behöver stöd och hjälp. Finns det andra vuxna som kan ställa upp för ditt barn, som annars bara har en stabil punkt i livet.

Vi diskuterade förhållanden mm men inte antal eller hur långa, utan mer om det funnits stabila förhållanden. Hur jag tänkte runt detta. Om jag kunde se mig själv i ett förhållande i framtiden. Hon frågade aldrig, vad jag minns, vad jag har för sexuell läggning. Och jag tror att det var medvetet från hennes sida. Hon frågade om jag haft något långvarit förhållande till en man, och om jag kan se mig själv leva med en man i framtiden.

Jag tror, allt som allt, med 2 resor, läkarbesök, utbildning mm att det gick på ca 200 000 kronor. Hade tänkt att jag skulle skriva ner allt och räkna ut exakt vad det blev, men när det väl var dags att räkna, hade jag en liten knatta som tog all min tid, så det blev helt enkelt inte av.

Oj, ursäkta, vad långt det blev.