Min kille snyltar på mina pengar, hjälp..

Jag har endast hittat tre män i mitt liv som jag seriöst inte har något klagomål om, och då känner jag dem väldigt väl. Det enda jag skulle klaga på då är väl att 1. Jag har ingen kemi med dem, ingen sexuell attraktion alls, och de har ingen till mig! :) sen är de upptagna också.

Den ena är min syrras ex
den andra är min bästis sambo
och den tredje är min gamla kk - som inte ville inleda ett förhållande med mig på den gamla tiden.

Det krävs rätt mycket för att man ska hitta en kille som inte har något allvarligt fel tycker jag :P och det kan vara samma sak med tjejer, vad vet jag. Men nästan alla killar jag känner så är 85% Mansgrisar som sitter vid datorn hela dagarna och helst inte jobbar alls.

Resterande festar på tok för mycket och är tvetydiga när det gäller att vara trogen.

Det är svårt att hitta guldkorn i min ålder.

Hoppas ni kan komma fram till ett bra gemensamt beslut.

Jag vet inte hur gammal du är för det är långt ifrån alla killar som är på de sätt du beskriver. Jag kan på något sätt se framför mig hur många kvinnor tänker, resonerar och gör sina val av män, för att därefter sucka för mig själv och yttra ett tyst men utdraget "NEEEJ".

Det är som att de flesta kvinnor har en fallenhet för att göra allt precis helt fel. Ställ en kvinna i ett rum med hundra män och be henne välja ut de fem män som hon vill dejta. Jag lovar, de flesta kvinnor kommer släpa med sig de män som är kriminella, fula, lata, korkade och helt enkelt dåliga val på precis alla sätt från det där rummet.

Så när det dyker upp trådar på Familjeliv där kvinnor sitter och beklagar sig över sina sambos och äkta män så blir man inte direkt förvånad. Visst finns det en och annan kolbit som kan slipas och bli en glittrande diamant, och det är förmodligen det som de flesta kvinnor hoppas på när de väljer de "omöjliga fallen", men de flesta kolbitar är faktiskt ingenting annat än en bit kol...

Är lite i samma situation som dig även om skillnaderna inte är så stora och (vi tillsammans beslutat) att min sambo studerar.

Så jag förstår dina känslor...

För det första skulle jag vilja råda dig att INTE gifta dig. Om du är irriterad redan på det här beteendet, hur kommer det att bli om några år?

Och sedan om ni skaffar barn kommer din inkomst att sjunka rejält eftersom det finns ett maxtak på föräldrapenningen.

Men att betala hans lån när han (frivilligt...?) jobbar deltid? (OBS, är barn inblandade

Nu har inte jag läst igenom hela tråden..och om jag inte minns helt fel så delar man väl lika på räkningar och diverse utgifter om man har gemensam ekonomi? låter mer som att du försörjer honom..

Det finns många olika åsikter om hur man bör dela upp ekonomin när man är ett par. Men det som känns totalt fel här är ju att du blir hans mamma! Nu lever jag inte i ett förhållande med delad ekonomi på det sätt som många här föreslår. Min åsikt är att då måste ju båda ha inflytande över hur deras respektive löner bör disponeras. I min värld känns det helt fel när den ena kan konsumera upp sin del ( utan kommunikation med partnern) och sedan skall den andra "täcka upp". Min sambo vill inte ge mig den insynen i hans ekonomi. ( jag är kvinna och tjänar ca 17000 mer). Nu blir det ändå så att jag betalar mera, vi delar på räkningar, hus och mat. Sedan betalar jag det mesta för våra två barn. Jag vet inte vad detta kallas för slags ekonomi andras ögon, men vi har egna konton och klarar oss. Jag personligen hade gärna ändrat strategi, men då hade jag även velat påverka vad som händer med min sambos lön. Men en sak till TS. i ditt inlägg ser man inte helhetsbilden ( det gör inte många som kommenterar heller). Vem har studielån, vem äger lägenheten, och vem betalar för den? Tänk även på följande; nu kan du köra hårt i din karriär och få denna lön. Sedan när ni har fått barn, du betalar det mesta och du gör det mesta hemma, för det är kanske inte så troligt att din partner förändras, så kanske din karriär stagnerar, dina överordnade märker att du inte kan satsa på samma sätt. För tolv år sedan hade jag strålande karriärsmöjligheter och trodde på en panglöneutveckling. De som började i min bransch samtidgt som jag (ofta män) har ca 20-30 tusen mera i månaden i dagsläget. Jag har inte förmått att producera på samma sätt med små barn och huvudansvaret för hemmet. Jag tycker att du skall försöka tänka dig detta, kanske worstcase scenario, för framtiden. Jag är medveten att många kommer att reagera på detta inlägg och tycka att 53000 är dunderlönen och varför klagar jag..Men med fulla studielån för fem års högskolestudier, inga pengar med hemifrån utan fått låna allt till hus, hög statlig skatt, värnskatt mm, och en sambo som inte betalar hälften så finns det inte så mycket kvar varje månad som man faktiskt kan tro. Jag önskar att jag hade sparat ännu mer i TS situation. Vill verkligen inte vara provocerande, men...TS ställ krav på din partner.

¨TS kan väl ha något typ av specialistkunskap?

Jag är också civing, drygt 30, inget personal- eller resultatansvar och tjänar 65 tusen i månaden.

Nej, men det är väl inte det som är problemet, att ts är snål eller att hon inte kan med att betala lite extra eller ens att han inte ska få spendera medan hon spenderar hej vilt?
Killen vill inte jobba mer, han tar lån som ts sedan ska betala, hon ska betala hans räkningar medan han lallar runt och spenderar de få pengarna han drar in. Om man själv är ekonomiskt lagd och jobbar hårt så är det inte så lite provocerande när ens närmsta inte vill jobba och sen bara spenderar och överlåter allt ansvar och ekonomiskt tänkande till sin sambo. Det är ju som att ha ett barn. Ts verkar ju inte ha några som helst krav på att sambon ska tjäna lika mycket som hon.

Du tycker alltså att ts bara ska säga "Här älskling, här är mitt konto, det är bara att ta för dig och spendera bäst du vill!"?

Det är bara att gratulera.

Önskar att jag hade haft den lönen, eller haft en sambo som tjänade så mycket...

Fråga ett - inget sådant. Teknisk expertis, stort globalt företag, vill behålla förmånerna. Gnäller man och hävdar sin "rätt", är borta i tid och tid, allmänt inget som man kan förlita sig på och kommer dragandes med facket och mer gnäll (som svenskar förresten är experter på) så ligger man på en helt annan löne- och förmånnivå. Det är lite som att "OK, inga problem men ni står för notan" från min sida och "OK, inga problem, vi betalar vad som krävs bara du ställer upp" från företagets sida. T.ex. om jag är flexibel är företaget flexibelt nog att utöver lön, traktamente, övertid, bla, bla, bla, betala en natts extra vistelse för att jag ska kunna göra annat än enbart jobb, i landet där jag befinner mig.

Ja, jag förstår faktiskt inte heller var folk på FL hittar sina män. I verkligheten är det snarare så att kvinnorna latar sig och leker lyxhustru och mannen yrkesarbetar, åker hem och är "jämställd" och får höra på gnäll, huvudvärk och ingen sex. (Anledningarna kan variera, ungefär som dagens rätt: trött, huvudvärk, har inte lust, vill inte, orkar inte, jag ammar, jag har just fött barn för typ ett år sedan, ..................)