Frågor om kliniker i Danmark

Hej! Jag går på CFC (Copenhagen Fertility Center) de är billigast på alla behandlingar. Förvisso är det lite av löpande band där men de kan sin sak ändå. Jag bytte dit från Storken när jag började med IVF. En insemination är ett relativt enkelt ingrepp. Det är inte så mkt som kan gå fel. Det viktiga är att själv ha bra koll på sin cykel och sina hormoner, oavsett vilken dansk klinik du väljer. Fördelen med en större klinik som även gör IVF och andra behandlingar är att de även gör ultraljud innan insemination, vilket Storken inte gör. De andra klinikerna har jag ingen erfarenhet av.

Ja, jag vet hur mycket det är att ta reda på själv innan man börjar. För mig tog det ovanligt lång tid tycker jag såhär i efterhand. Dessutom tog den känslomässiga biten ännu längre tid att bearbeta, ca 3 år. Men nu känns det som jag har kommit en bra bit på vägen även om jag inte är graqvid ännu. Samtidigt har jag ju börjat med IVF och då känns det som att den kunskap som krävs är av en helt annan dignitet och nu grubblar jag över det och tycker det verkade som en barnlek med inseminationer. Så jag ger gärna lite tips! Kanske kommer jag skriva sånt du redan vet, hoppas det inte gör ngt.
Kolla dina ägglossningar under flera cykler, varje cykel innan du börjar för att se om du har ägglossning olika dagar i olika cykler. Utöver de prover som klinikerna kräver som i princip bara handlar om att försäkra sig om att du inte har infetionssjukdommar, bör du ta prover som säger något om din fertilitet; AMH, FSH och ev.LH och prolaktin, samt progesteron dag 21 för att se om du har haft ägglossning. Hitta en gyn som är villig att göra ultraljud inför insemination; på så vis kan du vara mer säker innan du åker att ägglossningen verkligen är på gång. Vid VUl ska du också be dem räkna antalet antralfolliklar eftersom dessa kan ge en hint om hur länge du kommer vara fertil. De ska också mäta livmoderns slemhinna. Ang. att köpa sperma har detta blivit mer komplicerat efter årsskiftet. Det finns bara 2 sädbanker och den största (och dyraste) har infört som krav att man köper 5 strån åt gången, vilket blir sjukt dyrt. Sperman är fryst, även vid och efter transport, så om du har strån kvar som du inte använder kan du behålla den fryst på kiliniken, eller bara reservera den på sädbanken, båda mot en extra kostnad, såklart. Jag har inte hittat någon donator som jag känner att jag vill köpa 5 hela strån av för det ockerpis det innebär att betala för 5 strån. Jag hittade förvisso en när jag först började leta men tänkte att jag skulle titta igenom de andra donatorprofilerna först. 3 dagar senare när jag skulle beställa var donatorn försvunnen till mig stora fasa! Jag har inte skandinaviskt ursprung och den enda donator som liknade mig (som barn) och som jag dessutom hade en del gemensamt med, var den som försvann. Till slut, i sista stund, valde jag en annan donator från Cryos Denmark. Förvisso dansk men ok. Om man vill insemineras med öppen donator måste man alltid beställa själv från klinik. Från eurpean sperm bank kostar det 100 euro för frakt, från Cryos Denmark 55 euro + moms.
Jag har nyligen läst att man kan använda sig ev en egen donator I Danmark; om man hittar någon som vill ställa upp som donator men inte vill ta på sig faderskapet. Jag är dock osäker på hur svensk lagstiftning ställer sig till detta men har för mig att det kan gå. Däremot kan de kräva att sperman fryses i 6 månader innan den används för att försäkra sig om att den är fri från HIV och då måste sperman vara av mycket bra kvalitet.
Jag är inte helt överförtjust i CFC men orkar inte byta klinik, inte ännu i alla fall. Om du orkar kan du boka in samtal med några kliniker som ligger i den lägre priskategorin. Jag är osäker på huruvida läkare får utföra insemination med öppen donator i Danmark på singlar. Däremot får de utföra IVF med öppen donator på singlar sen oktober förra året, så det kanske är detsamma.
Lycka till!

