Tack det samma! Hoppas att dottern lyckas hållas borta från nyheten tills ni får berätta! :)
msmalin: Jag skrev precis det i en annan tråd, att vissa tycker vi inte skulle berättat nu i v.17.. Men teoretiskt kan barnet dö dagen den föds eller dagen efter den delen men det är ju inget man kan utgå från. Man kan utgå ifrån att risken är BETYDLIGT mindre efter v.12 och jag skulle aldrig berätta för mitt barn innan den mest uppenbara risken är över.
floppan2008: Nej de är inte mer komplicerade men jag känner iallafall att kan jag undvara mitt barn något som ändå är rätt svårt att förstå i slutänden och kanske ger lite ledsenhet, så gör jag det så gott det går. Men man kan inte skydda dom för alltid heller. Man får känna vad som är bäst för en själv :)
Nä, man får väl känna av sina nära lite granna, jag vet att mina familjemedlemmar aldrig skulle storma förlossningen (jag var 17 och mina föräldrar, trots att jag var omyndig ringde fint och frågade innan om/när de fick komma) och aldrig berätta något som jag sagt som uppenbart är något som inte är officiellt. Men så är inte alla familjer/vänner.
Så nästa gång får ni nog iallafall tänka en gång till innan ni berättar för någon alls eftersom det uppenbarligen inte gick bra denna gång.
Sov gott! :)
Fast de vill ju inte inte fira med dom för att straffa dom utan för att deras barn inte ska råka säga till dottern vilket jag anser kan bli en konstig situation för BÅDA barnen.
Jag har svårt att förstå hur folk inte kan förstå att det är BETYDLIGT större risk att något händer första 3 månaderna än efteråt. Första 3 månaderna pratar vi om en risk på dryga 20% vilket minskas och minskas ju längre man går. Är en jävla skillnad på en risk på 20% än på 3%.
Betyder ju inte att de där 3% inte ska hända, har varit med om att något med 1% risk hänt så det är jag medveten om.
Men 20% innebär att 1 av 5 personer får missfall innan 3 månader passerat, det är en uppenbart större risk som iallafall jag tycker är onödig att utsätta ett litet barn för.
Jag är glad att vi inte berättade för dottern på en gång eftersom jag fick opereras i v.7. Att hantera min egen sorg var nog och TS barn är inte mycket mindre än mitt barn.
Sen kan vad som helst hända när som helst, så man kan ju inte skydda barnen för all evighet. En bebis kan dö såväl dagen innan beräknad förlossning som dagen efter den föds. Men eftersom den procentuella risken är mindre för det, så är det inget iallafall jag tänker utgå ifrån ska hända.
Så jag har full förståelse att hon inte vill berätta nu, oavsett hennes ordval i rubriken :P
Ja jag minns att jag vart irriterad när min dåvarande släppte av oss hemma (jag snittad tre dagar innan, mjölk som läckte igenom i bilen och bebisen) och åkte och hämtade sin lillasyster och mamma.. Vafan, hann knappt byta den mjölkiga tröja. Tyckte hela situationen var jobbig!
Mamma och pappa kom till BB men frågade först, där har man ändå inte mycket att göra i tre dagar. Sambon var hemma så jag var glad över sällskap. Men just att jag knappt hann hem själv var jobbigt. Medan andra tycker helt tvärtom såklart. Det måste man få känna själv eftersom man förmodligen fortfarande har ont och känner sig ofräsch med avslag osv :P