• frida198004

    behöver hjälp från er ap-experter! lämna 9-månaders hos pappa?

    Hej!
    Jag behöver hjälp från er som är kunniga inom ap. Jag och min man har en 9-månaders bebis. Jag är föräldraledig och min man träffar sin son ca 1,5-2 h på vardagar och självklart hela helgerna också. Han nattar, ger mat, byter blöjor, leker, myser etc så han är en toppenpappa men jobbar som sagt och är borta från bebisen därför. Pappan är ensam med bebisen någon/några timmar i veckan men annars är jag där jämt.

    Jag har nu blivit bortbjuden på spa om en månad och skulle då vara borta 27 h allt som allt. Jag har hört att det är ok att bebis är hemma med pappa eftersom pappan är sekundär anknytningsperson men det känns långt med över ett dygn kanske? Men bebis kanske inte har tidsuppfattning på det sättet?

    Kan f.ö. säga att mormor (som bebis känner väldigt väl) varit barnvakt 6 h för en vecka sen när vi var på sjukhuset och det gick jättebra och han verkade inte påverkad av det efteråt heller - inte klängig eller så - bara "normalt" glad att se oss.

    Min fråga är väl egentligen att höra vad ni som kan mer om anknytning tycker om att lämna bebis med pappa i 27 h - jag vill ju inte traumatisera bebis på något sätt alls och känner mig jätteorolig även om jag väldigt gärna vill åka på spa också.

    Tack på förhand!

  • Svar på tråden behöver hjälp från er ap-experter! lämna 9-månaders hos pappa?
  • cloudberry79
    Hannah76 skrev 2013-02-06 19:58:03 följande:
    Jag måste fråga. Förlåt om jag är totalt okunnig i just detta. Men varför väljer man en "föräldramodell" som nästan helt utesluter den ena föräldern? Där man graderar och värderar föräldrar olika mycket?
     
    Fast det gör den ju inte, men anknytning kräver ju aktivt deltagande från båda föräldrarna. Om en förälder jobbar mycket eller är frånvarande av andra anledningar så kan ju inte den föräldern få lika nära band till barnet, även om de har blodsband. 
    (M)amma till V -07 och E -12
  • cloudberry79
    frida198004 skrev 2013-02-06 19:28:22 följande:
    Hm.. jo, men det är mestadels kvalitetstid fr o m att han kommer hem (oftast 2 h innan läggdags men ibland 1 h) och sen på helgerna så är det ungefär 50/50 (eller både han och jag samtidigt såklart). Förlåt en dum fråga men på vilket sätt kan jag se vem bebis på 9 mån tyr sig till? Om bebis blir ledsen är det den som är närmast som plockar upp och tröstar och det går bra med båda oss men det är klart - är bebis riktigt riktigt panikledsen duger jag bättre. Gaaah - så himla svårt det här!
    Men där har du ju svaret egentligen - det funkar för er båda att trösta. Funkar maten, trösten och omvårdnaden lika så  ska det ju förhoppningsvis gå alldeles utmärkt. Vi har alltså en sjumånaders som funkar jättebra med oss båda, men maten funkar bara från mig, så av den anledningen skulle jag inte kunna åka iväg ens två-tre timmar, men funkar allt grundläggande och barnet är tryggt och söker bådas tröst så ser jag inget problem.
    (M)amma till V -07 och E -12
  • Rani
    Hannah76 skrev 2013-02-06 19:58:03 följande:
    Jag måste fråga. Förlåt om jag är totalt okunnig i just detta. Men varför väljer man en "föräldramodell" som nästan helt utesluter den ena föräldern? Där man graderar och värderar föräldrar olika mycket?

     



    Jag undrar också. När ska pappan bli likvärdig med mamman om han aldrig släpps in. Krävs ju tid för pappan också för att bebisen ska knyta an och då måste ju de få den tiden.
  • skogsvitter
    Helene70 skrev 2013-02-06 19:54:08 följande:
    TS. Jag tror att din man kommer att klara detta galant! Tro mig, jag har upplevt samma sak! Första tiden kändes det som att lillen inte skulle överleva om jag inte var inom synhåll men oj så fel jag hade. Idag är vår son 3 år och med facit i hand så är jag mycket glad över att "jag har låtit" mannen min vara lika viktig och primär förälder. Detta har resulterat i 2 AP-föräldrar i stället för en AP-mor.

    Kan inte annat än hålla med! Jag tycker det är viktigt att även pappan får chans att vara en nära förälder och i vår familj har vi d ärmed två AP-föräldrar och inte bara en. Är pappan lyhörd och en delaktig förälder ser jag inte alls något problem i ditt fall TS!
  • Hannah76
    cloudberry79 skrev 2013-02-06 20:01:57 följande:
    Fast det gör den ju inte, men anknytning kräver ju aktivt deltagande från båda föräldrarna. Om en förälder jobbar mycket eller är frånvarande av andra anledningar så kan ju inte den föräldern få lika nära band till barnet, även om de har blodsband. 

