Medgivandeutredning - Vad säga?

Min erfarenhet som adoptivmamma är att ärlighet och att våga ta upp även svåra saker är det bästa i alla lägen. Vid ett tillfälle berättade jag en sak som jag inte är direkt stolt över vad gäller barn och uppfostran. Svaret var att det var mycket positivt att jag berättade. Vår utredare såg det som stort tecken på mognad och sa att hennes bild blev mer positiv av att jag vågade ta upp problemområden än om jag inte gjort det. Hennes utsaga var att det snarare varit problematiskt om jag inte sagt något.

Att ni inte försökt längre har ingen betydelse enligt min erfarenhet. Det är mer en fråga om vilka länder som kan bli aktuella. Att ni inte försöker längre kan istället göra att era chanser till barn ökar i och med att Sverige har rekommendationer kring adoptivföräldrars ålder. Jag har adopterat från Kenya och kan bara rekommendera det. Speciellt för oss som har problem med 43-årsrekommendationen och kort eller ingen kötid hos adoptionsorganisationerna är det ett intressant land. Lycka till!