• Ceasar

    Mitt liv (mycket långt inlägg)

    Jag har gjort otaliga debattinlägg här på FL, men alltid som anonym. Nu har jag skaffat ett ordentligt inlogg och kommer ”stå för” mina inlägg på ett bättre sätt.

    Jag vill först berätta min historia, ett hopkok av olika inlägg som nu fogas tillsammans till ett. Kalla mig gärna ett svin. Håll gärna med mig. Kommentera gärna på vilket sätt ni vill. Jag vill starta en diskussion om livet och sexlivet.

    Jag bor i några mil norr om Stockholm och är 46 år gammal. Jag har två barn med samma kvinna. Vi är dock skilda. Vi hade ett uselt sexliv under de 15 år vi var tillsammans. Hon hade blivit utsatt för sexuella övergrepp några gånger (av samma styvpappa) och hade svårt med vissa saker i sexlivet. En var att berätta att hon var sugen på sex. Det låste sig och hon kände sig smutsig. Detta blev i längden ett mycket stort problem då jag inte ville leva utan sex. Det var naturligtvis synd att hon hade råkat ut för detta men jag ville inte leva utan sex.  Det är nu 10 år sedan vi skiljde oss. Barnen är nu 17 och 15 år.

    För sju år sedan träffade jag en ny kvinna, en underbar kvinna. Vacker, intelligent, spontan, sexig, rolig, osv. Hon var allt som man alltid tycker i början. Hon var allt det man är i början. Under vårt första år tillsammans hade vi fantastiskt sex, helt underbart sex. Efter ett år märkte jag hur vårt sexliv minskade i antal gånger. Det minskade också i energi vid varje tillfälle från henne. Vi hade fortfarande sex minst en gång i veckan.

    Efter 2,5 år bestämde vi oss för att gifta oss. Vi hade båda tidigare haft stora bröllop och vi valde att göra det med de närmaste i stadshuset. I samband med detta flyttade vi också ihop. Vi hade väntat för att barnen skulle få känna att de var helt med på banan.

    Sexlivet blev dock sämre och sämre. Jag försökte prata om det men hon svarade med aggressivitet. Hon visste inte vad som var fel. Hon ville bara vara i fred gällande detta och då skulle lusten komma tillbaka. Svårigheten här är att man gå hur långt som helt för att aktivt göra något för den man älskar, men det är otroligt svårt att aktivt inte göra något.

    Våren 2011 gick det mer än fyra månader en gång mellan vi hade sex. Det låste sig helt. Jag föreslog massor med olika saker och jag försökte prata med henne många gånger om detta. Jag visste inom mig att jag stressade henne och att detta inte gjorde saker bättre alls. Men det är som sagt svårt att aktivt inte göra något.


    Mitt självförtroende var på botten och jag kände mig helt värdelös. Det är jobbigt att åtrå någon som inte åtrår en tillbaka. Jag satt hemma och tittade på min otroligt vackra fru som jag älskade otroligt mycket, och hon tyckte bara jag var jobbig. Under 2010 och 2011 kanske vi hade sex en gång varannan månad i snitt, och det var hon som sa ”OK då” vid dessa tillfällen. Hon mest låg där och lät mig göra jobbet.


    Det finns en sak som jag älskar och det är helrakade kvinnor. Fråga mig inte varför men det är sjukt sexigt. Min fru rakar sig helt och jag älskar det! Framför allt älskar jag känslan av lenhet den första dagen. Jag tänder på alla cylindrar. Tyvärr fick jag aldrig känna den där första dagen, eftersom hon alltid rakade sig antingen när jag skulle bort eller samma dag vi haft sex (fast efteråt). När jag tagit upp det svarar hon alltid att det inte är meningen, det måste vara en slump. Jag påpekade dock att en slump är det om det sker en eller två gånger, men sker det varje gång i ett helt år är det ingen slump.


