Endometrios?

Puff...

Puff!

Hej! Jag fick min endodiagnos i dec-12, har då hållt på sen efter min dotter föddes med hemska magsmärtor och typ blödningar hela tiden. Jag upplever smärtan som hugg men även kramper. När jag har mina sämsta perioder är jag i stort sett bara sängliggandes. Det är tar ofta lång tid innan man får rätt diagnos och jag har i omgångar nästan gett upp eftersom ingen tiktigt vetat hur de ska tackla mina besvär. Har du sökt för detta och sagt att du är fundersam på om det kan vara endometrios du har fått?

En vän till mig har endometrios, en väldigt aggressiv variant. Här är hennes blogginlägg om det hela.

http://buwenas.bloggo.nu/Endometerios/

Du tror inte att du kan ha en cysta likt din mor? Sådant kan gå i arv. Jag har haft svåra mensvärker en längre tid och för ett tag sedan var jag så dålig att jag kräktes! Kände att jag inte kunde ha det så och sökte för det. Det visade sig då att jag hade en 4 cm cysta på vänster äggstock. Väntar nu på operation. Får jädrans ont (känns som knivar som hugger) vid mens. När jag gått ut och gått, haft sex eller håller mig för länge. Så mitt råd är att kolla upp det, kräv att de gör ett ultraljud. Min kompis har endrometrios. Hon sökte massor av ggr men de tog henne inte på allvar då hennes chokladcystor inte syntes på ultraljud. Tillslut så fick hon sådana smärtor att de tog henne i ambulans och de på sjukhuset fick akutoperera henne!

Hej! Ja, jag har förstått att diagnosen endometrios ofta tar flera år att få och att man egentligen inte kan få den diagnosen utan operation där man skickar endometriomen/chokladcystorna på undersökning. Jag blöder ju inte heller mellan mina mensperioder... Blöder inte mycket under mens heller. Och det är väl också endo-symptom? Vet att man kan ha endometrios utan att man har "alla" symptom men jag vet inte... Känns som man behöver ha massor med symptom för att få en diagnos.

Jag har bokat tid hos en gynekolog i nästa vecka för detta... Och jag vet att hon kommer göra ett ultraljud då. När jag var hos henne 2010 så var jag där för att jag trodde jag hade en cysta då jag hade distinkt ont på precis ett ställe i nedre delen av buken, men ultraljudet visade inget. Sen la sig den smärtan igen.

Mina smärtor är hemska men jag har inte behövt söka akut hjälp eller så än... Dock så var det nära att jag gjorde just det nu sist, men det vände i sista stund.Tack, ska genast kolla in den!




 

Har nu varit hos gynekolog... Och som jag trodde ledde det ingenstans. Där är iaf ingen cysta och inget myom. Endometrios nämnde hon själv vid flera tillfällen utan att jag själv tog upp det, men enligt henne så såg/kände hon inga tecken till det heller. Hon menade att man brukar antingen kunna se det på ultraljud (vilket väl inte stämmer helt då endometriomen kan vara väldigt små, det är väl därför det tar sån tid att få diagnos?) eller känna det då man palperar livmoder och äggstockar på magen, att det då känns lite "ärrigt" och ojämnt. Men återigen så tycker jag det borde vara svårt att känna det utifrån om endometriomen är väldigt små? Jaja, det hela gick iaf ut på att allt såg perfekt ut och det glädjer mig naturligtvis... Men problemet kvarstår ju med min mensvärk... Hon hade inget annat att erbjuda mer än hormonbehandling. Nu är det så att jag har graviditetsönskan så någon sådan behandling kommer jag inte hoppa på nu. Är öht inte alls förtjust i det ändå då jag inte mått bra av hormoner vid tidigare tillfällen då jag använt det. Bekymret blir ju då att jag på nåt vis ska ta mig i genom mensperioderna fram till jag blir gravid (om jag nu blir det) och därefter får jag väl be till några högre makter att mensvärken går tillbaka till det normala igen efter förlossning...

Begär att få träffa en ny läkare och få prata om endometrios. Se till att be om att få träffa en läkare som kan ngt om sjukdomen. Detta då många inte vet så mycket tyvärr.

Ingen rolig sjukdom men helt ofarlig. Har den själv. Har kroniska smärtor och medicineras för detta. Är påfrestande men man måste acceptera det. Opererades den 11/3 detta året, och en gång förra året i mars. Är nu helt rensad på endometrios men har kraftiga smärtor ändå så troligtvis sitter det i min livmoder. Men det är att kämpa på!

Har du frågor eller bara vill prata nås jag på mail: jossan@medsystrar.se

Finns gärna för dig om det är något du vill prata om.

diaryofjosefin.blogspot.se
medsystrar.se (stödgrupp för kvinnor med endometrios)

Det som är mest sorgligt är att mensvärk är nåt man bara ska acceptera och ha enligt sjukvården, vet inte hur många ggr jag fått svaret att "ta en Ipren" när jag sökt hjälp, Jag har ätit p-piller i alla år och har därför haft möjligheten att styra mensen till mina lediga dagar då jag inte kunnat stå upprätt. Det var mitt enda sätt att lösa problemet. 

Sökte för några år sedan igen då jag började få fruktansvärda buksmärtor i samband med ägglossning, framförallt på nätterna, träffade en läkare som åter igen inte tog mig på allvar, förminskade mina symptom tills vi gjorde ett ultraljud. 10x10 cm stor chokladcysta inne i en äggstock plus nån liten mindre i äggstorlek på andra. Fick en operationstid nån vecka efter. I samband med detta brände dom även bort endometrioshärdar dom hittat när jag väl var öppnad. 

En diagnos hade jag antagligen fortfarande varit utan om det inte vore för cystan som ställde till det. Vart jag egentligen vill komma är att känner du att nåt är fel så är det det, lite på dig själv, du känner din kropp bäst. 

Tack för stödet! Ska kolla in stödgruppen. Jag vet ju inte om det är endometrios men det pekar väl på att det är det med tanke på mina besvär. Och ännu mer nu då jag vet att det inte är en cysta eller myom. Jag har gått med smärtorna i ca tre år, har inte velat kolla upp det då jag trott att det bara är tillfälligheter och hoppats på att det ska vända igen... Men droppen blev nu sist jag hade mens då jag ändå höll på att åka till Akuten. Jag är verkligen inte den som söker för en fis på tvären heller... Söker jag läkare så är det illa! 

Dock så måste jag säga att endometrios inte är helt ofarligt. Går man med starka smärtor som inte behandlas så kan det bli ett kroniskt tillstånd och det är jag väldigt rädd för.