Vår 18-månaders tar all vår energi! (långt)

Jag hade absolut försökt få in en rutin där han somnar/somnar om utan välling.

Jag har inget emot välling överlag, mina barn har ätit välling men jag har aldrig använt det för att söva/söva om just för att jag inte vill fastna i att det är ett måste.

Jag hade absolut försökt använda påsken till att få bort vällingen som sömnmedel. Sen hade jag stoppat in en madrass i barnets rum och sovit på den om han nu sover lika bra i sin säng som i eran. Då får den som sover i riktiga sängen iaf sova bra. Så kan ni byta och ta varannan natt. Man klarar sig rätt långt på att få sova ostört varannan natt iaf.

Humöret låter som en helt normal 1.5-åring. Av mina 4 så har en varit precis som du beskriver. För honom blev frustrationen och ilskan något bättre när han började prata mer och jag förstod honom. Bara för att bli precis lika illa igen när han insåg att trots att jag förstod vad han ville så fick han ändå inte :)

Kommer inte ihåg när det gav sig men nu har det varit väldigt lungt länge. Han fyller 7 i maj och är sen länge väldigt sansad och resonabel.

Vid matbordet har vi också haft precis likadant. Hemma hällde han ut vatten, kastade mat och varje måltid slutade alltid med att vi tog ner honom ur stolen för att han inte kunde låta bli att just hälla vatten och kasta mat. Så kom jag till dagis en gång när han satt och åt. Satt som ett ljus, åt ordentligt och jag stod säkert 5 minuter gömd bakom en dörr och bara beundrade honom. Sen såg han mig, kastade tallriken i golvet och hällde ut vattnet på bordet. Dagisfröknarna bara skratade, de hade aldrig sett honom så på dagis.

Mitt enda råd är att försöka lösa sömnen, resten får man såklart jobba med och sätta gränser och stå ut med gnällheten och ilskan men det går iaf över. Det kommer lugnare perioder men sömnen blir man tokig om den inte funkar.

Jag tycker man kan vara hård och ta bort välling nattetid och inte ersätta med vatten eller annat i flaska. Det är vanan man vill ha bort.

Otrygghet tror jag inte det skapar alls så länge man är med och tröstar och han inte lämnas ensam att skrika. Däremot ilska. Han kommer säkert vara redigt förbannad för barn i den åldern vet vad de vill men det går över efter några nätter.

Farmödrar mormödrar borde väl ibland ha vett att knipa igen men samtidigt så måste de ju ha rätt att tycka att vissa barn är enklare än andra för så är det. Min äldsta är jättelätt, min trea är helt hopplös att ha att göra med i perioder och man blir helt matt och självklart tycker farmor/mormor samma.