Jättekul: nu har jag redan sagt tidigare att krävande har han alltid varit och det hör inte bara till den här åldern även om han trotsar såklart också. Jag har svårt att tro på familjehem och ha honom ibland då det känns som ett långt plågeri för både mig och honom. han kommer bara bli ledsen varje gång han ska lämna mig igen
Det här med tre år i familjehem har jag inte fått höra förut och jag har svårt att tänka mig att man måste gå den vägen först. Det är väl något jag får ta och kolla upp helt enkelt.
ledsamt: Nej det hade jag inte heller kunnat tänka mig när han var ett år gammal men saker och ting förändras.
Jag är i samma sits som dig TS. Är så ofantligt trött och kan inte se hur jag ska klara av att vara en bra förälder. Han förtjänar så mycket bättre än en fattig deprimerad morsa. jag vill ju att han ska ha det bra. En stödfamilj en helg i månaden är inte tillräckligt.
anonym: ja så det finns fler som känner så här iaf, det är inte bara jag.
MinaE: Nja att ha nån i mitt hemsådär som man inte delar livet med det känns ju bara konstigt. Skulle nog bara känna mig mer misslyckad av det också som att jag inte fungerar i en normal vardag. För det gör jag ju han får mat,kläder och så.. Jag vet att jag inte är en dålig mamma men jag är inte tillräckligt för honom. Min mamma som har 4 barn har sagt att han är en prövning och krävande. Visst är han underbar också men jag tror aldrig att jag som själv kommer kunna tillfredställa hans behov och jag tror inte en kontaktfamilj nån gång ibland hjälper heller.
Herdis: dåligt självförtroende eller deprimerad är jag inte slutkörd kanske. Jag ser inte att en kontaktfamilj eller så kommer hjälpa för jag får komma ut ibland och det har inte gjort saken bättre. Snarare kanske värre eftersom jag inte känner nån längtan att hämta honom eller knappt tänker på honom för den delen heller. Men iof så vet jag ju att han har det bra där han är då
MinaE: förutom just det här mår jag bra och ser fram emot att få börja plugga på högskola till hösten och en trevlig sommar
silhuett: Jag tycker inte han mister något speciellt av att separeras från min familj om han får en annan. Min familj är hemskt splittrad och många av dem har personliga problem. Jag har inte alltid känt såhär heller vi hade bra anknytning tidigare för ca 1 år sedan sen har det bara gått utför.
Långt men läs: Det har varit bättre förut men började gå utför för ca 1 år sedan eller så, Jag känner absolut ingen längtan att hämta honom ens när han varit hos min far en helg. Jag vet inte kanske ligger det något i det du säger men någon medicin och så vill jag inte äta, jag har sett min mamma proppa i sig tabletter halva livet för det ena och det andra, inte har det hjälpt henne för de.
jättekul: Det är väl folk som verkligen vill ha barn och som längtar efter detta som ställer sig i en adoptionskö sedan blir de ju utredda
geinteupp: det kommer jag ju bli tvungen till ändå när jag kontaktar soc, det blir ju utredning och så. Jag ser bara ingen lösning i det eller kontaktfamilj
Han går på förskola redan tyvärr har den blivit sämre och dom skickar hem barnen för minsta lilla just nu, vad gäller hans pappa och familj vill dom inte ha nått med oss att göra