    Inför 2012 var jag tvungen och bestämma mig för vilken väg mitt liv skall ta. Jag levde med en kvinna jag älskade djupt, men jag mådde riktigt skit för vårt sexliv var botten.  Jag hade inget självförtroende över huvud taget. Jag trodde inte på mig själv i något. Jag tänkte att jag skulle ge det 2012 men för mig själv skulle jag kolla några saker. Jag skrev ner hur ofta vi hade sex och jag skrev ner när hon rakade sig.

    Första halvåret 2012 blev dock lite väl händelserikt.


    I januari 2012 satt jag i ett mötesrum och väntade in lite folk på jobbet för ett möte. En nyanställd kvinna var med och efteråt berättade hon att vi hade gått i skolan tillsammans när vi var små. Jag kände inte alls igen henne. Men vi bestämde att vi skulle ses över lunch någon dag och prata om livet. Det tog dock ett tag innan det blev av. Innan dess hade jag gjort ett så grovt misstag på jobbet att min chef rekommenderade mig att säga upp mig.


    Det konstiga här var att jag hade så dåligt självförtroende att jag brydde mig på något sätt inte. Jag bara sa upp mig och gick. Jag fick lön i tre månader men de tyckte inte att jag behövde vara där. Jag hamnade bara i ett tomrum. Inget jobb. Dock en fru som jag älskade, men som inte ville ha någon sex med mig. I slutet på mars hade vi inte haft sex en enda gång det året. Då kom ett SMS från henne på mötet med frågan om vi skulle ta en lunch. Jo, jag hade ju all tid i världen. En lunch blev två, tre och fyra luncher utöver våren. I början av juni hade jag haft sex med min fru två gånger under året. Hon hade rakat sig (som jag äääälskar) några gånger men det var alltid antingen när barnen var hos oss eller när jag skulle bort. Det slog aldrig fel. Ingen slump. Jag sa dock inget.


    I början av juni hade jag kärat ner mig i den andra kvinnan, men inget hade hänt. Jag älskade min fru men var kär i den andra. I mitten av juni hade jag sex med den andra kvinnan. Det var helt underbart. Det var helt underbart att ha sex men en kvinna som ville ha sex med mig. En vecka senare hade vi sex igen. Det var lika underbart. 


    I månadsskiftet juni/juli sa jag till min fru att vi måste skiljas. Jag ville egentligen inte skiljas. Jag ville att det skulle vara bra mellan oss. Jag ville att vi skulle leva resten av livet ihop. Men hur mycket skall man försaka för att leva med den man älskar? Skall jag försaka hela mitt sexliv?


    Under en vecka skar knivar sönder hela mitt inre. Jag visste inte var jag skulle ta vägen. Den andra kvinnan ville träffas och jag gick dit. Gick därifrån efter en stund, det var helt ointressant. Vi har inte setts sen dess. En dag tog jag min cykel och cyklade flera mil hemifrån. Satt där i timmar och grät och grät och grät.


    Efter en vecka gick jag in i sovrummet och satt mig bredvid min fru. Vi satt där i en halvtimme utan att säga något. Sen sa jag att detta har varit den värsta veckan i mitt liv. Sen gick jag ut i köket. Hon kom efter men jag bröt ihop fullständigt och bara grät. Hon frågade om jag verkligen ville detta, för hon ville verkligen inte. Periodvis under några dagar pratade vi om livet. Vi skrev brev tillvarandra om vad som är viktigt. Vi diskuterade breven. Vi bestämde oss för att vi skulle försöka igen. Jag tog upp att jag inte kan leva utan sex.


    Vi började ha sex igen. Vi hade två-tre ggr i veckan. Vi mådde båda bra (vad jag kunde se). Jag gjorde mitt för att uppfylla de krav hon hade. Vi ville fira lite och bokade i början av september en semester och åkte direkt. Det var en underbar semester. Vi solade, badade, älskade och umgicks. Förmodligen vår bästa semester tillsammans. Vi kom hem i mitten av september. På planet hem sitter vi och håller handen. Jag är lika kär som jag var precis i början. Under dessa 2,5 månader har min fru rakat sig för min skull säkert 5-6 ggr. En gång i mitten av semestern och just den eftermiddagen hade vi det bästa sex vi haft på flera år.


