Ensampappan

Äldre 2 Jan 18:58

110 svar

Kvinnor och uppfostran

Provokativ rubrik kanske, men så här är det.

Jag är frånskild sedan några år med två barn, flicka 8 år och pojke 6 år. Den största anledningen till skilsmässan var att vi inte kom överrens om hur det skulle fungera i vardagen med uppförande, uppfostran och dylikt. Min uppfattning var (och är) att barn behöver ramar och regler och självklart en massa kärlek. Exfruns uppfattning var bara en massa kärlek (mycket bra) men inga gränser samt tillåtande av en massa trams som går bort helt för min del.

Har träffat en ny jättebra tjej på alla vis. MEN. Hon har ingen koll på sina två killar 6 och 8 år. Inte mycket gränser, ramar eller elementär uppfostran enligt min mening. Detta är det enda som ställer till det för oss även om vi inte bor ihop eller ses jättemycket med barnen. Jag kan inte låta bli att säga till hennes barn och hon blir sur för det. Det har varit nära att ta slut pga detta.

De flesta av hennes ensamstående tjejkompisar har inte heller koll på sina pojkar.

Vad är detta?

Vill mammor vara "snälla" genom att inte sätta gränser och tillrättavisa? I de här fallen handlar det om högutbildade kvinnor med bra jobb.

Jag kan tillägga att jag har ett arbete där jag alltför ofta stöter på ungdomar som det har gått snett för. Det är ofta pojkar till ensamstående mammor.

Jag behöver stöttning och kloka synpunkter i ämnet.

Tack!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-01-02 22:13
För er som inte orkar läsa allt i tråden kan jag sammanfatta analyserna här:

Långt ifrån alla kvinnor är så här. (Puuuh, vilken tur). När det gäller de kvinnor som trots allt är så här har jag i mina val av demm att skylla på

1. min egen mamma,

2. min borgerliga konservativa uppväxt och bakgrund samt sist men inte minst

3. mina uppenbart omedvetna mönster vid val av kvinnor.

Takex

Äldre 3 Jan 09:17

#51

Jag kan tänka mig att som mamma med huvudansvar så blir man trött. Ramar och struktur i all ära men man är inte mer än människa. Att konstant vara på, tjata och annat måste verkligen ta på krafterna speciellt om man kanske själv inte tyckte det var hela världen just då eller inte har ORK till att tycka det. Nu är min son bara 3 månader men det var stunder i början när jag var så otroligt trött att jag blev som en likgiltig maskin när han för 85:e gången bajsade i blöjan fast jag precis bytt och precis fått honom att somna.

Så tänker jag lite när jag försöker se på det hela. Har man då inte den sortens kanske bossiga? eller vad jag ska kalla det, personligheten tror jag det blir ännu tuffare!

Vinterankan

Äldre 3 Jan 09:46

#52

Nu kanske dina flickvänner är extremmjäkiga men det finns ju faktiskt andra sätt att uppfostra sina barn på än precis så som du gör. Jag använder mig av väldigt lite ramar och regler, min sambo hade tydliga ramar och regler förut men efter att vi har pratat om det så är han nu mer som mig. Det var helt enkelt så att många av hans regler fanns där utan orsak och tanke bakom och eftersom att vi själva är väldigt flexibla så känns det fel att helt behöva ändra våra personligheter bara för att få tydlighet och struktur. Så vi har inte så fasta mattider. Om hon blir väldigt hungrig och maten inte alls är på gång så får hon en macka och så kanske vi skjuter lite extra på middagen (som är någon gång mellan 17 och 19.30). Godis och sötsaker är alltid ok att fråga om, men man får inte tjata. Hon kan få sådant vilken dag som helst i veckan men vi har å andra sidan inget lördagsgodis och hon får bara ta några få bitar lösgodis, typ 3-5 stycken. Om hon tjatar säger vi ifrån men vi berömmer också när hon inte tjatat, inte varje gång men om hon har haft en längre period med bara frågor och inget tjat så säger jag "vad duktig du är som inte tjatar, det gör mig glad". Om man säger ifrån om något och hon frågar varför så förklarar jag varför istället för att bara säga något om att det är så för att jag säger så. Vi säger aldrig till "nu är det läggdags" utan vi förbereder alltid med att först säga "snart är det läggdags" så att hon är beredd när man sedan säger till att det är dags att lägga sig. Vår dotter är 4 och duktig på att lyssna på vad man säger, bra på att anpassa sig till att det är olika regler på olika ställen och väldigt flexibel med mat- och läggtider så det är lätt att anpassa henne till andra tider om man är bortbjuden eller är med en familj som har fasta tider så är det inga problem att följa dem familjens tider. Jag kan tänka mig att du skulle tycka det var hemskt att leva med mig men jag får finfina barn ändå trots att min enda regel jag egentligen håller på är att man aldrig ska få tjata sig till någonting.

