chansen om delad vårdnad

men då måste han väl vilja sammarbeta? det är det som han inte verkar vilja utan allt ska ske på hans villkor 

men det är väl inte för barnets bästa i så fall? om dem inte känner varann alls menar jag?
ok bra att veta
 ja så har det iallafall varit de senaste 8 månaderna. han skulle bara komma hem kort en gång i april då de hade något i maj som han inte kunde avboka (får inte ihop timmarna annars)

kan inte säga något på rak arm 

men om jag inte hindrar honom umgänge nu då? han får ju komma ofta bara han ringer och kollar med mej. klart han ska kunna ha barnet på egen hand, men jag tycket det är oetiskt att barnet ska tvingas vara med honom barnet inte på något sätt är tryggt med eller kan barnets rutiner eller vet något annat om barnet... eller har jag fel+
visst ska han få ha barnet själv, men först måste de väl ändå lära känna varann?

det enda han har mot mej det är ju att han kan säga att jag har nekat honom att träffa barnet, vilket jag inte alls har utan det är han som inte har visat intresse nog att ringa mej, för jag som förälder har inga skyldigheter att ringa honom och tvinga honom att komma (dubbelkollade det hos rätten idag) utan som jag sagt innan han har vara behövt ringa. Visst att jag varit osäcker vissa gånger men har man mycket att ha koll på så är det svårt att alltid veta exakt med allt (vissa veckor när han varit hemma har man haft otroligt mycket, ex bvc, föräldraträff, läkarbesök, rytmik, öppnaförskola..) men jag har ändå låtit honom träffa barnet varje gång och jag tycker att det har funkar relativt bra
Så det kommer ju bli ord mot ord i eventuell tvist, dock har jag ju papper på att han har träffat barnet och vilka tider.

vi behöver arbeta på vår komunikation, men det är svårt när han inte är hemma så ofta.

 

Återigen - ta en gemensam träff med familjerätten och försök reda ut vad ni vill och tycker är viktigt. Det låter som ni båda är ute och snurrar och inte vet riktigt vad ni snackar om. Kan också vara bra om ni där fastställer ett umgängesscema så du vet vilka tider som är hans och han vet vad han har att rätta sig efter. Om ni sen vill göra avsteg från detta är det helt ok så länge ni är överrens.

Jag håller med Kjell om att ni i första hand ska försöka få till en frivillig överenskommelse. Funkar inte det så lär ni hamna i rätten men jag kan inte tycka att ni verkar ha så stora problem att ni inte ska kunna lösa dem med hjälp av familjerätten. Hamnar man i domstol lägger man barnets umgänge och vårdnad i domstolens händer och där kan det sluta som man absolut inte vill. Det är en sista utväg.

Sweet Life - Angående sparandet, det vet jag ju inte, men vi var i kontakt med flera banker och de sa alla samma sak - man får inte öppna ett konto i barnets namn utan båda vårdnadshavarnas tillstånd, tex genom en fullmakt.
Googlade även nu för att kolla om det var så, och Nordea, Swedbank, ICA banken, Handelsbanken mfl har de reglerna.
SEB står det att man skall kontakta sitt bankkontor, men det var det vi gjorde för ca fem år sedan senast.
Det är möjligt att de ändrat reglerna eller att bankerna har olika regler, men enligt bankmannen vi pratade med så var det så lagen var, och enda sättet att spara till ett barn utan inblandning (o tillåtelse) var att spara i eget namn.
Man kan då skriva in i testamentet att de pengarna är öronmärkta till barnet.

TS - jag har mkt svårt att se att pappan inte skulle få ensamt umgänge tidigare..
Att det skulle ta 1,5 år tror jag ingen familjerätt skulle anse..
Hur ofta träffar barn sina mor o farföräldrar tex? Vissa barn träffar dem kanske 2-3 ggr/månad, och visst kan man låta de sitta barnvakt några timmar, eller ta med barnet till lekplatsen själv innan barnet är 1,5 år...
Det är självklart att barnet skall känna sig säker med pappan, men umgås ni en dag så att barnet vänjer sig vid pappan finns det inget som hindrar att pappan tar barnet på en promenad ensam tex..
Sedan är barnet bara 8 månader, o sova borta o vara ifrån sin primära anknytningsperson (dig) kommer inte att hända än på ett tag..

