Hur mycket är för lite att ge sitt barn i bröllopspresent?

Känns som om vissa gifter sig enbart för att få pengar och saker i bröllopsgåva.
Tycker det är småaktigt att bli besviken över summan. Det är väl inte meningen att gästerna ska bekosta eran bröllopsresa, har ni inte råd att åka på den utan bidrag så sparar ihop ett par år och åk sedan.
Att du inte skäms ts!!!!

Om de inte hjälpte till på bröllopet (antingen med arbetskraft eller ekonomiskt) och inte har någon slags ekonomisk kris tycker jag 1000:- var snålt.

Vi fick visserligen inget alls av svärföräldrarna när vi gifte oss men då hade vi sagt att vi inte förväntade oss gåvor (har varit tillsammans länge). Men en blomma eller så hade ju varit trevligt att få som "lyckönskning".

Jag fattar heller inte funderingen faktiskt. Människor är olika, inget nytt med det..?

När vi gifte oss så erbjöd sig mina föräldrar (skilda) att dela på kostnaden för bröllopsmiddagen. Det var en enklare variant, men på restaurang. För att kunna bjuda båda våra familjer gick det på 10 000 nästan och det delade de alltså på. Jag var helt chockad, hade ingen tanke alls på att de skulle bidra med nåt alls, tycker att det var vårt jobb. Sen toppade pappa (som har det lite bättre ställt) med att bjuda oss på en bröllopsresa (billigare variant av vissa anledningar men väldigt fint, blev aldrig utnyttjad...) samt boka bröllopssviten under natten vilket gick på ytterligare några tusen (utnyttjades ju knappt för vi gick ju aldrig och la oss nästan...).

Makens föräldrar gav inget alls till oss. De betalade för sitt och två av makens syskons (med familjer) boende, i campingstugor på samma ställe som middagen var. Syskonen hanterar inte pengar så bra... En bror och hans familj skulle betala själv, och det slutade med att de åkte både hit och hem samma dag för de ville inte vara kvar - rastlösa människor. Det kostade säkert några tusen totalt för resten att bo där en natt samt ta sig fram och tillbaka, men det handlar inte om några stora summor.

I present av mina syskon fick vi småsaker, och samma av hans. Inget som kostat mer än 300-500 kronor MAX per person eller par (samma nivå ungefär).

Det är ju helt oväsentligt. Alla kom! Det gjorde också alla våra kompisar utom två par. De skickade inget. Av de som kom fick vi pyttegrejer av de flesta, nån finare vas av paret som var tärna/marskalk. Av min bästa vän sen tonåren fick jag 200 kronor, en gammal sten från stället där vi lekte som yngre, och ett kort. Alla människor är inte såna som funderar efter och anstränger sig för att "göra som alla andra" = ge "rätt summa". Många bara gör, utan att tänka mer. Tack och lov! De värderar inte i pengar. Jag kanske hade reagerat om ett föräldrapar som någon sa tidigare gjort helt olika för sina båda barn, men troligtvis inte ens då om det inte var så markant skillnad som ovan beskrivet. It´s not about the money. Och skulle jag ge något till nån som har det så pass gott ställt att de redan själva kan stå för både bröllopsfest av det slaget och en sån resa, så skulle jag nog absolut inte ge pengar. Det skulle kännas rätt tomt för mig. 

Alltså gifter folk sig bara nuförtiden för att få pengar?? Det känns jävligt snålt om något:-/. Jag har varit tillsammans med min kille i över tio år och vi har två barn tillsammans, vi träffades när vi var väldigt unga. Hans släktingar som finns kvar i livet bor på andra sidan Sverige och mina släktingar hatar min kille över allt annat. De hatar honom så mycket så att de inte ens vill träffa barnen, och de har till och med pratat om att få honom mördad Skulle vi gifta oss idag så skulle INGEN komma till bröllopet, och ingen skulle bli glad för våran skull. Barnen är inte önskade av släkten heller medans mina syskonbarn får massa kärlek. Så att sitta och gnälla om pengar på det viset som du och så många andra gör, är helt främmande för mig. Var tacksam att du har några släktingar där som BRYR sig! Sen är det du och din man som valt att gifta er, varför ska ni ta för givet att alla vill ge er en massa pengar bara för det? Och att ni dessutom fått pengar men är ändå inte nöjda? Sjukt!

Jag skulle ge det jag kan. Men en gåva är alltid en gåva och kan aldrig vara för stor eller för liten.

Jag tycker det är bortskämt av människor att tycka att de får gåvor som inte är nog bra eller nog dyr. Ex. nu bröllopsgåvor, Julklappar, födelsedagspresenter. etc..

Alla har sitt sett att se på vad en gåva är. Min svärmor ger alltid hemmastickade strumpor. Det är vad en gåva är för henne, hon ger av sin tid för att skapa något som vi skulle kunna ha nytta av. Helt perfekt. För min del så räcker det gott och väl med att min familj dyker upp när jag gifter mig. Vi ska nämligen inte tala om att det är ett bröllop, så några gåvor hoppas vi att dem inte har med sig. Precis så som vi vill ha det. Inga presenter, inget tjafs, inga pimpinättiga människor som måste köpa nya asdyra kläder till bröllopet. Helt härligt, sommar/ trädgårdsbröllop där vi får njuta av varandras närhet.

      Sluta va så jämarns fjompig å lämna tillbaka pengarna då om dom inte räcker åt dig.