Putt B

Äldre 3 Jan 09:51

#53

Har inte läst igenom alla svar du fått.. men håller med dig.. det måste finnas tydliga regler och ramar för hur man ska uppföra sig och vad som gäller...
Självklart ingen diktatur, men om man låter ungar hålla på hur dom vill så fungerar inget... har haft förhållande som kraschat pga just detta...

Självklart ska man ta hänsyn till barnen och deras viljor, men det är barnen som ska anpassa sig till de vuxna och de regler som finns.. inte tvärtom..

Har sett och upplevt många som låter barnen bestämma vad som ska gälla.. och där råder total anarki...

Ensampappan

Äldre 3 Jan 10:04

#54

Vinterankan skrev 2013-01-03 09:46:54 följande:

Nu kanske dina flickvänner är extremmjäkiga men det finns ju faktiskt andra sätt att uppfostra sina barn på än precis så som du gör. Jag använder mig av väldigt lite ramar och regler, min sambo hade tydliga ramar och regler förut men efter att vi har pratat om det så är han nu mer som mig. Det var helt enkelt så att många av hans regler fanns där utan orsak och tanke bakom och eftersom att vi själva är väldigt flexibla så känns det fel att helt behöva ändra våra personligheter bara för att få tydlighet och struktur. Så vi har inte så fasta mattider. Om hon blir väldigt hungrig och maten inte alls är på gång så får hon en macka och så kanske vi skjuter lite extra på middagen (som är någon gång mellan 17 och 19.30). Godis och sötsaker är alltid ok att fråga om, men man får inte tjata. Hon kan få sådant vilken dag som helst i veckan men vi har å andra sidan inget lördagsgodis och hon får bara ta några få bitar lösgodis, typ 3-5 stycken. Om hon tjatar säger vi ifrån men vi berömmer också när hon inte tjatat, inte varje gång men om hon har haft en längre period med bara frågor och inget tjat så säger jag "vad duktig du är som inte tjatar, det gör mig glad". Om man säger ifrån om något och hon frågar varför så förklarar jag varför istället för att bara säga något om att det är så för att jag säger så. Vi säger aldrig till "nu är det läggdags" utan vi förbereder alltid med att först säga "snart är det läggdags" så att hon är beredd när man sedan säger till att det är dags att lägga sig. Vår dotter är 4 och duktig på att lyssna på vad man säger, bra på att anpassa sig till att det är olika regler på olika ställen och väldigt flexibel med mat- och läggtider så det är lätt att anpassa henne till andra tider om man är bortbjuden eller är med en familj som har fasta tider så är det inga problem att följa dem familjens tider. Jag kan tänka mig att du skulle tycka det var hemskt att leva med mig men jag får finfina barn ändå trots att min enda regel jag egentligen håller på är att man aldrig ska få tjata sig till någonting.

Du får säkerligen finfina barn, möjligen med lite mer karies än mina

Du och jag skulle dock vara en katastrof som föräldrar tillsammans! Bra dock med "snart är det läggdags"! Det använder jag i alla sammanhang, dvs förbereder barnen på vad som ska hända om en stund, senare i dag, i morgon osv.

Ensampappan

Äldre 3 Jan 10:10

#55

Takex skrev 2013-01-03 09:17:13 följande:

Jag kan tänka mig att som mamma med huvudansvar så blir man trött. Ramar och struktur i all ära men man är inte mer än människa. Att konstant vara på, tjata och annat måste verkligen ta på krafterna speciellt om man kanske själv inte tyckte det var hela världen just då eller inte har ORK till att tycka det. Nu är min son bara 3 månader men det var stunder i början när jag var så otroligt trött att jag blev som en likgiltig maskin när han för 85:e gången bajsade i blöjan fast jag precis bytt och precis fått honom att somna. Så tänker jag lite när jag försöker se på det hela. Har man då inte den sortens kanske bossiga? eller vad jag ska kalla det, personligheten tror jag det blir ännu tuffare!