    När vi kliver av planet på Arlanda lämnar av någon anledning min fru kvar sexlusten på planet. Det bara dör när vi kommer hem. Efter detta har vi haft sex en gång i början av oktober, en gång i mitten av november och så den 30 december. Alla tre har varit av barmhärtighet. Sexlusten fullkomligt bara dör. I början av november måste jag ju fråga om all lust hon hade under dessa 2,5 månader bara var spelad. Hon blir riktigt förbannad och säger att så är det inte alls! Men var kom den ifrån och var tog den vägen? Det kan hon inte svara på. Hon har helt återgått till att raka sig när jag skall bort eller barnen är här.


    Är hon totalt egoistisk? Är det jag som stressar henne? Är vi båda lika stora bovar i dramat?

    Notering:
    Vi arbetar båda heltid (jag har ordnat jobb igen). Vi har inga problem med ekonomi. Jag sköter mest i hemmet gällande matlagning och tvättning. Städning delar vi lika på. Barnen kommer varannan helg. Vi tar inga mediciner. Vi har inga missbruk. 

  • Svar på tråden Mitt liv (mycket långt inlägg)
  • Ceasar

    Tack för era kommentarer.

    Min fru är 44 år gammal. Jag har föreslagit hjälp av t ex sexolog, men hon vägrar att sätta sig i en soffa och bli analyserad av någon som inte alls känner henne. Det var verkligen tvärstopp.

    Jag har försökt läsa på om sterilisering för män. Jag vill vara 100 % säker på att det inte påverkar erektionsförmågan innan jag gör det. Även om detta skulle sluta med skilsmässa vill jag inte hamna i situationen att få fler barn. 

    Vad som krävs för att hon skall välja mig? Jag vet faktiskt inte. Hennes arbete är hennes nummer ett i livet. Hon är läkare och som "alla" läkare är jobbet nummer ett. 

  • Trust me
    Ceasar skrev 2013-01-07 00:03:52 följande:
    Tack för era kommentarer.

    Min fru är 44 år gammal. Jag har föreslagit hjälp av t ex sexolog, men hon vägrar att sätta sig i en soffa och bli analyserad av någon som inte alls känner henne. Det var verkligen tvärstopp.

    Jag har försökt läsa på om sterilisering för män. Jag vill vara 100 % säker på att det inte påverkar erektionsförmågan innan jag gör det. Även om detta skulle sluta med skilsmässa vill jag inte hamna i situationen att få fler barn. 

    Vad som krävs för att hon skall välja mig? Jag vet faktiskt inte. Hennes arbete är hennes nummer ett i livet. Hon är läkare och som "alla" läkare är jobbet nummer ett. 

    Sterilisering påverkar inte din sexuella förmåga negativt. Jag vet.

    Hon måste välja i det här fallet. Samma val massor av män ställs inför. Är hon beredd att välja jobbet före relationen med dig? Det handlar inte om att hon ska sluta jobba utan om att hon mentalt måste prioritera relationen före jobbet. Klarar hon inte det kanske hon ska leva ensam och ägna sig åt sitt jobb. Att ni tar en paus som Mamma till W föreslår kan vara en bra idé.
    Jag vill dig bara väl, lita på mig.
  • Ceasar

    Något som verkligen tär på mig är att hon aldrig pratar om problemet med mig. Det är som att problemet inte finns för henne, förutom när jag tar upp det. Hon säger att hon tänker på det dygnet runt, men vad hjälper det när hon aldrig någonsin säger något.

  • Anonym (fritt fall)

    DU har alltså ett problem vars lösning ligger i att din fru ändrar sig? Det finns faktiskt andra sätt att se på saken.

