• Anonym (Hjälp)

    Överviktig 12åring

    Min sambos dotter kom hem en dag och berättade att skolsköterskan hade mätt och vägt henne (rutinkontroll antar jag?) hon är ca 154cm och vägde nästan 60 kg, jag blev ganska chokad först då hon väger 3 kilo mer än mej, och enligt ett bmi för barn var det alldeles för högt kan tillägga att hon inte har kommit in i puburteten än. Visst hon är knubbig och tyvärr har de mesta satt sej på magen och i ansiktet, och hon säger att det har hänt några gånger att de i skolan retar henne. Jag och sambon disskutera sen de här i gårkväll när hon inte var med, vi har disskuterat detta innan men nu känns det som att något borde göras. Maten vi äter hemma är absolut inget fel på, vi äter mycket fisk,fågel,bra kött och grönsaker. Vi äter sällan utemat. Men felet är att hon gillar inte "bra mat" Hon äter allt hon kan komma åt som är gott och hon är ständigt sugen på något. Jag försöker inte köpa hem för mycket godis men då jag har en son som istället är underviktig blir de svårt när han vill ha sitt lördagsgodis tex.

    Sen är ett stort problem att hon är mycket hos sin farmor då hon inte vill gå hem själv efter skolan. Hos hennes farmor får hon vad hon vill och de blir mest att hon sitter i deras soffa och äter massa glass, kakor osv, samt att hennes farmor kör omkring på henne hela tiden, vilket vi som tur är nu har lyckats att delvis stoppa. Vi har givitvis disskuterat detta med farmodern, men eftersom hon bakar mycket och ständigt har besök så finns det ju gottheter där jämt. Hon bor också hos sin mamma varannan vecka, och dom har vad jag har förstått ganska dåliga matvanor, hennes mamma kör någon form av lchf diet som dottern tar efter fast med kolhydrater. Så där har vi ingen som helst chans att kunna påverka.

    vi har försökt att uppmuntra henne till olika fritids aktiviteter men hon går dit 2 gånger sen vill hon hoppa av. Jag har jätte svårt att hantera situvationen och min sambo också, både jag och sambon är måna om vad vi stoppar i oss och tränar ganska mycket, men dottern verkar inte visa nått intresse för att dra ner på godis osv. Självklart är vår tanke nu till att börja med att inte dra ner på maten utan istället se till att hon äter ordentligt med bra mat så hon slipper suget, chips och liknade bestämmde vi också att försöka undvika i familjen, men igår sa hon tex att hon önskar sig en fritös i födelsedags present, så hon kan göra egna pmmes i, så viljan att gå ner finns hos henne men ändå inte. Tips någon hur jag skal gå tillväga, känner mig kluven när de inte är min dotter, jag vet inte hur jag skall hantera henne riktigt ellr situvationen överlag.

  • Svar på tråden Överviktig 12åring
  • Vinterankan

    Har ingen erfarenhet av överviktiga barn men ni kanske kunde ta med henne till en dietist. Du skriver inte ålder men jag gissar att hon med de måtten är tillräckligt gammal för att följa med och lära sig om goda matvanor för hälsans skull.

  • Anonym (Anna)
    Anonym (Hjälp) skrev 2013-03-26 13:57:51 följande:

    Min sambos dotter kom hem en dag och berättade att skolsköterskan hade mätt och vägt henne (rutinkontroll antar jag?) hon är ca 154cm och vägde nästan 60 kg, jag blev ganska chokad först då hon väger 3 kilo mer än mej, och enligt ett bmi för barn var det alldeles för högt kan tillägga att hon inte har kommit in i puburteten än. Visst hon är knubbig och tyvärr har de mesta satt sej på magen och i ansiktet, och hon säger att det har hänt några gånger att de i skolan retar henne. Jag och sambon disskutera sen de här i gårkväll när hon inte var med, vi har disskuterat detta innan men nu känns det som att något borde göras. Maten vi äter hemma är absolut inget fel på, vi äter mycket fisk,fågel,bra kött och grönsaker. Vi äter sällan utemat. Men felet är att hon gillar inte "bra mat" Hon äter allt hon kan komma åt som är gott och hon är ständigt sugen på något. Jag försöker inte köpa hem för mycket godis men då jag har en son som istället är underviktig blir de svårt när han vill ha sitt lördagsgodis tex.

