Varför köper du så kallade flickkläder till din flickbebis?

Kim: Påminner lite om mig. Jag gick ofta till dagis i långkalsonger,cape och prinsesshalsband. Mina föräldrar lät mig hållas och jag slutade ganska snart med det :D

Nej,det är ju olika. Jag brydde mig mycket om mitt eget uttryck redan som väldigt liten. Min dotter är väldigt lik mig till sättet så hon blir säkert lika bångstyrig som jag:P

Äsch,lite bråk är uppiggande ;) Jag skulle nog bli mer orolig om dottern alltid höll med oss och inte bråkade. Speciellt som tonåring

Att inte ha råd är en annan sak. Då är det ju bra om man kan ärva.
Och jag tror inte att jag skulle kunnat påverka mina föräldrar om de inte tillät det. De ville att jag skulle få utveckla min egen smak tidigt. De frågade vad jag ville ha när vi var och skulle shoppa kläder.
På andra områden var jag ganska hårt hållen.

Beklagar! Hoppas du inte behöver ha med ett sånt svin att göra mer.

För mig är det en principsak - jag gillar inte det här med "skönhets"operationer. Alls. Givetvis har jag delar av min kropp jag inte gillar(det har väl alla?) så vill jag inte operera mig. För ser man det för vad det är- det är helt enkelt en skitgrej om min näsa är för stor/liten eller vad det nu handlar om. Vare sig om det syns eller ej. .
Jag duger och är jäkligt bra som jag är och hela skönhetsindustrin är ju störd så det inte är sant.

Bara en sån sak som att känna att man vill operera om sitt utseende eller "rätta till " en liten skitgrej visar ju verkligen hur sjukt det blivit. Det är totalt oväsentligt ur någon ser ut. Egentligen. Om man tänker efter. Men vi alla fostras av samhället att tänka mycket på utseendet.
Jag vill lära min dotter att det är oväsentligt hur hon ser ut. Det är inte vad hon vill operera utan att hon vill operera som jag skulle ställa mig emot. Skulle känna mig totalt misslyckad som förälder om jag inte bankat in så pass  mycket vett i henne att hon kan se sitt utseende för vad det är - en oväsentlighet.

Att dina barn är självständiga nog att inte kompiera andras beteende är bara att gratulera. Det visar ju att DU faktiskt lärt dem något viktigt. Du har ju föregått med gott exempel.

Förstår det. Hade själv en sådan styvmor förut. Redan som 12-åring hade jag bestämt att hon inte ens skulle få träffa mitt barn. Fast då skulle hon inte låtit pappa träffa oss så det hade slutat åt helvete i vilket fall.
Men pappa lyckades efter många år ta sig loss från henne så nu har jag en underbar styvmor istället.

Av medicinska skäl förstår jag,brandskador och så.  Vad jag ställer mig emot är det där att det gått så långt att många faktiskt mår dåligt på riktigt över utseendet. Gör man det tror jag med på att jobba med självkänslan och liknande.
Jag är så otroligt tacksam mot min mamma för att hon lärt mig att få en sjujäkla självkänsla så att jag faktiskt även genom tonårstiden kunnat stå emot allt vad skönhetsideal och press heter.
Hoppas jag kan ge det samma till min dotter.

Det är egentligen inte operationerna i sig som är problemet utan detta stora fokus på utseendet. Där ligger problemet och där behövs en förändring. Innan det är försent. Många idag ser på skönhetsingrepp på samma sätt som att gå till tandläkaren.

Jag har jämnåriga(jag är 20 år) bekanta som hunnit med både tre och fyra ingrepp - och fått det betalat av mamma. Detta ses inte som något konstigt av omgivningen....

Jo,men kläderna och att till exempel borsta tänderna tillhör ju inte själva kroppen och utseendet. Klädena sitter inte fast på kroppen och är inte en del av människan och så och man kan ju inte se om någon luktar fräscht i munnen.

Att vara hel och ren är inte din kropp liksom. Dina bröst/näsa/läppar ser  likadana ut vare sig du duschar varje dag eller inte.

Konstig jämförelse,jag vet:P Men jag kan inte förklara på bättre sätt.