Så din fundering på hur min man o hans ex löst umgänget.
De separerade när barnet var ca ett o ett halvt år, alltså inte så mkt äldre än din knodd.
Skillnaden är ju att de levde ihop och barnet hade bra anknytning även med pappan.
De började direkt med att barnet bodde varannan helg, men då mamman varit hemma med barnet större delen sv tiden var hon ändå den primära anknytningspersonen.
Hon passade på att flytta och omöjliggjorde därmed varannan veckas boende då pappan inte hade ngt körkort.
Tror det är svårt för dig att få igenom att pappan skall bo på hotell vid umgänge i fortsättningen om du flyttar.
Det är DU som flyttar och visserligen kan det bli så att ni får dela på resorna för umgänget, men då det är du som flyttar KAN det bli att du får stå för det själv.
Här gör vi så att mamman kör en väg o vi en väg.
Du får vars beredd på att i framtiden, när barnet blir äldre så är det varannan helg som gäller iallafall, och då kommer barnet behövs resa till pappan.
Förövrigt har vi varannan jul, den som har julen har även dagarna innan på jullovet, sedan åker barnet till den andra föräldern på juldagen och stannar över nyår.
Den som har jul hämtar o den som har juldagen hämtar. Nästa år byts det och detta ruckas ALDRIG på, eftersom det lätt kan bli att barnet gör ngn av föräldrarna besviket.
Vi har varannat år o barnet behöver aldrig känna att det sviker den andra föräldern.
De kortare loven har vi inget avtal om, då vi fungerar relativt bra med mamman (jag skriver vi eftersom jag kom in i barnets liv strax efter separationen), utan vi brukar ta det som det kommer.
Ofta några dagar hos respektive förälder.
Ibland har även jag lättare att ta ledigt och då är hon här lite extra.
Sommarlovet gör vi så att vi varannat år var får bestämma två fasta veckor då man har barnet, den andra föräldern väljer därefter två veckor. Resterande veckor brukar vi dela på som det passar, men två veckor är skönt att kunna planera för.
Självklart beror det mkt på hur samarbetet är.
Har man inget bra samarbete är det bättre att ha avtal om ALLT, då det viktigaste är att förhindra konflikter där barnet blir inblandat - vilket det ofta blir om man är oense angående umgängets uppdelning.

Barnet har rätt till båda föräldrarna, och det skall inte ske enbart på den ena förälderns premisser.
Faktum är att du som har egen vårdnad har STÖRRE ansvar för att underlätta umgänge än om ni haft gemensam vårdnad.

Vad gäller flytten..
Som du fårstår av min mans "bakgrund" tycker jag det är fel att flytta så att umgänge försvåras, men skall vi prata rent lagligt så får du vid egen vårdnad, flytta vart du vill med barnet så länge umgänget inte blir lidande.
Idag är det umgänge två ggr/månaden vilket lätt kan ordnas med tio mils avstånd - du får förbereda dig på att köra dock.
Vidare skulle familjerätten knappast döma boendet för ett så litet barn till ngn barnet inte har som anknytningsperson.
Det skulle vara skillnad om barnet o pappan hade en relation och om barnet hade ett socialt liv med förskola och vänner på den ort pappan bor.
Du har även rätt att välja förskola själv, även vid gemensam vårdnad om det enbart är du som nyttjar förskolan. Detta gäller "vanlig" förskola, och vid förskolor med viss speciell inriktning, tex inom en speciell religion skall båda vårdnadshavarna godkänna.
Det är skillnad vid varannan veckas boende.
Skola däremot måste båda vårdnadshavarna godkänna.

Såg nu att det kommit massor mera inlägg sedan jag började skriva mitt...

TS - vet du när pappan kommer hem får du helt enkelt se till att INTE boka in BVC, läkarbesök osv.
Öppna förskolan är INGET måste - definitivt inte viktigare än att barnet får träffa sin pappa.
Rytmik o liknande likaså - det är bara bortförklaringar.
Vill du att barnet skall få ett bätte umgänge så är det stor del din sak som ensam vårdnadshavare att se till att det blir så.
Du har större ansvar att få det att funka än om ni haft genensam vårdnad.

Rätten kommer inte att se dina anledningar som fullgoda, utan att du anser att din vilja går före barnets behov och rättighet.

Föreslår som resten ett frivilligt samarbetssamtal där ni förhoppningsvis får till ett avtal gällande umgänge.
Bara för att ni har ett fastställt umgänge betyder det ju inte att ni, om ni har ett fungerande samarbete, ändrar ibland o låter barnet träffa pappan oftare än bestämt.
Min man har ju ingen dom utan de har helt enkelt en överenskommelse på varannan helg. Men barnet är ju här mkt oftare när det fungerar för båda föräldrarna.
Tex när jag var föräldraledig med hennes syskon var hon hos oss alla lov, studiedagar o många fler helger än överenskommer från början.
Man försöker ju utgå från barnets bästa, inte sitt eget..

Mycket, inte allt, av vad du skriver håller jag med om. Men skola blir barnet anvisad till även om föräldrarna inte är överens. Skolplikten är starkare än vårdnaden i det fallet.

H8him - du behöver inte hålla med mig i allt, jag håller inte med dig i allt ;)
Skolan lär väl bara bli problem om man har växelvis boende i olika kommuner kanske.. :)

Så bra!
Man är bara folkbokförd i en så det kan aldrig bli ett problem. :)

:)

Samma gör Swedbank.