När blev ni gravida igen efter att ha förlorat erat änglabarn?

Jag skulle fått tabletterna men barnmorskan på förlossningen läste om biverkningarna och ville då inte ge mig dom. Men det gick bra utan dom, visst var det plågsamt psykiskt när brösten var stenhårda och det bara rann mjölk men så var det bara i ett par dagar. Nu är brösten som vanligt igen.. kommer ut pyttelite om jag klämmer på dom bara. Är det någon utav er som blivit gravida direkt efter avslaget ?? Man har ju ägglossningen efter avslag men hur vet man när man har det? :s .

Beklagar förlusten av er lilla flicka <3

Vår Oliver föddes stilla den 4 april 2011, fick tillbaks mensen ca sex veckor efter förlossningen.
Plussade den 7 Augusti 2011 och den 11 april 2012 föddes lillebror Filip.

Vi ville vänta på obduktionssvaren innan vi vågade tänka på småsyskon, när vi sedan bestämde oss att försöka igen så tog det sig på andra försöket.

Carro, köp hem ett gäng äl test och testa varenda dag när avslaget är över :)

får ta och göra det! ska kolla lite närmare med läkaren också och se hur det ligger till me äl efter avslag :)

vi vill också såklart få reda på obduktions svaren först och se så detta inte är något som kan ske igen. hittills så på dom svar vi fått så hittar dom inga fel på bebis eller mina blodprov.. men det är ju inte över än. 

man undrar ju.. om dom inte hittar några fel på henne, varför dog hon då? varför dör ett barn i psd? Det finns alltid en anledning till att ett hjärta bara slutar slå. Så att läkarna säger att hon var frisk.. är ju bara skitsnack! Ett friskt barn dör inte.. tycker forskarna ska lägga ner mer tid på varför ett litet barn bara dör. Det finns en anledning, dom får bara ta och lägga ner mer energi och ta reda på det!

Ja visst måste det finnas en orsak. Vi fick aldrig något svar på varför vår Oliver dog, han var frisk och välutvecklad och inte heller fann dom någonting hos mig som kunde orsakat det. Den första tiden la jag mycket skuld på mig själv. Jag känner fortfarande skuld, men försöker fokusera på det jag är tacksam för. Jag saknar honom varje dag och jag hatar att han inte fick stanna här med oss MEN jag är så tacksam för att jag fick bära honom inom mig, känna hur han levde inom mig och för den gränslösa kärlek jag känner för honom. Han är mitt barn och han kommer alltid vara mitt barn ♥

Fint skrivet!  Precis så känner jag med. Att jag är tacksam för tiden jag fick med honom i min mage. Nu fick vi ju veta att vår son dog av en infektion. Men precis som du säger så finns det ju alltid en orsak även om man inte kan hitta den. Ett barn dör ju inte bara så där. Utan nått har ju gått fel trots att man ej hittar felet.

Jag förlorade min Iris för att jag fick HELLP-syndrom (ovanlig och ibland dödlig form av havandeskapsförgiftning). Men först visste vi inte att jag hade det utan det upptäcktes på morgonen när jag skulle göra KS att jag var sjuk och en vecka efter hela dramat googlade jag mig till min egen diagnos och blev totalt skräckslagen. Jag ringde upp doktorerna och frågade om det var den diagnosen jag hade och det var det ju mycket riktigt.
Så på sjukhuset efter KS så sa läkarna att det var "intrauterin fosterdöd" som det heter när barn dör imagen efter v 28. Och det är ju sant att det var det men det kan finnas många orsaker till detta och det är inte alltid man vet varför. Länge trodde jag min lilla Iris hade dött för något som jag kanske hade åsamkat i o m att läkarna inte hade någon förklaring till varför. Så vi valde att obducera vårt lilla gryn och inga fel blev funna på henne. Hon var perfekt.
Det tog lite över 2 månader att få resultatet och under den tiden läste jag mig till att i vissa fall kunde barnet dö av att modern hade HELLP. När vi hade mötet med läkarna på sjukhuset så bekräftade dom detta och det är nu orsaken i dödsintyget. Jag tycker dom kunde övertygat mig mer om att det inte var mitt fel, tidigare! Ingen som inte förlorat ett barn i magen kan förstå det skuld man bär själv,

Jag kopierar en liten text från spädbarnsfondens hemsida:

jag är förstföderska , slutade röka helt när jag var i v.8 .. inte druckit en droppe alkohol, är inte överviktig och är bara 20 år. Men ändå har jag klandrat mig själv hela tiden att det är något fel jag har gjort.. men det antar jag att nästan alla gör när en sån här sak händer  . Att det finns ökad risk att det kan hända igen oroar mig som tusan nu!!  .. ändå försöker jag lugna mig själv med att min mamma födde fyra friska barn efter hennes första dödfödda son. Barnmorskorna på sjukhuset sa även till mig efter förlossningen att dom aldrig varit med om att detta händer två gånger i rad.. hade även en barnmorska med mig  under hela min förlossning som varit med om samma sak som mig.. och hon har också fått friska barn efter hennes dödfödda son.

Jag är så otroligt tacksam över all personal på mölndals förlossning som hjälpte oss genom detta. och att dom fortfarande ringer till oss och frågar hur vi har det osv. För oss så betyder dom guld!!! hoppas att någon utav dom på mölndals förlossning läser detta. Blir tårögd när jag tänker på hur mycket dom hjälpte oss! Helt otroligt underbara människor.. Dom har gett mig styrka till att gå igenom detta! Så tack tack tack till er!! 

Hur går det för dig Carro? :)