    Ok. Det verkade som det om man känner att man traumatiserar sitt barn genom att låta det vara med sin pappa i 24 timmar.
    Kan man bara ha anknytning om man är med barnet 24/7? Hur länge sträcker det sig? 
  • frida198004
    cloudberry79 skrev 2013-02-06 20:05:13 följande:
    Men där har du ju svaret egentligen - det funkar för er båda att trösta. Funkar maten, trösten och omvårdnaden lika så  ska det ju förhoppningsvis gå alldeles utmärkt. Vi har alltså en sjumånaders som funkar jättebra med oss båda, men maten funkar bara från mig, så av den anledningen skulle jag inte kunna åka iväg ens två-tre timmar, men funkar allt grundläggande och barnet är tryggt och söker bådas tröst så ser jag inget problem.
    jättestort tack för alla dina svar! många frågor som surrat omkring inne i mitt huvud :)
  • Rani
    skogsvitter skrev 2013-02-06 20:07:05 följande:
    Kan inte annat än hålla med! Jag tycker det är viktigt att även pappan får chans att vara en nära förälder och i vår familj har vi d ärmed två AP-föräldrar och inte bara en. Är pappan lyhörd och en delaktig förälder ser jag inte alls något problem i ditt fall TS!

  • cloudberry79
    Rani skrev 2013-02-06 20:06:09 följande:



    Jag undrar också. När ska pappan bli likvärdig med mamman om han aldrig släpps in. Krävs ju tid för pappan också för att bebisen ska knyta an och då måste ju de få den tiden.
    Det behöver ju inte vara ensamtid. Alla i familjen kan ju vara tillsammans. Är en i familjen alltid borta, så kan ju barnen ha bättre anknytning till dagisfröken än till en förälder. I vår familj är det självklart att i princip all tid som går spenderas med barnen, men så är det ju verkligen inte i alla familjer. Har man det så så får ju barnet anknytning till båda, men bara för att man är pappa eller mamma i blodet så är man inte automatiskt nära barnet. Som exempel så skulle jag aldrig lämna mina barn till barnvakt bara för att det är någon som JAG känner, det måste vara någon som barnen lärt känna tillsammans med mig under en längre tid, så de har en egen trygg relation till den personen.
    (M)amma till V -07 och E -12
  • Rani
    cloudberry79 skrev 2013-02-06 23:28:34 följande:
    Det behöver ju inte vara ensamtid. Alla i familjen kan ju vara tillsammans. Är en i familjen alltid borta, så kan ju barnen ha bättre anknytning till dagisfröken än till en förälder. I vår familj är det självklart att i princip all tid som går spenderas med barnen, men så är det ju verkligen inte i alla familjer. Har man det så så får ju barnet anknytning till båda, men bara för att man är pappa eller mamma i blodet så är man inte automatiskt nära barnet. Som exempel så skulle jag aldrig lämna mina barn till barnvakt bara för att det är någon som JAG känner, det måste vara någon som barnen lärt känna tillsammans med mig under en längre tid, så de har en egen trygg relation till den personen.



    Självklart. Men nu handlar det om en närvarande pappa. Mamman har ett försprång eftersom hon är hemma mer med barnet. Pappan kommer aldrig komma ikapp om han inte får samma chans. Pappan betror mamman med att vara själv med barnet så varför skulle hon inte visa honom samma förtroende? Amning dyker alltid upp som ett argument i dessa situationer. Men i detta fall nämner inte mamman att det skulle vara ett problem. Jag tror visst det kan vara en fördel att vara själv med barnet för att lära känna det och knyta an. Det kan vara bra för den förälder som har barnet mindre att den andra föräldern inte alltid finns där och styr och talar om hur hen ska göra. Då får barnet och föräldern chans att hitta sitt sätt. Tror barnet endast kommer må bra av detta då det kommer leda till att bådaföräldrarna kan hantera barnet lika bra om än på olika sätt.
  • cloudberry79
    Rani skrev 2013-02-06 23:38:42 följande:



    Självklart. Men nu handlar det om en närvarande pappa. Mamman har ett försprång eftersom hon är hemma mer med barnet. Pappan kommer aldrig komma ikapp om han inte får samma chans. Pappan betror mamman med att vara själv med barnet så varför skulle hon inte visa honom samma förtroende? Amning dyker alltid upp som ett argument i dessa situationer. Men i detta fall nämner inte mamman att det skulle vara ett problem. Jag tror visst det kan vara en fördel att vara själv med barnet för att lära känna det och knyta an. Det kan vara bra för den förälder som har barnet mindre att den andra föräldern inte alltid finns där och styr och talar om hur hen ska göra. Då får barnet och föräldern chans att hitta sitt sätt. Tror barnet endast kommer må bra av detta då det kommer leda till att bådaföräldrarna kan hantera barnet lika bra om än på olika sätt.
    Men vem säger att någon ska styra och ställa? När vi är hemma båda två gör vi på olika sätt, jag behöver inte åka hemifrån för att min man ska kunna byta blöjor och annat bebisjox. Det finns inget som säger att man inte kan vara samtidigt hemma och med barnet och ändå skapa en lika bra relation, det kräver bara mer initiativ från den förälder som inte är hemma lika mycket. Här är det maken som tar allt utom matningen med dottern när han kommer hem från jobbet och jag bryr mig inte ett skvatt om hur han gör saker, bara han får dem gjorda. Jag tror också det kommer funka finfint för TS, men hade pappan inte klarat alla basala moment så hade då inte jag lämnat en bebis med honom. Själv hade jag inte heller åkt iväg så länge, eftersom jag ammar, men det gör ju inte TS i samma utsträckning.
    (M)amma till V -07 och E -12
Svar på tråden behöver hjälp från er ap-experter! lämna 9-månaders hos pappa?