• Äldre 5 Jan 19:12
    63555 visningar
    115 svar
    115
    63555

    När blev ni gravida igen efter att ha förlorat erat änglabarn?

    Den 29 december 2012 födde jag min vackra dotter som somnade in i magen i v 33.. Sorgen och saknaden efter henne är grymt stor och hon finns i mina tankar hela tiden. Det var vårat första barn och nu vill jag bara "göra" en ny.. Känns som att jag är helt galen som ens kan tänka på att vilja ha ett syskon till våran lilla flicka efter att det bara gått en vecka. . Så jag undrar.. ni änglamammor , hur långt efter att ni förlorat erat barn blev ni gravida igen? Hur länge hade ni avslag och när vet man när mensen kommit igång igen?

  • Svar på tråden När blev ni gravida igen efter att ha förlorat erat änglabarn?
  • Äldre 7 Jan 22:07
    #21

    Jag går till vanlig bm och sen på specialist mödravården på sjukhuset. Det är där jag gör ctg. Min bm har ingen ctg maskin.

    Är oxå livrädd att det ska hända igen. Därför jag går till en kurator och får prata.

    Men som en annan änglamammas kurator sa. Bebisar brukar leva. Det är det vanliga

  • Äldre 7 Jan 22:10
    #22

    Vet inte riktigt om jag kan titulera mig änglamamma då vi tvingades avbryta i v 20 pga svåra sjukdomar. Men för att svara på din fråga så blev jag gravid 2 månader senare. Plussade 3 månader efter avbrytandet.
    Hade avslag i ca 2 veckor och mensen kom lika punktligt som innan graviditeten. 


  • Äldre 7 Jan 22:41
    #23
    Placebo skrev 2013-01-07 22:10:24 följande:
    Vet inte riktigt om jag kan titulera mig änglamamma då vi tvingades avbryta i v 20 pga svåra sjukdomar. Men för att svara på din fråga så blev jag gravid 2 månader senare. Plussade 3 månader efter avbrytandet.
    Hade avslag i ca 2 veckor och mensen kom lika punktligt som innan graviditeten. 
    kommer mensen igång bara några dagar efter avslaget, eller hur funkar det? är väl olika för alla antar jag.
  • Äldre 7 Jan 22:44
    #24

    Olika för alla. Min kom igång sex veckor eller var det åtta efter förlossningen

  • Äldre 7 Jan 22:59
    #25
    msmalin skrev 2013-01-07 22:07:29 följande:
    Jag går till vanlig bm och sen på specialist mödravården på sjukhuset. Det är där jag gör ctg. Min bm har ingen ctg maskin.

    Är oxå livrädd att det ska hända igen. Därför jag går till en kurator och får prata.

    Men som en annan änglamammas kurator sa. Bebisar brukar leva. Det är det vanliga
    min bm har inte heller en ctg maskin men tycker att dom borde ha det. Jag var rädd under min graviditet att detta skulle hända mig då exakt samma sak hände med min mammas första son. Men det var ingen som tog mig på allvar för det .. och så hände det mig med.
  • Äldre 7 Jan 23:29
    #26
    Carroangelmom skrev 2013-01-07 22:59:57 följande:
    min bm har inte heller en ctg maskin men tycker att dom borde ha det. Jag var rädd under min graviditet att detta skulle hända mig då exakt samma sak hände med min mammas första son. Men det var ingen som tog mig på allvar för det .. och så hände det mig med.
    Det var samma med mig, att dom inte lyssnade. Antagligen för att man var förstagångsföderska.

    Jag blev sjuk i en ovanlig variant av havandeskapsförgiftning (HELLP syndrom) och mådde mot slutet rätt dåligt. Jag hade gått upp 12 kg på tre veckor i vatten och mina fötter såg ut som fotbollar. Jag testade negativt på protein i urinen och hade inte jättehögt blodtryck. Jag tyckte ändå att det kändes som om jag var sjuk och frågade vid mitt sista besök om dom inte kunde ta blodprov på mig för jag hade läst att det fanns havandeskapsförgiftning som bara upptäcktes på det viset. NEJ då, det är ingen fara, sluta oroa dig sa kärringen. Och 4 dagar senare var min dotter död.
    Det är så oerhört frustrerande att inte bli HÖRD! Det var inget fel på min flicka och vi hade snart firat hennes ettårsdag om det inte vore för sjukvårdens förutfattade meningar! Det gör mig så ont Gråter
    Att jag själv blev jättesjuk och hade organsvikt,  det lägsta antalet blodplätttar läkaren hade sett och skyhögt blodtryck och troligen hade dött om vi hade bott i ett U-land, känns också jobbigt att bära. För jag ligger i risk att få samma igen om jag blir gravid.
    Nästa gång om jag kommer så långt igen, så sa dom att då skulle jag få medicinering från mycket tidigt i graviditeten och gå på täta UL och få 90 % av min mödravård på Spec-mvc. Det kan bli så att jag får bli inlagd sista trimestern av graviditeten för att kolla blodprov och tryck varje dag, ctg osv.
    Känns jävligt jobbigt att jag kan få det igen men den här gången vet jag vad jag ska leta efter och det känns som om dom lyssnar på mig nu. Har jag riktigt tur får jag det inte igen.

    Får jag fråga vad som hände med er andra? Var det klassat som intrauterin fosterdöd då eller vad hände?
    Hoppas ingen tar illa upp för att jag frågar! {#emotions_dlg.flower}
  • Äldre 7 Jan 23:55
    #27

    Vår son föddes med trisomi 18 och avled efter två veckor. Jag ville skaffa barn direkt efter men maken ville/orkade inte. Han föddes i jan-11, blev gravid i okt-11, fick mf nov-11.