Att vara "hel och ren" lär jag givetvis min dotter,men att hennes kropps utseende är oviktigt.

Och nu när tråden ändå handlar om genus så är det väl bara att påpeka att en tex en tjej kan vara lika nyduschad/hel och ren/fräsch i både kjol och snickarbyxor:p

Det är inte själva grejen att vilja vara fin som jag tycker illa om,det är inte grundproblemet.
 Det vill ju,jag med ibland,på mitt sätt(alla har ju ett eget sätt att vara fina).
Det det "fin" (att alla "ska" sträva efter samma ideal)som samhället satt som norm och pressen att vara fin och utseendefixering jag ställer mig emot.
Speciellt det orättvisa i att tjejer uppmanas mer att ta hand om sitt utseende medans för killar är det liksom inte lika viktigt. Tjejer "ska" vara vackra och väna,killar "ska" vara tuffa och starka. Hallå?!?!
Visst,i min generation är vikthetsen och utseendefixeringen stor även bland killar,men samhället pressar inte dem på samma sätt. 

Jag vill lära min dotter att skita i att fundera på om hon väger för mycket/lite eller har för stor/liten näsa och göra något som är viktigt istället.

Varför ska de inte det? Vad är det som är farligt? De måste inte,men de ska ha möjlighet att välja vad de vill klä sig i utan att bli dömda....

Det är väl jättebra att han inte begränsar sig till en "sida". Jag lekte med både bilar och dockor som liten. Det var inte pojk- och flickleksaker för mig utan LEKSAKER.

..Och om han gått på ett dagis där de var väldigt könsuppdelat,tror du inte att han då också hade kännt sig utanför om han någon gång ville leka i klänning och de andra absolut inte hade klänning?

Själva identitetsskapandet är mycket en lek,det mesta i ett litet barns liv är en lek. Det är så man lär sig.
Ett så litet barn tycker du väl ändå inte ska behöva begränsa sig själv för att samhället "tycker" att vuxna män inte ska ha klänning och vara feminina?

Och om en pojk vill fortsätta att ha klänning utanför leken är det då så farligt? Kommer han dö? Kommer snoppen trilla av?

Lika lite som en flicka dör av att ha klänning,lika lite dör en pojk av att ha klänning.

Fast det handlar ju faktiskt inte om att nedvärdera det kvinnliga. Färgen rosa är liksom inte boven. Det handlar om att det ska vara tillgängligt för alla. Att rosa faktiskt inte är en "tjejfärg". "Flicksaker" som du säger är inte dåligt,men det är inte heller "flicksaker". En bil är inte en "pojkleksak",det är en leksak.

Och jo,man blir bemött olika beroende på hur man är klädd. Det märket ju till och med jag som ung vuxen att speciellt äldre bemöter mig olika beroende på om jag har klänning eller fotbollströja.

Jag tror inte att ens den rabiataste genusfanatikern förnekar att män och kvinnor är olika biologiskt,det är fakta att vi är det. Det försöker ingen förneka.
Hen är ett ord jag själv(som genusfanatiker) använder mig av i skrift om jag inte vet könet på den jag skriver om/till. Då är det ett ypperligt ord.  Likaså om någon faktiskt inte tycker sig tillhöra varken den ena eller den andra könstillhörigheten.
Jag säger liksom inte hen till min dotter(jo,kolla jag förnekar inte att hon är en flicka ) eller pratar om folk jag vet vad de har för kön som hen.
Han och hon finns,män och kvinnor är olika biologiskt,men det betyder inte att vi inte ska ha samma rättigheter/skyldigheter eller bli bemötta och värderade olika för det!

Och ni som säger att neutrala barnkläder är dyra,det behöver inte alls var så. Detta är min unge i kläder från lindex babyavdelning. Ta tre betala för två. Finns i hur många färger och kombinationer som helst.

Hur många gånger ska man behöva förklara att det inte handlar om att begränsa. Det är inte färgerna som är boven.

Min dotter har alla de där färgerna,och alla andra med.

Det är inte att folk köper en viss sorts plagg jag har ifrågasatt. Jag frågar varför. Och nej,därför är inget övertygande svar.