Gbp operation!! ?

Det jag fått förklarat för mig är att magsäcken är kvar för att skicka ut magsaft.

Ont efteråt hade jag inte direkt. Det kom senare ist.

Inga större komplikationer mer än att jag inte kan äta särskilt mkt, inte kan dricka vatten, tarmvred magkatarr från helvett som krävt morfin på akuten och nu fått en kraftig anemi.

Fysiskt var denna op en nitlott.

Har gått ner runt 65kg och har väl typ 20 kvar som jag ska ta tag i så fort kroppen orkar vara vaken mer än 2 timmar i stöten.

I västragötaland blir man nekad om man inte gått ner, har gjort VFU på den avdelning där dom opade och fattades det nåt kilo så vad det ingen fara men var det mycket så räknade man med att levern inte krympt tillräckligt.

Då kan open bli mer riskfylld och ev. kan den inte göra med titthål då man lyfter levern med et hake för att komma år med instrumenten.  

GosisMamman: Jag beklagar att du fått så mycket komplikationer, bra att du berättar då det är bra att se båda sidorna av  myntet. När opades du? Hoppas det blir bättre!

Det är ju magsaft i magsäcken men också hormoner och liknande som blir till där så den är bra att ha..  

Men du klarar av att gå ner, det är om man läser på forumet, och så även min egen största ångest, trodde aldrig jag skulle klara av det!

Det var en hemsk tid, fyra veckors flyt, men det gick

Jag motiverade mej med att det var sista gången jag gjorde nåt sånt, satte upp en kalender på kylen och kryssade av varje dag.

Sedan gnällde jag av mej på forumet så inte maken skulle få alla frustration!    

  

Vet man???

Nej, så här skulle det aldrig bli sa de. Jag och sambon har ändå suttit och pratat i timtal om detta, om vilken bild DE målade upp.

"Man kommer kunna äta lite av varje" osv. Jag kan äta lite av lite.

Jag önskar de varit lite mer ärliga. Det tog dem ett år att äntligen tro på att jag fick sådana kramper i nedre magen (som mensvärk ungefär) av vatten, då hade fler klagat på det.

Ja du, anemin gör att jag har sämre fysik nu än innan, men det vänder sakta men säkert med vissa bakslag. Gå upp för trappor är för jobbigt. Så just nu är inget bättre. Jag har alla symptom skulle jag tro förutom de allra allvarligaste.

MEN jag är ju glad samtidigt att jag äntligen hittat felet. Trodde mina lungor kollapsat och att jag fått nåt fel på hjärnan när jag inte kunnat andas utan ett tryck över bröstet och att det varit tungt, eller när jag inte kunnat vrida huvudet och behövt krycka för att inte tappa balansen.

Sen värken.. Fibro liksom.. Kul!

Men det är ju lättbotat om nu det inte strulat till sig med järnampullerna som kan i värsta fall får betala själv, har 3 stycken kvar att få och de kostar 2000kr styck (nåt med tillverkaren och rabatt) Satt och grät på apoteket sist innan de lyckades snirkla runt det den gången.

Annars kan jag röra mig mer obehindrat, jag kan ligga på knä och ja, jag är mer rörlig.

Men helt seriöst så var det riktigt jävla jobbigt i början när jag gått ner för jag höll på att skära av mig knäna!!

INGEN hade varnat mig för att man liksom hade ben under där *s*

Och armhålorna, tog ett tag innan jag knixa till det å lärde mig å inte kom ut med tofsar under armarna. Innan var mina armhålor liksom mer utbuktande, nu buktar de inåt.

Sova på sidan var bökigt ett tag, innan jag vande mig, för knäna skavde..

Sådana små kul grejer har dykt upp liksom..

Allt som allt trots en del andra hälsoproblem (lunginflammationer i våras pga att det läkt från magsäcken misstänkte de) så skulle jag aldrig vilja göra tillbaka min op om det nu hade gått.

Det enda jag önskar är att jag fick rätt info från start, för att behöva uppfinna hjulet om och om igen har inte varit kul.

Samt att nån enda trovärdig skulle ha sagt att det blir bättre, sakta men säkert tills du kan hantera det.

Har själv briefat 4-5 stycken inför deras op genom att ge dem min bild av det men inte avrått dem, de har alla valt open och alla har tackat mig efteråt för att jag varit så brutalt ärlig.

Bla bla

Konstaterar iaf en sak.. Jag var snyggare naken som extremt fet *s* Men nu har jag anmält barnet till babysim, jo tjena, och då ska ju jag tydligen va med *plask*

Måste fråga.. Kan du inte smygstarta redan nu med lite flyt?

Jooo, känner igen det där väl, att JAG gjort detta... Som alltid  "misslyckats" innan?

Självkänslan kommer igen -till en viss del, men man måste jobba på den. du klarar det, tänk att detär sista gången du gör detta!

Och skriv här-gnäll av dej! 

Har de även berättat det som skett dessa tjejer?

För sånt här ska man också räkna med?

trasdockanlinda.blogg.se/category/andras-berattelser.html

Det är ganska okänsligt att påstå att man vetat om vilka följder det blir när man inte fått rätt info.

Jo fast vi pratar ju inte leva kontra dö utan vilket sorts liv man lever om man drabbas värst.

Nej, de tjejerna har inte fått veta. Det kan jag sätta en miljon på. Och de 3 som beskrivs är knappast ensamma.

Jag menar inte att man ska avstå men man bör veta bägge sidor och de talar ingen kirurg något om.

Ja, det är dina tankar om open, andra gör andra värderingar.

Så du talar för alla som opats sig i Skåne? Att alla dem blivit helt rätt informerade.

Låter ju jättefint!

Men det är de facto så att sjukhusen har olika riktlinjer . En del får äta knäcke direkt, andra ska vänta tex. Bara så enkla saker.

En del ska flyta 4 veckor och sluta röka och gå ner i vikt x antal kilon medans andra inte har något alls av detta. Finns de som inte flutit alls och det går jättebra iaf.

Jag hade också ssk och dietiskt och kirurg på mötena men man utelämnade då tydligen alla de här komplikationerna som beskrivs i länken jag la in.

Att du var 13 säger ju inte mycket efter man inte vet din ålder ;)

Man kan aldrig vara 100% säker på något. Men om du är det så är det ju toppen!

Lycka till med din kommande operation! Jag har varit opererad i över två år nu och har inte haft några komplikationer. En hel del är annorlunda efter operationen: jag måste dricka mycket mer för att inte känna mig uttorkad (ca 3 liter i småklunkar utspritt över dagen), jag måste ständigt planera matintaget, jag kan inte dricka alkohol, alvedon och andra värktabletter verkar bara en timme på mig, jag orkar inte träna lika hårt som innan operationen (!) och har förlorat en hel del muskelmassa (jag vinner inte direkt några matcher i armbrytning längre...). En massa småsaker alltså, men den största skillnaden är ändå att jag har tappat 77% av min ursprungliga övervikt och har ett mycket hälsosammare liv idag.