kdkd skrev 2013-07-23 19:12:09 följande:
Först och främst tackar jag er hjärtligt för erasnabba svar, imponerande faktiskt. Jag antar att det jag behöver höra är att det egentligen inte är fel att någon ger ersättning mjölk. Tack för era råd och jag kommer att försöka följa de. Men för historias skull och för att svara på några frågor här kommer min berättelse . Jag har aldrig ens tänkt på ämnet amningen någonsin innan jag fick barn. Kommer från ett samhälle där kvinnor allmänt inte ammar eftersom de måste gå tillbaka till arbetet efter 40 dagar eller eftersom det inte är trendigt (jag vet lite överdrivet, åt andra hållet) och verkligen ämnet amning är av de mest ointressanta ämnen för diskussion. I Sverige till min förvåning är man obsessed med amningen. Folk som jag inte känner alls frågar mig om jag ammar! Jag har i princip inte ammat egentligen eftersom barnet från dag 1 kunde inte suga på de inåtvända bröstvårtorna och grät. När jag vågade fråga påBB om vi måste ge ersättning till barnet pga det gick ner i vikt svaret var i princip nej och det blev till slutet att jag handmjölkade i dagar och barnet drack den med kopp!!!!!( fruktansvärt obehaglig överraskning för min make och min mamma). De sista två hade inget problem alls med att inte amma och aldrig ifrågasatt ersättning. När jag kom hem naturligtvis kunde inte se mitt barn gråta av hunger och då började med med pump. Blev trött på detta och snart gick jag ner att pumpa någon gång per dag, varannan dag. Nu kommer ut bara några ml. Bebisen ÄLSKADE flaskan från första ögonblicket, och så gjorde min man också eftersom han kunde ge mjölk och pga vi sov mer på nätterna Men så småningom börjar man träffa sina vänner och bekanta, ALLA var intresserande om barnet ammas. Förlåt men kan någon förklara för mig varför detta händer i Sverige ett land som jag älskar? I alla fall alla tror att man måste uttömma alla möjligheter att amma och att ersättningen är gift, även två väninnor som jag älskar och respekterar och som råkar ha spädbarn nu, förstår inte riktigt varför måste man ge ersättning. Och barnläkare trots att jag förklarade läget sa med stor besvikelse att bröstmjölk är verkligen nödvändigt för barnet och att jag egentligen inte vill lyssna på rådgivning.
Så alla kommentarer har gjort att jag känner mig lite handikappad att inte kunde amma.... Men barnet växer underbart och verkar nöjd och glad.
Ja, visst är det helt galet att totalt okända människor alltid fråga om man ammar!
Igår var jag och maken och barnen på en möbelaffär och kollade på soffor. Nä vi kommer in med tvillingar brukar det orsaka lite mer uppmärksamhet än vanligt och igår var en av försäljarna så väldans nyfiken. Efter hon frågat vilket kön barnen har så kom nästa fråga - "Ammar du?"
I och med att det är tvillingar verkar folk dock i allmänhet ha lite större förståelse för att jag inte ammar. Men ändå! Vad har okända människor med det att göra? Inte tusan är det någon som kommer fram och frågar om vi ger vår fyraåring tillräckligt med grönsaker/lördagsgodis/ärtsoppa eller vad som helst! Eller frågar om vi äter vegetarisk kost eller GI osv osv.
Min äldsta dotter totalvägrade bröstet. På bb blev vi kvar i 5 dygn och dottern bara gallskrek, åt inte en droppe fastän det rann till från mig och i princip droppade ner i munnen på henne. Efter 3 dagar med en bebis som (i mina ögon) svälter grät jag efter ersättning men bb-personalen blev irriterade och kom med en pump och föreslog kopp istället. Efter ytterligare två dagar då jag pumpade och personalen (!!) matade dottern med kopp blev vi hemskickade med pump och order om att koppmata och fortsätta erbjuda bröstet.
Jävla idioti vill jag säga!
Men lättpåverkad som (i alla fall jag) var så var ju bröstmjölken det enda rätta och fortsatte därför pumpa men gav tillslut i flaska (herregud så besvärligt att koppmata en bebis som viftar och har sig).
När dottern nästan var två år kollades äntligen hennes tungband som visade sig vara alldeles alldeles för kort! Då min bror hade kort tungband och fick det klippt frågade jag om detta redan på bb (och bvc) men de tyckte inte det behövde kollas, att ha kort tungband är så ovanligt och allt vad det nu var.
Nej, nu blev det här en hel roman om min erfarenhet men jag kände att jag ville berätta då jag delar endel av din uppfattning att ersättning ses som rena giftet av många... Särskilt på bb och bvc upplevde jag.
Nu har vi flyttat och bytt bvc så nu när tvillingarna kom och de har inte ifrågasatt mitt val att inte amma tvillingarna (jag ammade på neo och första veckorna hemma då även maken var hemma men började med ersättning när han återgick till jobbet). Däremot har min bvc-sköterska ganska begränsad kunskap om ersättning upplever jag. Tyvärr. Ena tjejen blev väldigt förstoppad och detta försöker vi fortfarande få bukt med.
Det är verkligen tråkigt att mödravården osv är så inriktad på enbart amning. När jag gick föräldrautbildning då vi väntade dottern så var en träff om amning. Jag frågade då vilka alternatvi som fanns om det inte fungerar osv och svaret var liksom att "det inte är något man behöver bekymra sig om" och "man får räkna med att det tar ett tag innan amningen fungerar". Blev lite irriterad då (uppkäftig enligt bm som höll i träffen kanske?) och frågade då hur länge man ska försöka innan man liksom kan "ge upp" och hon menade att man får räkna med att det tar tid och att det gör ont osv.
När jag sedan slutade amma tvillingarna så stod man ju som ett fån där i butiken bland alla sorters ersättningar och ingen information. BVC uppmanade mig att googla. Men det känns ju sisådär. Tycker man bör kunna få information om ersättning från bvc än att behöva googla - det gäller ju att man då sållar bland korrekt info och det som bara är trams liksom.. Det är ju inte helt lätt alla gånger.