    Sen är ett stort problem att hon är mycket hos sin farmor då hon inte vill gå hem själv efter skolan. Hos hennes farmor får hon vad hon vill och de blir mest att hon sitter i deras soffa och äter massa glass, kakor osv, samt att hennes farmor kör omkring på henne hela tiden, vilket vi som tur är nu har lyckats att delvis stoppa. Vi har givitvis disskuterat detta med farmodern, men eftersom hon bakar mycket och ständigt har besök så finns det ju gottheter där jämt. Hon bor också hos sin mamma varannan vecka, och dom har vad jag har förstått ganska dåliga matvanor, hennes mamma kör någon form av lchf diet som dottern tar efter fast med kolhydrater. Så där har vi ingen som helst chans att kunna påverka.

    vi har försökt att uppmuntra henne till olika fritids aktiviteter men hon går dit 2 gånger sen vill hon hoppa av. Jag har jätte svårt att hantera situvationen och min sambo också, både jag och sambon är måna om vad vi stoppar i oss och tränar ganska mycket, men dottern verkar inte visa nått intresse för att dra ner på godis osv. Självklart är vår tanke nu till att börja med att inte dra ner på maten utan istället se till att hon äter ordentligt med bra mat så hon slipper suget, chips och liknade bestämmde vi också att försöka undvika i familjen, men igår sa hon tex att hon önskar sig en fritös i födelsedags present, så hon kan göra egna pmmes i, så viljan att gå ner finns hos henne men ändå inte. Tips någon hur jag skal gå tillväga, känner mig kluven när de inte är min dotter, jag vet inte hur jag skall hantera henne riktigt ellr situvationen överlag.


    Bara läst TS, men jag kan säga att då min son var i den åldern var det samma med han.

    Han gick upp på bredden sen på längden ett halvår senare, så han var liksom knubbig i omgångar runt ca 8-14

    Runt 12-13 var han verkligen knubbig runt midjan och i ansiktet relativt stillastående och konstant.

    Nu är han 16 så himla fin ! Lång och lagom smal, en riktig snygging :) Vi gjorde inget.
    Jag vet måååånga som har det såhär och det brukar för det mesta ge med sig av sig själv faktiskt !
     
  • Anonym

    Jag tror nog att det blir problem när hon äter på så många olika ställen. Bäst är väl om ni och mamman kan enas om vilken kost som ska serveras, och att tjejen inte får fika hos farmor varje dag?

    Sen är hon stor nog att förstå när man pratar med henne. Hälsa är viktigt, och vikten är relativt ointressant att prata om. Men hon vill säkert vara frisk, orka göra saker som är roliga, orka med skolan och känna sig glad. Då är det viktigt med vad man äter och att man rör på sig. Har hon någon aktivitet som hon går i? Vad gör hon med vänner?

  • Anonym (Hjälp)
    Anonym skrev 2013-03-26 15:13:27 följande:
    Jag tror nog att det blir problem när hon äter på så många olika ställen. Bäst är väl om ni och mamman kan enas om vilken kost som ska serveras, och att tjejen inte får fika hos farmor varje dag?

    Sen är hon stor nog att förstå när man pratar med henne. Hälsa är viktigt, och vikten är relativt ointressant att prata om. Men hon vill säkert vara frisk, orka göra saker som är roliga, orka med skolan och känna sig glad. Då är det viktigt med vad man äter och att man rör på sig. Har hon någon aktivitet som hon går i? Vad gör hon med vänner?

