Ensampappan

Äldre 2 Jan 18:58

110 svar

Kvinnor och uppfostran

Provokativ rubrik kanske, men så här är det.

Jag är frånskild sedan några år med två barn, flicka 8 år och pojke 6 år. Den största anledningen till skilsmässan var att vi inte kom överrens om hur det skulle fungera i vardagen med uppförande, uppfostran och dylikt. Min uppfattning var (och är) att barn behöver ramar och regler och självklart en massa kärlek. Exfruns uppfattning var bara en massa kärlek (mycket bra) men inga gränser samt tillåtande av en massa trams som går bort helt för min del.

Har träffat en ny jättebra tjej på alla vis. MEN. Hon har ingen koll på sina två killar 6 och 8 år. Inte mycket gränser, ramar eller elementär uppfostran enligt min mening. Detta är det enda som ställer till det för oss även om vi inte bor ihop eller ses jättemycket med barnen. Jag kan inte låta bli att säga till hennes barn och hon blir sur för det. Det har varit nära att ta slut pga detta.

De flesta av hennes ensamstående tjejkompisar har inte heller koll på sina pojkar.

Vad är detta?

Vill mammor vara "snälla" genom att inte sätta gränser och tillrättavisa? I de här fallen handlar det om högutbildade kvinnor med bra jobb.

Jag kan tillägga att jag har ett arbete där jag alltför ofta stöter på ungdomar som det har gått snett för. Det är ofta pojkar till ensamstående mammor.

Jag behöver stöttning och kloka synpunkter i ämnet.

Tack!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-01-02 22:13
För er som inte orkar läsa allt i tråden kan jag sammanfatta analyserna här:

Långt ifrån alla kvinnor är så här. (Puuuh, vilken tur). När det gäller de kvinnor som trots allt är så här har jag i mina val av demm att skylla på

1. min egen mamma,

2. min borgerliga konservativa uppväxt och bakgrund samt sist men inte minst

3. mina uppenbart omedvetna mönster vid val av kvinnor.

MalinEddie

Äldre 2 Jan 20:42

#11

Flickan och kråkan skrev 2013-01-02 20:38:17 följande:

Ja, det är "för mycket" begärt. Jag hotar inte mina barn med att "Antingen får pappa ge eller så får du inget". Jag stöttar däremot pappan i den självklara situationen genom att säga att jag sitter vid bordet och att pappa är den som tar fram mjölken eftersom han redan är vid kylskåpet. Huruvida mina barn sedan vill dricka den eller inte är upp till dem.

Nej, själv skulle jag inte hota heller. Håller helt med dig om man av någon anledning måste ge barnen mjölken när de är så pass gamla. Själv ser jag dock inte varför de inte kan ta den ur kylskåpet själva och hälla upp vid 6 och 8 års ålder?

Avskyr CIO-metoder.

Flickan och kråkan

Äldre 2 Jan 20:45

#12

MalinEddie skrev 2013-01-02 20:42:05 följande:

Nej, själv skulle jag inte hota heller. Håller helt med dig om man av någon anledning måste ge barnen mjölken när de är så pass gamla. Själv ser jag dock inte varför de inte kan ta den ur kylskåpet själva och hälla upp vid 6 och 8 års ålder?

Det är klart att de kan hämta den själv i den åldern, men jag tycker att det hör till allmän hyfs att när man själv står precis vid något som någon frågar om kan ge det till personen i fråga. Den hjälpen ger vi vuxna ju varandra också. Det logiska i sammanhanget är att pappa som står vid kylskåpet lyfter den till bordet där alla sitter och sedan är det upp till den som vill ha att ta.

mandelblomma

Äldre 2 Jan 20:46

#13

Natulcien skrev 2013-01-02 19:46:08 följande:

Att "ungdomar som det har gått snett för" ofta bor med en ensam mamma beror inte på att mammor har svårt att uppfostra, utan på att det är vanligare att en kvinna lämnas ensam med ett barn än att det drabbar en man. Tyvärr.
Så det har alltså att göra med att det ofta är tuffare för ett barn att leva med endast en förälder inte att föräldern råkar vara en mamma...

Sättet att uppfostra har inget med kön att göra, utan med personlighet.

kloka ord

Ernst Hugo skrev 2013-01-02 20:29:49 följande:

Har du stöd i kliniska studier för det du säger?

Jag är övertygad om att pojkar som inte har en manlig förebild under uppväxten som är värd namnet kommer kan få problem om de inte har andra sociala sammanhang. Samma sak kanske gäller för kvinnor men då den situationen är betydligt ovanligare så är det svårare att säga.