Jag tror att ett konsekvent förhållningssätt är A och O när det gäller barnuppfostran. Det är givetvis enklare för stunden att ge efter men då lär sig barnet att det fungerar att tjata sig till saker/ bete sig dåligt för att få sin vilja igenom. Om man är konsekvent från början blir det mycket lättare på sikt. På mina pappaveckor flyter det på väldigt smidigt. X-frun/mamman har däremot problem och beklagar sig ibland över dem. Ett halvår efter separationen sade hon att jag nog hade rätt i mycket när det gäller rutiner och regler.

kitkat

Äldre 3 Jan 10:12

#56

Wilner skrev 2013-01-03 00:11:19 följande:

Nu handlar den här tråden om kvinnor och män och inte om dig. Vi vet via forskning att kvinnor är mer överbeskyddande i sitt föräldrarskap än män. Dessutom vet vi att de som växer upp utan närvarande pappa löper extremt mycket större risk att hamna i fängelse.

Fast jag tillhör den ena kategorin. Och jag uppfattar inte tråden att det handlar om att vara överbeskyddande. Man kan ha tydliga gränser och ändå vara överbeskyddande. Jag uppfattar tråden som att den uppmanar till diskussion kring huruvida kvinnor har svårt att sätta gränser åt sina barn. Sen tycker jag att man drar det lite väl långt om man ska prata om att barn till ensamstående mammor får kriminella barn. Har aldrig hört om det sambandet. Men min C-uppsats handlade om ungdomskriminalitet och där diskuterade jag att frånvarande föräldrar har större risk att få barn med attention seeking behavior. Och betryggande faktorer är att se sina barn, höra dem och finnas där för dem.bla.

Takex

Äldre 3 Jan 10:13

#57

Ja alltså jag har själv ADHD så jag fungerar precis som du, det är det enda som fungerar på mig och så jag uppfostrades. Men nu handlade det mer om att jag försökte se det från ett annat perspektiv, det som du frågar om.

Ensampappan

Äldre 3 Jan 10:24

#58

Det här kan vara svaret www.femalebalanceshop.com/kaos-i-kvinnohjarnan (Som många har förstått tycker jag att det är lite roligt att provocera också...

Flickan och kråkan

Äldre 3 Jan 10:24

#59

Generellt tror jag att det är bra att fundera över VARFÖR man har en massa regler. Det kräver ju faktiskt lite tankekraft att fundera ut vilka värderingar det är man vill föra vidare till sina barn.....för det är ju det det handlar om, inte antalet regler eller i detalj vilka. Regler av tradition eller av slentrian är ju rätt tramsigt.

Jag sätter egentligen gränser utifrån följande tre saker:

1. Deras egen och andras direkta säkerhet.

2. Min egen integritet. Gränssättning kring den egna integriteten är inte fast utan beror på situation och den egna sinnesstämningen i stunden.

3. Mina grundläggande värderingar (viktigast här är att man aldrig medvetet gör illa någon annan på någotvis). Punkt två ovan är ju en del av dessa. Jag vill ju att även mina barn ska lära sig att sätta gränser kring sin egen integritet på samma sätt.

Fridayyy

Äldre 3 Jan 10:28

#60

Wilner skrev 2013-01-02 23:51:09 följande:

Kvinnor tänker för det mesta kortsiktigt. De förstår inte att bristen på gränser får konsekvenser för barnet på sikt. Eftersom kvinnor har dessa tendenser är det extra viktigt som man att gå in och agera och sätta upp regler. Det är ingen slump att de som växt upp utan närvarande pappa är enormt överepresenterade på fängelser.

Men det har väl mer att göra med att barnet saknar pappa, för annars borde vi även se kvinnor utan närvarande pappa i fängelserna. Tror inte det handlar så mycket om att det saknas regler.

Kvinnor och uppfostran

INNEHÅLL