    Nu väntar jag äntligen barn igen och är i v 11+4. Går hos vanlig BM och hos specialistmödravården.

    Förbered dig på att nästa graviditet kan bli jobbig psykiskt, för det är min  

  • Äldre 8 Jan 17:17
    #28
    Insanejane77 skrev 2013-01-07 23:29:27 följande:
    Det var samma med mig, att dom inte lyssnade. Antagligen för att man var förstagångsföderska.

    Jag blev sjuk i en ovanlig variant av havandeskapsförgiftning (HELLP syndrom) och mådde mot slutet rätt dåligt. Jag hade gått upp 12 kg på tre veckor i vatten och mina fötter såg ut som fotbollar. Jag testade negativt på protein i urinen och hade inte jättehögt blodtryck. Jag tyckte ändå att det kändes som om jag var sjuk och frågade vid mitt sista besök om dom inte kunde ta blodprov på mig för jag hade läst att det fanns havandeskapsförgiftning som bara upptäcktes på det viset. NEJ då, det är ingen fara, sluta oroa dig sa kärringen. Och 4 dagar senare var min dotter död.
    Det är så oerhört frustrerande att inte bli HÖRD! Det var inget fel på min flicka och vi hade snart firat hennes ettårsdag om det inte vore för sjukvårdens förutfattade meningar! Det gör mig så ont Gråter
    Att jag själv blev jättesjuk och hade organsvikt,  det lägsta antalet blodplätttar läkaren hade sett och skyhögt blodtryck och troligen hade dött om vi hade bott i ett U-land, känns också jobbigt att bära. För jag ligger i risk att få samma igen om jag blir gravid.
    Nästa gång om jag kommer så långt igen, så sa dom att då skulle jag få medicinering från mycket tidigt i graviditeten och gå på täta UL och få 90 % av min mödravård på Spec-mvc. Det kan bli så att jag får bli inlagd sista trimestern av graviditeten för att kolla blodprov och tryck varje dag, ctg osv.
    Känns jävligt jobbigt att jag kan få det igen men den här gången vet jag vad jag ska leta efter och det känns som om dom lyssnar på mig nu. Har jag riktigt tur får jag det inte igen.

    Får jag fråga vad som hände med er andra? Var det klassat som intrauterin fosterdöd då eller vad hände?
    Hoppas ingen tar illa upp för att jag frågar! {#emotions_dlg.flower}
    att dom inte tog dig på allvar! Känner man sig sjuk och orolig så ska bm lyssna och göra som man vill för att oron ska släppa. Barnmorskor och läkare som jobbar med detta borde veta bättre att LYSSNA på vad man säger! 

    för mig så hade fosterrörelserna minskat så vi åkte in till spec förlossningen och gjorde ctg som inte såg så bra ut, hjärtat dippade ner flera gånger och jag kände inga fosterrörelser så jag blev inlagd för övervakning i två dagar.. dom förberedde mig för kejsarsnitt ifall det skulle behövas. 7 ctgn var dom inte så nöjda med, även om hon hade börjat sparka och hålla på som vanligt igen dagen efter vi kom in. senare på kvällen började ctg kurvorna se bättre ut och hon höll på som hon brukar i magen. läkarna var inte oroliga längre och vi blev flyttade till spec bb för att stanna sista natten där. På morgonen dagen efter gjordes ännu ett ctg och det såg bra ut så dom skickade hem oss och sa att detta var en frisk flicka som mår bra! Dom kollade även flödet i navelsträngen och fostervatten mängden och allt såg bra ut.. Ca 1,5 vecka senare slutade hon röra på sig igen.. jag var hos bm för att göra ett sockertest och fick dricka en glucoslösning.. en stund efter jag hade druckit den så började hon sparka som bara den!!.. bad bm lyssna på hjärtat eftersom hon hade rört sig dåligt.. dom hörde inga hjärtljud.. jag sa till dom att hon rörde på sig för bara en liten stund sen så jag vet ju att hon lever!! .. dom skicka iväg oss i en taxi till kk för att göra ett ul .. hjärtat stod helt stilla..
  • Äldre 8 Jan 17:23
    #29
    beautiful disaster skrev 2013-01-07 23:55:07 följande:
    Vår son föddes med trisomi 18 och avled efter två veckor. Jag ville skaffa barn direkt efter men maken ville/orkade inte. Han föddes i jan-11, blev gravid i okt-11, fick mf nov-11.

    Nu väntar jag äntligen barn igen och är i v 11+4. Går hos vanlig BM och hos specialistmödravården.

    Förbered dig på att nästa graviditet kan bli jobbig psykiskt, för det är min  
    Beklagar!! Gråter .. jag och min pojkvän vill sätta igång så fort jag har äl igen. Jag är beredd på att det kommer vara plågsamt, jag lär vara ett nerv vrak under hela graviditeten.. lär ju bosätta på förlossningen om det ska vara så.
  • Äldre 9 Jan 19:36
    #30
    Jag blev änglamma till min son den 5 oktober 2012. Jag hade avslag i 16 dagar och därefter började vi ha sex. Jag har haft en mens efter och om en vecka ska jag ha min andra mens sen avslaget slutade. Jag har än inte blivit gravid men vi försöker få ett syskon till vår Anton <3
Svar på tråden När blev ni gravida igen efter att ha förlorat erat änglabarn?