Att ta fortsterbarn

Det är få förunnat att vara och leva fläckfria liv. Det krävs självinsikt för att förstå en sådan sak.

Så om någon har det så märks det inte alls menar du? Det påverkar ingen annan än personen själv och den kan leva ett helt vanligt liv?

Bra. Det verkar helt otroligt att människor med vår utbildning samt informationssamhälle inte har mer förståelse för hur människor fungerar.

Ts skriver att hon inte har någon depression i den formen av psykisk störning. Ts får väl helt enkelt kontakta kommunen  sin egen eller någon annan för en utredning. 

Tycker att det är ovanligt många påhopp på henne. 

Ts skriver att hon inte har någon depression i den formen av psykisk störning. Ts får väl helt enkelt kontakta kommunen  sin egen eller någon annan för en utredning. 

Tycker att det är ovanligt många påhopp på henne. 

TS gjorde ett misstag. Hon trodde att hon skulle kunna få svar men fick påhopp istället.

Ja, hon kan ev få vara jourhem, familjehem om hon blir utredd. TS kan vara en tillgång beroende på vilken psyksisk störning hon har. Dock tror jag i sådana fall att det gäller äldre barn.

TS borde skaffa sig ett läkarintyg eller flera som talar om att det inte kommer att påverka barnet då det kan ligga henne i fatet annars.

TS om du ska vara hemma med ett placerat barn så får du ersättning för det om du har tagit tjänstledigt från ditt nuvarande jobb. Det finns små barn som har blivit så illa behandlade att de måste vara hemma med familjehemsmamman/pappan i ett eller två år innan de börjar på förskolan. Du kan få samma ersättning som din nuvarande lön (minns inte vad det heter).

Jag ser det mer som att hon frågar de som har varit eller är familjehem. Jag som har varit i ganska många år och fortfarande blir uppringd av kommuner och organisationer fast jag numera säger nej anser mig inte kunna bedöma hennes lämplighet och troligtvis inte någon annan här heller eftersom vi inte träffat henne, inte känner till hennes bakgrund, inte vet hur hon bor, vem hennes man är, hur de har det ekonomiskt, etc etc.

Det kan en kommun bedöma. Jag har svarat TS utan påhopp vilket gick utmärkt. 

Precis. Telefonsamtal: -Hej jo nu har vårt lilla fosterbarn blivit gammalt, och kaxar till sig och är inte så litet och rart längre. Kan vi få byta ut mot en gullig liten sak att få hålla i?

Precis. Telefonsamtal: -Hej jo nu har vårt lilla fosterbarn blivit gammalt, och kaxar till sig och är inte så litet och rart längre. Kan vi få byta ut mot en gullig liten sak att få hålla i?

TS, jag har inte läst hela tråden, men har ett par funderingar.
För det första, vad är det för psykiska problem du har? Sådant påverkar nämligen en utredning.
För det andra, hur gamla är dina egna barn?
För det tredje, hur väl insatt är du i det här med familjehem och fosterbarn? Förstår du vad det kan innebära? Låt mig måla upp diverse scenarion som du kan hamna i.

Barnet kan vara extremt utåtagerande, hyparaktiv, aggresiv och svårkontaktbar. Kanske vägrar hen att se dig i ögonen eller tala med dig. Kanske får hen panik av närhet och kroppskontakt. I värsta fall kan hen skada sig själv och sin omgivning. Kanske dröjer diagnosutredningar och beslut om eventuell medicinering. 

Barnet är extremt negativt till allt du/ni säger och föreslår. Vill inte göra något, vill inte, vill inte, vill inte. Föredrar kanske att sitta i sitt rum och stirra in i en vägg. Allt ni säger är fel. MAten, huset, familjen.. Kanske matvägrar barnet, kräks upp maten hen får i sig, kissar i sängen, stjäl... Barnets enda uttryckta vilja är att komma hem till mamma igen, var är mamma? när kommer mamma? Jag vill hem! Jag hatar er! Allt detta medan det enda du vet är att det inte är möjligt, för mamman ligger kanske utslagen i någon pundarkvart någonstans, eller har inte hörts av på flera månader.

Barnet kanske är helt okej, supergullig, social och verkar trivas bra, men den biologiska familjen är helt rabiat, ringer flera gånger per dag och kräver att få tala med barnet, eller kastar ur sig sin ilska och frustration på dig, eller hotar med att säga till soc att ni inte sköter om barnet, att ni har hotat dem, att ni får barnet att hata dem, osv.

Det krävs mycket för att kunna hantera olika situationer som kan uppstå. Barn placeras ju i familjehem för att något i deras liv inte fungerar. Detta något försvinner inte spårlöst så fort barnet stiger över tröskeln till familjehemmet. Är du redo för något sådant? 

Jag jobbar för att tjäna pengar. Uppfostra, ge kärlek och trygghet gör jag gratis..

Pga orden 6, 7, 8 och 9 i din trådstart så tycker jag du inte ska ta dig an fosterbarn.
Fosterbarn kan vara barn med multiproblem t ex knark, självskada, anorexi etc. Eller multidiagnoser.
De måste ha jagstarka människor omkring sig med rejält kontaktnät.

Det låter som att ni borde skaffa en katt istället, på sin höjd.

Oj,nu när jag läser alla sidorna...

Så jag undrar: vågar jag oxå ansöka om att bli familjehem? utan att bli idiotförklarad? det räcker med att skriva lite fel/otydlig på TS då blir man "dödsdömd"... Vågar jag berätta för er att jag är t.ex. döv.. skulle ni säga att jag skulle inte duga som en "fostermamma" för att jag är döv?

Att TS skrev:
"Skulle vara mysigt att ta ett litet barn som vi fick ta hand om och ge trygghet."

Hon kanske har "stora" barn och känner att hon har tid att ge tid till barnet. Det är vad TS nog menar att ha ett litet barn hemma igen.

Att behålla saker för sig själv är inte likställt med att mörka. Med tanke på hur mycket som redan lästs in i TS så har jag stor förståelse att hon inte har lust att dela mer.

TS ingen här inne känner dig och vet vad du har för förutsättningar för detta så lyssna inte för mycket. Tycker absolut du skall kontakta de som har hand om fosterhemsplatser och diskutera detta med dem.

Finns barn i många situationer som behöver ett fosterhem kortare eller längre tid. Glöm inte de barn som bara behöver en extra familj att tillbringa vissa helger eller liknade med för att avlasta föräldrarna av olika själ. 

Nyfikenhet skulle jag kalla det för.