Oj, jag läste inte igenom mitt inlägg innan jag postade och märker en hel del tokigheter och felslag.

Sädbankerna heter European spermbank, och Cryos International.

De flesta kliniker har en egen liten depå av donatorsäd som de köpt från spermabankerna men det är oftast anonyma donatorer och urvalet är då ännu mer begränsat. Vid många kliniker, som CFC beställer man själv säden, fr.a. om man man vill ha öppen donator.

Frakt av säden till kliniken kan gå på två dagar från det att man beställer men det är säkrast att beställa innan!

Det är så lite! Här på FL finns en massa fullblodsexperter, som har hållit på ett tag. Ibland tänker jag att vi borde slå våra huven ihop och öppna en egen klinik, haha.

Jag tror provsvaren helst inte ska vara mer än 3 månader gamla. Å andra sidan brukar man ju få hålla på betydligt längre än tre månader och då krävs inte att proven tas om. Får jag fråga varför du vill vänta till September? Jag kan förstå att man behöver känna sig redo. Jag drog ut på tiden något enormt, trots att jag hade pratat om det med vänner i flera år! Så, när jag väl bestämde mig blev jag jättefrusterad över att behöva vänta ens en månad! Jag började i Juni med inseminationer och varje månad var en berg och dalbana. Trots att det inte är någon tid att försöka i ett halvår, det anses helt normalt, så kändes som att något borde vara fel. När jag sen gick över till IVF och fick ut bra med ägg, som dessutom befruktades var det en enorm lättnad! Men nu går jag händelserna i förväg; du kommer säkert lyckas med inseminationer!

Jag har aldrig tänkt på CMV faktiskt... kanske man borde. Att man har haft barnsjukdommarna är ju bra för då har man ett naturligt försvar. Och de flesta har väl haft dem?
När det gäller tvättad eller otvättad så tror jag inte det spelar så stor roll mer än kostnaden, som jag egentligen inte har koll på. Jag är nämligen ganske säker på att de kan tvätta sperman på kliniken om man köper otvättad, mot en kostnad då såklart. Vad som är billigast vet jag inte. Det verkar dock som att klinikerna föredrar att man redan köper tvättad så de slipper det. Vad som är bra att tänka på vid insemination är nog motiliteten på spermierna. Helst över 10, gärna 20. Ju högre motilitet, desto dyrare. För att se ålder och annat kan man klicka på "extended profile" där svarar donatorn på en massa frågor. Man kan också ofta höra donatorns röst! Och se bebisbild.

CFC är billigast i Danmark och betydligt billigare än svenska kliniker. De har bra teknik till förfogande och bedriver även forskning och utbildning. Jag tycker de liknar Huddinge sjukhus på flera sätt; forskningsinriktad verksamhet med patienter som ett nödvändigt ont. De har lite av löpande band på sina behandlingar. Och väldigt lite tid för samtal, diagnos, uppföljning och utvärdering. Inget har gått direkt fel för mig. Men det är frusterande att känna sig jobbig för att man ställer frågor och vara osäker på vad som händer och varför. Å andra sidan hör jag liknande berättelser från vissa svenska privata kliniker. Jag har som sagt erfarenhet från Storken där de verkligen tar sig tid vid det inledande samtalet. Men sen när jag åkte ner och jag inte fick utslag på ägglossningsstickan hade de inte ens en ultraljudsapparat för att se om den var på gång. Jag åkte hem och sen ner igen några dagar senare när stickan var positiv. Såhär i efterhand tycker jag det var synd att jag inte bytte klinik direkt, så jag slapp osäkerheten. Men man vet ju aldrig. För insemination kan du välja den klinik som kostar minst men har ultraljud i priset. Expertkunskap får man kanske ändå försöka utrusta sig med själv.. med hjälp av gyn i sverige. Jag går också på mama mia men de har inte så mkt tid för rådgivning då de mest bara ställer upp på oss singlar. Sen finns även Eva Svanborg i Solna men har själv inte varit hos henne. På CFC är det inledande samtalet gratis.. men å andra sidan varar det kanske inte så länge. Mitt varade kanske högst 5 min! Jag inbillar mig att jag förstår danska men ibland kanske jag har missuppfattat saker utan att veta det. Egentligen anpassar de sig ganska bra till oss svenskar. Det är rätt roligt med danskar som tror de talar svenska. Men en elog får man ge dem; mina försök till danska har besvarats med en pinsam tystnad