    Din fru har uppenbarligen en sexualitet och den vill du ha tillgång till. Men det har du inte, inte på det sätt du önskar iaf. Och de perioder du har det (som på er resa, t ex) så upphör det liksom att betyda något så fort du inte får ha det så hela tiden.

    Om du jämför din fru med en aktivitet, en tävling eller ett spel. Du spelar och spelar, eller tävlar och tävlar, men vinner gör du inte hela tiden. När du INTE vinner, är det då spelet eller själva tävlingen som är fel och måste förändras?
    Eller tänker du att du måste vässa din teknik?

    Jämförelsen är inte bokstavlig, jag menar den bara som att se saken ur en annan synvinkel.

    Det finns inga enkla lösningar på ditt problem. Ni bägge och er relation mår bra av att ni har sex. Hur sexet ser ut avgörs av er ömsesidiga dynamik. Lösningen är inte att hon börjar bete sig på ett sätt du gillar, eller att du fjäskar, pressar och ynkar dig för att få henne att bete sig på ett sätt du vill.

  • Fridafin

    Vad synd att hon tvärvägrar sexolog! OM hon nu funderar på det i princip dygnet runt låter det väldigt märkligt att hon inte är beredd att pröva en professionell. Jag skulle nog faktiskt sätta hårt mot hårt i ditt läge. Korten på bordet och sexolog. Ni måste ju hitta en väg där ni båda är nöjda. Annars blir ingen av er lycklig. Är hon inte med på dina förslag så ifrågasätt hur mycket er relation verkligen betyder. Självklart är det skrämmande att öppna sitt innersta för en "främling", men en läkare torde ju inte vara främmande för företeelsen kan jag tycka.

  • Anonym (Frida)
    Ceasar skrev 2013-01-07 09:22:02 följande:
    Något som verkligen tär på mig är att hon aldrig pratar om problemet med mig. Det är som att problemet inte finns för henne, förutom när jag tar upp det. Hon säger att hon tänker på det dygnet runt, men vad hjälper det när hon aldrig någonsin säger något.

    Men du vände ju dig också utanför förhållandet. Hon kanske känner det på sig?
  • Ceasar

    Det är ingen skillnad mot förut. Vi hade en ganska bra diskussion häromdagen. Hon beskriver att hon känner sig låst trots att hon vet att jag inte låser henne på något sätt. Hon konstaterade själv att hon aldrig behöver laga mat eller tvätta. Städa någon gång då och då. Jag sköter allt detta. Hon inser att vi inte heller har brist på pengar.

    Men hon känner sig låst.

    Jag är 100 % säker på att hon inte känner till mitt snedsteg. Det skulle hon utan tvekan tagit upp.

    Hon känner sig låst, men förstår samtidigt att vi inte bara kan tiga bort detta och vänta på att allt skall lösa sig av sig självt. Hon sa att hon inte orkar med stämningen här hemma mycket längre till. Erkände att hon suttit kvar på jobbet längre än nödvändigt några kvällar. Vill bara att jag skall låta bli att nämna sex. Hon saknar sitt glada jag.

    Jag kan bespara er knapptryckningarna, jag ser utbrändhet och depression alldeles själv

    Vet faktiskt inte riktigt vad jag skall göra.

  • Anonym (Frida)

    Det är inte så att hon träffat någon annan?

    Kanske du ändå sänder ut signaler som gör att hon inte känner att hon har dig fullt ut?

    Varför känner hon sig låst? Vill hon träffa andra? Eller vill hon göra slut?

  • Indiansommar

    Tyvärr så är ju detta inte ett problem som löser sig själv, du får nog vara lite tuff och ställa krav på henne att ni söker hjälp. Både att ni går och pratar tillsammans och var för sig. Ni kanske kan hitta hjälp på något ställe som inte är förknippat med hennes arbetsplats, för det kanske är det som känns jobbigt för henne att behöva vika ut så intima detaljer för en kollega? Rädslan för att det ska komma ut? Alla har tystnadsplikt men likt förbannat flödar ryktena!

Svar på tråden Mitt liv (mycket långt inlägg)