    Jo det värsta är att jag tror att hon inte kommer växa så mycket på längden, både hennes mamma och pappa är korta och knubbiga men min sambo tränar så mycket så han blir aldrig knubbig. Tyvärr har hon inte så många vänner då hon är ganska svår att ha och göra med, och som jag skrev i tråden så har vi låtit henne prova olika fitidsaktiviteter men då hon inte är intresserad så blir det liksom inget av det. Hennes mamma har bara komenterat att "barn ska inte banta" när sambon tog upp det, och givetvis så är det inte meningen att hon skall banta, men de är inte meningen att hon skall äta massa dålig mat heller, så hennes mamma är väldig svår att ha och göra med i stort sett ALLT tyvärr. Sen hennes farmor ger alltid med sig tillslut för hon tjatar och tjatar tillslut blir hon arg eller tar kakor ändå. Visst är det säkert vanligt att barn är lite knubbga i perioder, men jag tror hon själv känner sig "fet" och hon vill inte vara med på gympan i skolan för hon hänger inte med de andra barnen.

    Nu svara jag alla såg jag på ditt inlägg.    
  • Anonym
    Anonym (Hjälp) skrev 2013-03-26 15:50:13 följande:

    Jo det värsta är att jag tror att hon inte kommer växa så mycket på längden, både hennes mamma och pappa är korta och knubbiga men min sambo tränar så mycket så han blir aldrig knubbig. Tyvärr har hon inte så många vänner då hon är ganska svår att ha och göra med, och som jag skrev i tråden så har vi låtit henne prova olika fitidsaktiviteter men då hon inte är intresserad så blir det liksom inget av det. Hennes mamma har bara komenterat att "barn ska inte banta" när sambon tog upp det, och givetvis så är det inte meningen att hon skall banta, men de är inte meningen att hon skall äta massa dålig mat heller, så hennes mamma är väldig svår att ha och göra med i stort sett ALLT tyvärr. Sen hennes farmor ger alltid med sig tillslut för hon tjatar och tjatar tillslut blir hon arg eller tar kakor ändå. Visst är det säkert vanligt att barn är lite knubbga i perioder, men jag tror hon själv känner sig "fet" och hon vill inte vara med på gympan i skolan för hon hänger inte med de andra barnen.

    Nu svara jag alla såg jag på ditt inlägg.    
    Det låter som en ensam tjej som tröstäter. :(
  • Anonya

    Inte helt lätt situation inte minst för att ni är så många inblandade. Mitt förslag är att din sambo ringer och pratar med skolsystern, som är van vid såna här frågor. 

    Kan ni hitta på saker tillsammans? En 12-åring vill inte längre göra alla saker tillsammans med föräldrar, men en del roliga saker. Åka och bada eller till ett äventyrsbad? Leta efter cachar? Bowla? Spela tennis eller badminton? Gå på promenader tillsammans med någon bekant och dennes hund? 

  • Elin 885

    hm svårt att råda. men jag kan ta mig själv som exempel om det här med pubertet osv.
    jag hade alltid varit pinnsmal för jag rörde på mig mkt som barn, sen helt plöstligt när jag skulle början 3.an så började jag att bli mullig. sommaren till 6.an så la jag på mig 1dm på bredden och 1dm på längden och sen fick jag min mens.
    det är tydligen vanligt att man skjuter upp 1dm innan man ska få mens och sen inte växer så mkt mer, samt att man även skjuter på 1dm och får kvinnliga former osv.
    men som sagt en dietist tycker jag är bra.
    lördaggodis är viktigt, det är det t o m för mig som är vuxen ;), men man får begränsa mängden. jag äter ca 1dl bara.


    Jag har ADHD/AS/DYSLEXI, problem med det?
  • Anonym (Hjälp)
    Anonya skrev 2013-03-26 16:26:24 följande:
    Inte helt lätt situation inte minst för att ni är så många inblandade. Mitt förslag är att din sambo ringer och pratar med skolsystern, som är van vid såna här frågor. 

    Kan ni hitta på saker tillsammans? En 12-åring vill inte längre göra alla saker tillsammans med föräldrar, men en del roliga saker. Åka och bada eller till ett äventyrsbad? Leta efter cachar? Bowla? Spela tennis eller badminton? Gå på promenader tillsammans med någon bekant och dennes hund? 