Jag känner igen mig väldigt mycket i dina funderingar; fr.a. sorgen att inte få barn i en relation med någon som jag älskar. Jag hade haft en plan B i flera år, att försöka med en barndomsvän men det var ett jättesvårt beslut. Men sen när vi väl satte igång processen blev jag som en robot; allt handlade om att få in provsvar så fort som möjligt, tala med Storken, träffa gyn, boka resa osv. När jag inte ble vgravid efter 1:a försöket var jag lesdes men mest irriterad. Och när det sen visade sig vara svårt att få med min kompis och att jag var tvungen att tjafsa varje månad kännde jag mig först irriterad men sen ledsen eftersom jag insåg att jag var rätt ensam; han ville inte lika mycket som jag. Men då hade jag liksom kommit igång och när jag väl bestämde mig för att gå vidare själv, var det en viss lättnad; ingen att tjafsa med! Ingen att bli besviken på. Ingen att anpassa sig till. Det känns fortfarande lite jobbigt med donatorerna, dock. Jag vet inte om jag hade kunnat komma igång tidigare. Ibland klandrar jag mig själv för att ha väntat så länge, jag började ju spara för 3 år sen. Men då kanske jag inte var redo. Sen tror jag man blir mer "redo" efter sitt beslut, när processen väl är igång. Men visst är pengarna ett gissel! Om du ändå vill spara in på ngt skulle det kunna vara sperman; Cryos kräver inte att man köper mer än ett strå åt gången och de är billigare överlag. 5 strån med öppen donator från european spermbank borde väl gå på minst 2000 euro bara det?

Resorna; jag har kollat både flyg och tåg. Men kände inte att jag kunde vänta till samma dag som ÄL-stickan slog om för att köpa biljetten, för det var i början av semestrarna och priserna gick stadigt uppåt. Det är därför det är så bra att ha en gynkontakt i Stockholm som kanske kan hjälpa en att förutspå ÄL, vid sidan av stickorna. (De billiga funkade inte för mig och jag trodde jag helt saknade ÄL! Men Clearblue gav utslag fast väldigt olika varje månad). Så nu när jag ska resa försöker jag ändå ringa in datumet och titta på Traderas auktioner för tågresor, de annonseras ut 4 dagar innan avresa och budgivningen slutar 2 dagar innan. Sist fick jag nedresan för 260kr! Billigast flyg hem innan jul var då SAS. Annars kan man kolla Norwegian. Tåget är väldigt smidigt tycker jag, inga byten och det går på 5 timmar. Jag har också åkt nattåg en gång, för att vara säker på att komma dit på morgonen i tid till insemination. Många kliniker har vissa fasta hålltider för insemination och äggplock, oftast på morgonen/fm. Med fryst sperma är timingen med ÄL väldigt viktig, därför råder jag dig åter igen att välja klinik med ultraljud, kanske t.o.m. ÄL-spruta.

Jag tycker inte jag har hållit på så länge egentligen och har inte behövt genomlida så mycket svårt. Har man old school-sex kan det ändå ta ett år utan att något är "fel" och jag har hållit på betydligt kortare. Det är nästan så att jag skulle bli förvånad om det funkade nu. Så inställd har jag varit på att det kan ta tid. Jag har läst om så många som har försökt så länge att jag blir ödmjuk. Men inget av allt detta kan göra mig mindre rastlös. Motsägelsefullt!

Ang. gyn i Stockholm vet jag inte vilken som är bäst; jag har hört mycket olika om Eva S. både väldigt negativt och positivt. Mama Mia tycker jag funkar bra (just nu är jag väldigt nöjd ändå), fast den gyn som hjälper är inte där på måndagar.

Är du med I "Femmis" det är en förening för ensamstående kvinnor som är eller vill bli föräldrar med assisterad befruktning.

