Känner mig så fruktansvärt kränkt!!! Överreagerar jag?

Du har ju rätt till din känsla, men i mina ögon är "kränkt" helt fel ord i sammanhanget. Jag förstår faktiskt inte alls din reaktion. Känns som att en rimlig reaktion är irritation, men det är bara min åsikt.

Men är det verkligen en katstrof? Måste det här bli en så stor grej?

Det var väl troligen bara obetänksamhet som ligger bakom, inte illvilja. Kan ni inte berätta för dottern på en gång då?

Det var troligen inte överlagt, han tänkte alltså troligen inte igenom eventuella konsekvenser av sitt handlande - obetänksamhet alltså. Jag råder dig att försöka släppa det här. Din reaktion verkar inte vara i paritet med vad som hänt. Du verkar överreagera och det verkar stressa dig. Du kanske bör fundera mindre över hans avsikter och mer över din egen reaktion. Jag menar inte att förringa dina känslor, men inget gott lär väl komma ur att du ska bära på agg för alltid över något som troligen bara var ett misstag.

Alltså, tidigt i denna tråden fördes en ganska konstruktiv diskussion med TS, ni kanske borde läsa den? TS verkar ha förstått att hennes reaktion var en aning överdriven men hon har ju såklart rätt att reagera. Det blir så absurt att det fortfarande droppar in en massa nedlåtande kommentarer, som redan skrivits hundra gånger om.

Möjligt. Blir bara lite löjligt att det fortsätter med flera hundra inlägg som säger i princip samma sak i raljant ton.