Kärlek och tillit är det viktigaste, det är dock inte detsamma som kravlöshet.

min son ( o dotter) är uppvuxna utan sin pappa, men det finns ju oftast tack o lov andra män omkring dem.
har så gjort även hos oss ( morfar, farbröder, morbröder etc)
Men de har ju inte fostrat mina barn utan den biten stod ju jag för.
Förebilder utanför familjen på så sätt fostrar nog väldigt sällan någon annans barn utan är just förebilder och stöd

Natulcien

Äldre 2 Jan 20:49

#14

Ernst Hugo skrev 2013-01-02 20:29:49 följande:

Har du stöd i kliniska studier för det du säger?

Jag är övertygad om att pojkar som inte har en manlig förebild under uppväxten som är värd namnet kommer kan få problem om de inte har andra sociala sammanhang. Samma sak kanske gäller för kvinnor men då den situationen är betydligt ovanligare så är det svårare att säga.

Kärlek och tillit är det viktigaste, det är dock inte detsamma som kravlöshet.

En manlig förebild kan man ha även om man saknar en pappa. Och man kan ha en kvnnlig förebild även om man saknar en mamma.

Kravlöshet är dåligt, men inget kvinnligt.

Tow2Mater

Äldre 2 Jan 20:51

#15

Enligt #5 tycker jag ni borde kunna motas nånstans mittemellan. Klart mjolken ska ges av pappa om han nu redan är vid kylen, men allt annat. Måste det alltid vara en av de två extremerna "kakor o godis närsomhelst och hursomhelst alltid" eller "kakor o godis bara på lordagar/ kalas", etc? Det finns ofta ett mellanting som heter "ibland, men ibland inte".

Dina08

Äldre 2 Jan 20:53

#16

Hos oss är det ombytta roller, speciellt runt maten. Där ska det lagas olika rätter, inte krävas hjälp osv osv enligt min man. Han verkar tro att stora barn kan svälta ihjäl när det finns mat i kylen. Men samtidigt som jag tror på gränser och lagom krav så tror jag att man kan vara för hård och göra barnen hämmade eller få ett sjuhelsikes tonårsuppror, så det är en balansgång. Man måste släppa dem mer och mer vartefter de kan ta ansvar.

Ernst Hugo

Äldre 2 Jan 20:54

#17

mandelblomma skrev 2013-01-02 20:46:14 följande:

kloka ord
min son ( o dotter) är uppvuxna utan sin pappa, men det finns ju oftast tack o lov andra män omkring dem.
har så gjort även hos oss ( morfar, farbröder, morbröder etc)
Men de har ju inte fostrat mina barn utan den biten stod ju jag för.
Förebilder utanför familjen på så sätt fostrar nog väldigt sällan någon annans barn utan är just förebilder och stöd

Vilken betydelse dessa manliga förebilder egentligen haft i dina barns fostran märker de/du först om en sisådär 20 år och det är säkert till det positiva

Är själv uppfostrad med få manliga förebilder och många kvinnor runt mig. Nu först efter 40 när jag är trygg i min manlighet kan jag se fördelarna av att ha haft så stor inblick i det "kvinnliga"

Ja, jo jag skiljer på manligt och kvinnligt. Dock inte på ett debilt Marianne Ahren-vis där steroptyper kring ur-krafter staplas på varandra. Dock tror jag på att eftersom det finns kemiska skillnader så finns det även biologiska och antropologiska sådana.

Postbanken, postbanken, pooostbanken....

mandelblomma

Äldre 2 Jan 21:02

#18

Barnet: Jag vill ha mer mjölk.

Pappa (som står vid kylen): Ja, här ska du få.

Barnet: NÄÄE, MAMMA ska ge!

Mamman (som sitter vid bordet) gör som barnet säger!

Pappan tycker att Mamma ska säga: "Antingen ger pappa dig mjölk eller så får du vara utan".

Är det för mycket för mycket begärt?

* Olika beroende på vilken strid jag vill ta.
Sent efter jobb/dagis skulle jag kunna göra det, för att ingen vinner på att starta ett krig.
Men oftast skulle jag bara säga att nu står pappa vid kylen, vill du ha mjölk får du ta den mjölk han ger dig.
men som sagt var, lite beroende på hur situationen ser ut runtomkring och ålder på barnet.
Men en enkel regel för mig själ är att om jag inte orkar ta hela striden så kan jag faktiskt undvika den utan prestigeförlust.