    Kan tillägga at hon går hos kurator, då hon har ibland svårt att anpassa sig till olika situvationer, därav harhon inte kvar sina vänner en längre period, annars verkar det som att hon mår bra och är glad, det med vikten verkar inte beskymmra henne heller så mycket men ibland kommer de över henne när hon ser bilder på sig själv eller när någon har sagt nått. Visst kan vi hitta på saker vi är ofta i badhuset på helger och jag försöke få med henne att simma några längder men lyckas inte, ut och gå tycker hon om men tyvärr blir de mest prat under promenaden och sen blir hon tursttig och trött sen är de nått bra på tv osv, de blir liksom ingen promenad som direkt er något även om det själklart är bättre än ingenting
  • Anonym (me)

    Jag har alltid varit knubbig. När jag gick i skolan blev jag retad för det och ville inte va med på gympan etc. Har GAD (generaliserat ångestsyndrom) som varat så länge jag kan minnas. Var ängslig, orolig och hade ångest redan som litet barn. Detta gjorde att jag tröståt en del, smög med godis osv. Mina föräldrar, som bara ville väl, gjorde helt fel enligt mig. De ringde skolsköterskan som kallade mig för invägning och jag fick skriva matdagbok under en vecka och ta med mig till nästa besök. Mina föräldrar gjorde upp en plan åt mig, att vi skulle ut och gå, att jag inte fick äta efter kl 18 och sa att jag behöver få lite mindre mage.  Jag vet att de bara ville väl och trodde att de gjorde mig en tjänst, men detta gjorde att jag mådde ännu sämre. Började hata mig själv, grät och kände mig ful. Tog extremt illa upp och skämdes. Nu är jag 27 år och har haft problem med min kropp hela mitt liv. Har haft anorexi, bulimi, träningsmani och hetsätning. Börjar komma till rätta med det nu dock. Det jag önskar är att mina föräldrar hade lärt mig att vara stolt över mig själv, inte låta mig tryckas ner av de som retade, hitta på roliga aktiviteter med mig för att det var kul, inte för att gå ner i vikt, visat att jag DÖG precis som jag var.Tror att mitt liv hade blivit lättare då, och hade jag börjat må bättre hade nog viktproblemet tillslut ordnat sig av sig själv. Mitt råd till dig är att inte prata vikt med din dotter. Prata om att må bra, äta mat kroppen vill ha och blir pigg av, hitta på aktiviteter tillsammans med henne som är roliga och framför allt; lär henne att älska sig själv. Sorry för långt inlägg...

  • MinaE
    Anonym (me) skrev 2013-03-26 17:50:22 följande:

    Jag har alltid varit knubbig. När jag gick i skolan blev jag retad för det och ville inte va med på gympan etc. Har GAD (generaliserat ångestsyndrom) som varat så länge jag kan minnas. Var ängslig, orolig och hade ångest redan som litet barn. Detta gjorde att jag tröståt en del, smög med godis osv. Mina föräldrar, som bara ville väl, gjorde helt fel enligt mig. De ringde skolsköterskan som kallade mig för invägning och jag fick skriva matdagbok under en vecka och ta med mig till nästa besök. Mina föräldrar gjorde upp en plan åt mig, att vi skulle ut och gå, att jag inte fick äta efter kl 18 och sa att jag behöver få lite mindre mage.  Jag vet att de bara ville väl och trodde att de gjorde mig en tjänst, men detta gjorde att jag mådde ännu sämre. Började hata mig själv, grät och kände mig ful. Tog extremt illa upp och skämdes. Nu är jag 27 år och har haft problem med min kropp hela mitt liv. Har haft anorexi, bulimi, träningsmani och hetsätning. Börjar komma till rätta med det nu dock. Det jag önskar är att mina föräldrar hade lärt mig att vara stolt över mig själv, inte låta mig tryckas ner av de som retade, hitta på roliga aktiviteter med mig för att det var kul, inte för att gå ner i vikt, visat att jag DÖG precis som jag var.Tror att mitt liv hade blivit lättare då, och hade jag börjat må bättre hade nog viktproblemet tillslut ordnat sig av sig själv. Mitt råd till dig är att inte prata vikt med din dotter. Prata om att må bra, äta mat kroppen vill ha och blir pigg av, hitta på aktiviteter tillsammans med henne som är roliga och framför allt; lär henne att älska sig själv. Sorry för långt inlägg...


    :( Hjärta
    Iam Mina
Svar på tråden Överviktig 12åring