Jag var med i Femmis för 3 år sen då jag funderade och sparade. Men kände mig inte riktigt hemma. De flesta verkade ha förlikat sig med tanken och jag blev medveten om att jag inte hade det ännu. Jag sörjde nog fortfarande (ännu) en kärlekshistoria som tagit slut för fort. Nu känner jag att jag har försökt färdigt. Jag har också haft tid att inte försöka alls under långa perioder men det hände verkligen inget alls "när jag minst anade det". Till sist tog jag en time-out från allt , Sverige och jobbet och började leva upp mina fertilitetsbesparingar utomlands. Då träffade jag en hel del män på kort tid men inte den rätta. Ja, så har jag även försökt varianten att vara öppen för att något kan "växa fram med tiden"; jag har gett mig in i förhållanden fast jag inte riktigt var kär för att försöka nöja mig men det blev ganska snabbt ohållbart. Men även när jag började känna att det kanske skulle vara ok att inte få barn i ett förhållande, att det faktiskt fanns fördelar, så hade jag dåligt samvete gentemot mitt framtida barn som jag berövade en pappa.
Fast det finns ju en gräns för hur mycket och länge man kan försöka och den nåddes några gånger för att bli definitiv i höstas då mitt AMH-värde sjönk drastiskt. Risken fanns att jag aldrig skulle få barn om jag fortsatte vänta. En del i mina svårigheter med att känna mig redo kan ha varit ganska egoistisk egentligen; jag var rädd att det skulle bli ännu mer svårt att kunna träffa någon om jag hade barn. Troligtvis går fler än jag igenom samma process med liknande känslor. Lyckligtvis har jag insett att valet att få barn ensam inte handlar om att välja bort kärlek. Kanske snarare tvärtom.När jag nu återigen är medlem i Femmis och läser om ensamstående mammor känns det ganska naturligt.

Ang. ägglossning så sker den under en mycket kort stund. När ägget väl har släppt kan det befruktas endast några få timmar. Om man lever i ett förhållande är det därför viktigt att ha sex innan ägglossning så att spermierna redan finns där och kan befrukta när ägget lossnar. Men fryst sperma lever mycket kortare tid, så då blir timing extremt viktigt. Utslag på ÄL-stickan får man i regel 24-36 timmar innan ÄL. Men det kan variera mellan olika kvinnor och hos äldre kan det vara ännu kortare än så. Det konstiga är att på storken ska man ringa så fort man får utslag på stickan men man får tid först dagen efter. Detta förutsätter att man testar minst 2 ggr per dag, helst 3 för att veta exakt när det slår över. Hur länge man ska testa positivt på ÄL-stickan vet jag inte eftersom jag då alltid slutat testa. Kanke är det naturligt att bara testa positivt en dag. Personligen skulle jag komplettera ÄL-stickorna med regelbundna ultraljud för att få koll på när det är på gång. Men det kanske man inte gör förrän det verkligen är dags. Jag tror inte gyn går med på att göra VUL i flera cykler utan att man verkligen tänker försöka. Att jag fick utslag på Clearblue olika dagar i olika cykler beror nog inte på stickorna utan att jag faktiskt har oregelbunden ägglossning. Du behöver nog inte ta ÄL-spruta men det kan vara skönt att veta att det går att få hjälp att kontroller ÄL. Sprutan tas som en insulinspruta i underhudsfettet i magen och själva nålen är mycket liten, det gör inte särskilt ont.
Jag har aldrig blivit inseminerad med fryst sperma eftersom jag försökte med min vän (som hade ovanligt rörliga spermier!). Så jag vet inte helt säkert hur lång tid det tar att tina. Men jag har läst om andra som gjort ultraljud inför inseminering´och där de har skjutit upp det för att det syntes att ÄL inte var på gång ännu. Så jag antar att det är som su skriver att de då väntar med att tina sperman. Fast om du har fått utslag på stickan innan du åkte brukar ÄL vara på gång och då måste insemination ske snabbt. Så bästa varianten är nog; att försöka göra ett ultraljud (i Stockholm) någon dag innan du brukar få utslag på ÄL stickan (ca dag 12) och få en preliminär uppskattning när det kan ske. Boka biljett för dag 13-14 samtidigt som du fortsätter med ÄL-stickor.

Nu blev det här jättelångt igen. Har svårt att skriva kort och koncist!