--------

Flickvännen låter barnen gå och ta glass, kakor och vad som i köket utan en tanke på fasta mattider, bra mat, att barnen inte blir hungriga vid lunch, middag etc. För mig är det hyfsat fasta måltider med frukost, lunch och middag som gäller. Frukt / smörgås och mjölk el dyl till mellanmål. Godis på lördagar, kalas, jul och likanande högtider.
*Jag är inte millimeter noga med dagar om godis och glass, men i grunden har vi en nyttig sund matsyn.
Jag skulle däremot aldrig neka ett barn ett extra mellanmål om han/ hon är hungrig på fel tid.
En macka/ frukt eller fil är alltid ok att ta oavsett.

X och flickvän har inte ordning på läggningstider. Alldeles för sena tider så att barnen blir trötta med allt vad det för med sig.
*Nu jobbar vi lite oregelbundna tider i familjen så det är kanske ganska naturligt att även barnen har mer hattiga tider. Inget de lider av eftersom de nästan alltid då får sovmorgon dagen efter en sen kväll ( de är 4 år)
Tonåringarna lägger sig själva ;)

Flickvän har alltför länge tolererat dåligt språk vid och utanför matbordet. Svärord, bajsprat etc.
*Svärord är inte ok och vi pratar mycket om det. med tonårsbarn som slinter på tungan när småsyskon är med gör det svårare.
bajsprat vad menar du med det?
I en viss ålder tramsas och flamsas det just om det vilket kan ses som ganska naturligt. Sen får man ju dra en gräns och toleransen beror också på ålder av barnen,

Flickvän låter barnen springa runt inne och leva rövare i stället för att låta dem göra det utomhus.
*Mina 4 åringar springer inomhus...men blir det för stojigt så får de gå ut eller leka något lugnare.

X och flickvän låter barnen tjata sig till sina krav.
*ja det har nog hänt även om jag är ganska hård.

Flickvän låter barnen få i stort sett allt de pekar på i form av leksaker och rent skräp.
*OK det gör jag inte. De får spara i hop mycket själva och vi pantar burkar med dem, spar godispengen etc för att de ska lära sig att allt kostar.

Överhuvudtaget har "mina kvinnor" inte haft några bra rutiner, ramar och regler kring barnen.
*Min erfarenhet är att många män har mer svårt för stoj och stim och lättare blir irriterade på vad som många gånger anses som vanligt barnstoj.
Jag menar inte skrik, spring inomhus och allmänt taskig attityd.
Hur gör ni nu när ni skilt ert barn och fostran?
Blir det inte väldigt svårt om ni tycker olika ?

MalinEddie

Äldre 2 Jan 21:05

#19

Flickan och kråkan skrev 2013-01-02 20:45:53 följande:

Det är klart att de kan hämta den själv i den åldern, men jag tycker att det hör till allmän hyfs att när man själv står precis vid något som någon frågar om kan ge det till personen i fråga. Den hjälpen ger vi vuxna ju varandra också. Det logiska i sammanhanget är att pappa som står vid kylskåpet lyfter den till bordet där alla sitter och sedan är det upp till den som vill ha att ta.

Självklart. Jag var tvungen att läsa om. Jag fick känslan av att allt handlade om att serva barnen men där var ju faktiskt pappan just vid kylen. Mina barn kan ibland säga "jag vill ha mjölk" och då svarar jag med "ja visst, ta ett glas mjölk" eller något liknande. Jag står sällan vid kylen när de ber om det. De tar själva mellan mål, vid måltider står mjölken framme. Hade jag varit TS hade jag troligtvis ställt mjölken på bordet med glas och sedan hade det varit upp till barnen.

Avskyr CIO-metoder.

mandelblomma

Äldre 2 Jan 21:06

#20

Ernst Hugo skrev 2013-01-02 20:54:21 följande:

Vilken betydelse dessa manliga förebilder egentligen haft i dina barns fostran märker de/du först om en sisådär 20 år och det är säkert till det positiva

Är själv uppfostrad med få manliga förebilder och många kvinnor runt mig. Nu först efter 40 när jag är trygg i min manlighet kan jag se fördelarna av att ha haft så stor inblick i det "kvinnliga"

Ja, jo jag skiljer på manligt och kvinnligt. Dock inte på ett debilt Marianne Ahren-vis där steroptyper kring ur-krafter staplas på varandra. Dock tror jag på att eftersom det finns kemiska skillnader så finns det även biologiska och antropologiska sådana.

de är 20 och 17 år nu och jag är fullt övertygad om att de varit bra för både sonen och dottern att ha manliga förebilder i sin uppväxt eftersom de inte hade pappan.
Men de förebilderna har inte fostrat barnen, de biten stod på mig.

Kvinnor och uppfostran

INNEHÅLL